Gott nytt år!!!

Vill jag önskar er alla!

Reflektion över året som gått kommer senare =)
Kram på er!!

Hemtjänst och mormor. Ingen lysande kombination....

... Nej det är verkligen synd att säga att det fungerar. Trisst är det för egentligen borde det bli perfekt för henne. Men mormor vägrar ta emot hjälpen hon får och hemtjänsten har bestämt sig för att hon är precis så gnällig och jobbig som hon är. Det går faktiskt att skoja med mormor men det tror jag att de har glömt.

Hon är inte lätt att handskas med men det är deras jobb. Hur många gånger har man inte blivit utskickad och sänd till helvetet???? det är bara att le och gå in igen och göra det du skall. Locka och åter locka. Nästan lura för att få till det så som behövs. Men inte då!

Ibland undrar jag varför man måste fråga om soporna skall ut? Om de luktar finns väl inget alternativ. Bär ut! Men så enkelt är det inte.

Mycket av tiden går åt till att försöka fightas för att mormor skall få komma in på hem. Eller säbo (särskillt boende) som det heter. Sköterskan anser att hon skall flytta nu för det är på gränsen till missär. Men återigen är det för att de personer som är anställda för att hjälpa mormor inte kan göra det. Har de svårt att handskas med henne så frå chefen handleda. Och kan han inte det så får han se till att någon annan gör det.

Vi är mycket väl medvetna om att mormor inte är den gulliga lilla tanten med stickningen som sitter i gungstolen. Men det spelar ingen roll hon har rätt att ha det bra ändå. Jag försöker att få henne att förstå att hon måste ta emot hjälpen som hon får men hon anser att hon klarar sig själv. Hon har nu fått diagnosen demens och jag tycker att det har gått fort utför. Bara de sista månaderna har det blivit mycket sämre. Dessutom börjar kroppen säga ifrån och hjärtat och njurarna sviktar. Men egentligen är det inte så konstigt för hon har inte tagit hand om sig tidigare heller.

Tyvärr kommer det inte att bli ro förens hon är på ett annat boende och med den lååånga kö som är så kommer det inte att bli inom det snaraste. Men vi hoppas.....

Annandagen

Som många andra år så har jag push på annandagen. Klockan 9 samlas de deltagarna som vill vara med och så kör vi till endast julmusik. Första gångerna tyckte folk att det var lite annorlunda med bara julmusik. De har inte hört den tunga rocken i julmusiken. Men nu efter dessa år så har de vant sig.

Sedan bär det av till faster för julmat, julklappar och spel. De senaste åren har vi köpt 5 små julklappar á 20 kronor och sen har vi spelat om dem. Det är faktiskt kul och tävlingsinstinkten gör att du så klart måste ha de finaste paketen. Men du har ingen aning om vad de innehåller. Dagen går fort och nu är julen slut.

I morgon bär det av in till båten för att hämta hem den yngsta av oss. Om så bara för något dygn så är hon hemma i allafall. Sen åker vi med tillbaka och firar nyår i Linköping. Undrar om jag kommer hem sen =) Kanske skulle stanna......

Julafton och juldagen

Julafton började med spinning. En tradition sedan flera år nu. Ett antal entusiaster samlas och deltar i spinning på morgonen. Så redan 8:30 satte vi igång cyklarna. Sedan duscha och göra sig klar för att åka till mormor. Tidigare år har jag hämtat henne och sen har vi åkt till mina systrar men nu hade vi bestämt att vi firar hos mormor. Vi tog med all mat och höll tilll hos henne. Jag tror hon uppskattade det men var inte direkt närvarande och ju tröttare hon blev desto längre bort försvann hon i tanken. Men det är ju så det är.

Eftermiddagen tillbringades delvid hos mormor och sedan i soffan för att se kalle anka.Somnade nästa på soffan. Hade planen att syster och jag skulle se film men hon fick jobba istället. Men jag fick mat hos faster istället så jag behövde inte vara helt ensam. Systrarna tittade in efter sina jobb så vi fikade och drack glögg.

Juldagen är den dagen när jag bjuder på mat. Det är dock inte julmat utan "bara" mat =) i år blev det asieninspirerat och ris ala malta till efterrätt.. Alla som var här åt och blev mätta. Dock passade det inte alla bjudna att dyka upp men trevligare hade vi!!! Sedan tog jag en välbehövlig promenad.

Tror jag håller på att bli sjuk för något har flyttat in i min näsa och jag lyckas inte snyta ut det. Har verkligen inte tid med det så jag äter c-vitaminer och kan jang så de skvätter om det.

Till er alla...

GOD JUL

OCH

GOTT NYTT ÅR!!

Julafton kommer att firas delvis hos mormor och delvis själv hemma.

Juldagen kommer familjen hit och äter mat och annandag jul är det mat vid faster.

Träningen blir spinning om 45 minuter och sen ett pushpass på annandagen.

Nyår kommer att firas i Linköping hos lillasyster.

Sudrets HC-Tyresö 12-3

Som många andra helger är jag på hockey. Ser det som min egen tid. Jag kan sitta i publiken utan att vara någon. Även om jag sitter i styrelsen så är jag relativt anonym. Det gillar jag. I allafall när jag är mitt i centrum på många andra ställen.

Dagens match var Sudret mot Tyresö. Det är enda laget som jag har sett spela på hemma plan. När jag var  i Stockhol tidigare i år så var jag och såg denna match.
Referat:
Sudret gör 1-0 redan efter 1.11 sekunder. Tyresö drabbas av utvisning efter 5.09 och när klockan stannar på 6.54 har Sudret gjort 2-0. 12.43 gör Sudret 3-0 och jag känner att det är blir ingen rolig match. I alalfall inte om man vill ha lite spänning. Tyresö väljer att byta målvakt och det blir bättre. Han får en bra start och tar några puckar. Men klockan stannar på 16.56 för då var det dags igen för Sudret att göra mål 5-0. Första perioden slutar 5-0 och det är lite svårt att avgöra om spelet är bra, det blir inget flyt utan hackigt för alla utvisningar för Tyresö och mål för Sudret.

Andra perioden börjar med att Tyresö gör mål efter 32 sekunder, hallen blir precis tyst. 2.04 är det Tyresö tur igen. Min reflektion är att Sudret tappat koncentrationen och behöver fokusera NU!!!. 7.46 gör Tyresö 5-3 och jag börjar befara att det här går åt hel---e. Sudret begär time out. Det var behövligt. 9.20 göär Sudret 6-3 när Tyresö har en man utvisad. 10.43 händer samma sak Sudret passar på när Tyresös spelare vilar i utvisningsbåset och det blir 7-3. Målet var skitsnyggt och nästan gjort av en isprinsessa =). 15.11 gör Sudret 8-3 och nu är matchen inte kul längre förutom att det är bra att de håller på att vinna. Men som publik vill man se lite spänning. Tyresö har en enorm motvind. Ligger under med 3-8 och har fått skicka en spelare på lass. Troligen bruten handled.

1.43 in i tredje gör Sudret 9-3 och 6.08 = 10-3 och jag börjar tycka synd om Tyresö. 6.36 är det 11-3 och 8.49 får Sudret en straff till sin fördel. Nu står det 12-3. Minns ni att jag skrev när Tyresö fick sin första utvisning? jag har inte glömt att tala om när Sudret fick sin utan det gör jag nu. Sudret får sin första utvisning 12.05 min in i tredje perioden. Jag kan inte säga att de skulle haft någon tidigare för så illa tyckte jag inte att det var men undrar ändå hur de kan klara sig i lite mer än 50 minuter utan utvisning.

Matchen slutar 12-3 och det är verkligen kul att det går bra för Sudret. Det behöver grabbarna och alla runt laget =)

 Bilder från matchen i Stockholm i oktober.

Undrar egentligen

Jag har varit hos psykologen idag. Egentligen vet jag inte vad jag skulle göra där. När jag kom så sa hon direkt att jag inte skulle hoppas för mycket. Jag hade skrivit ner en lista som jag lämnade till doktorn och som sen följde med remissen till psykiatriska kliniken. Enligt den listan var jag troligen för frisk för att få hjälp av dem. Men om vi/dom kanske kan hitta någon annan mer konkret problematik så kanske vi kan hjälpas åt. De vill alltså undersöka om jag eventuellt har någon depression eller annat som ligger bakom. Annars hade jag för friska och sunda tankar om kost och träning. Men saknade motivation för att genomföra det.

Psykologen kunde dock sätta en diagnos att jag hade ätstörning utan närmare specifikation. Men sådan lindrig problematik som jag hade behandlade de inte där utan det skall göras på vårdcentralen. Det innebär att jag eventuellt inte kommer att få hjälp. Det hänger helt och hållet på om hon kan motivera någon av terapeuterna att ta sig an mig. De tyckte samtidigt att jag var/är ett intressant fall och det är endast därför som jag blev kallad.

Vi pratade om vilka dieter och olika koster jag har provat, vi pratade även om hur kosten såg ut i min barndom och jag insåg att det är inte mycket av den tiden som jag minns...... undrar varför??

Vi pratade även om kognitiv beteendeterapi och att jag försökt med det och det tyckte hon att jag kunde göra igen. Så just nu är hoppet inte så stort att jag kommer att få hjälp utan det är väl så här mitt "normala" liv skall se ut. Eller?? Jag vet egentligen inte vad jag skall tro. Är det kanske så att jag ändå har dålig motivation och dålig karaktär eller är det bara så att jag inte sjunkit tillräckligt långt ner för att få hjälp. En sak är i allafall säker! jag är så tom i huvudet att jag nog behöver en systemåterställning (datorspråk för att återskapa senaste versionen).

I morgon bär det av.

Ja i morgon är det dags att åka till Visby och prata med psykologen. Har egentligen ingen som helst aning om vad som kommer att ske. Det är något som skapar oro och osäkerhet. Men samtidigt försöker jag att slappna av och vänta och se vad som händer. Ett av problemen är ju att jag inte kan släppa taget och egentligen oroar mig för problem som inte finns ännu.

Jag skall  vara på plats  kl 14 och kommer att jobba fram till 12:40 ungefär. Kanske lika bra att jobba så att jag har lite annat att tänka på. Måste ju fokusera på det jag gör =)

Ännu är jag inte jättenervös men det kommer troligen på vägen in dit. Jag vill verkligen få ordning på det här och börja leva MITT liv men det är samtidigt en osäker framtid. Förändringar är bra men läskiga!!!

Tanken var...

... att jag skulle varit vid doktorn på psykiatriska kliniken idag. Men i morse ringde de och sa att läkaren fått förhinder så nu blir det på tisdag istället. Så allt laddande i går är förgäves de håller ju inte till på tisdag. Det är väl det här som gör en starkare. Jag har i allafall varit hemma från jobbet och bara gjort så lite som möjligt. Det har faktiskt varit skönt det med. Att inte behöva stressa till alla aktiviteter. Hämta vinterdäcken i lugn och ro och även kunna handla när jag känner för det. En bra dag ändå =)

Nu måste jag bara bli ledig på tisdag eftermiddag. Spinningen har jag fixat och det brukar inte vara något problem med jobbet heller. Får i så fall sitta längre på onsdag om det är något jag måste ha klart. Räkningarna har ju gått ut och jag är på plats på förmiddagen för att svara i telefonen.

Knäppa jag har nu också anmält mig till en föreläsning från Skatteverket på tisdag. De skall informera om att starta eget företag och eftersom jag ändå är i stan och inte måste hem till spinningen så hinner jag med det också....

Tävling

Här tävlar jag. I lördags var det GGN. Det betyder massor av motorcyklar och lediga människor. Det är förvisso mer lera på förarna men vi som är publik har en hel del lera på oss vi också. Det är licksom halva grejen =)

Här är bilderna som jag tävlar med.

Återkommer när jag vet om mina bilder är utvalda att delta.

Tappar kontrollen

Just nu är det en period när kontrollen är borta. Det är som om det vore tillåtet att göra precis som man vill. Och det är det säkert beroende på vad det är. I två dagar i rad har jag hittat en anledning till att gå in på affären som ligger brevid jobbet. I går skulle jag handla bananer till mellanmålet och idag skulle jag handla mellanmål igen. Vi blev bjudna på lunchmacka av högsta chefen idag och eftersom jag skall spinna i kväll behöver jag mer energi. HALLÅÅÅÅ jag hinner äta kvällsmat innan jag skall spinna. Vilket innebär att det mycket väl räcker med en banan till mellanmål. Istället handlar jag risifrutti och naturgodis OCH en chokladbit. Varför??? jag behöver inget av det. Funderar allvarligt på att inte ta med mig plånboken.... Men problemet är att jag kanske behöver köra till stan och då är det bra om körkortet är med.

Så i nästa stund kan mat verkligen äckla mig. Jag skall nu laga mat för att ha matlåda till i morgon och få mat i mig innan spinningen. Men köttfärsen jag tagit upp ärbara en frusen klump och jag inte vill göra något åt. Det kan till och med vara så att jag ibland mår illa när jag börjar laga mat. Men skall jag klara spinningen måste jag ha något i mig.

Träningsom ger inspiration =)

Att leda min måndagsgympa är verkligen kul. Det kan vara motigt att komma iväg till halv 7 men när man väl är där så är det såå kul =) deltagarna är positiva och vill röra på sig. Deltagare som inte varit med tidigare och kommer för att prova tycker att det är ett bra pass och att det är enkla men tuffa rörelser. Det går att hänga med. Deltagarna som går regelbundet rekommenderar det vidare och ibland är vi upp mot 30 stycken.

Just nu behöver jag dock leta efter inspirationen till pushen. Det är länge sedan jag var där och eftersom vi bara har ett pass i veckan så spriger det fort iväg. Gissa om jag kommer att ha träningsvärk på lördag!!! men men... Först skall jag leda två spinningpass. Vi har sjuka ledare på gymmet och det ger merjobb för oss andra. Jag har spinning tisdag och onsdag och sen är det push på torsdag. Sen kommer fredag och då skall jag kanske springa. Eller bara landa i soffan..Eller..... Ja det får vi se :)

Nu var de dags...

... och jag inser att jag är usel på att uppdatera min blogg. Men det beror förmodligen på att jag inte är i form och inte har en aning om vad jag egentligen håller på med. Tiden går så fort och jag bara hänger med...

Nu har jag fått brev från psykiatriska kliniken och nu är jag kallad till den 11 november. Jag försöker förtränga det ibland och återigen skall det bli skönt att få prata om det. Berättade för min chef i onsdags, det var nog det tuffaste jag gjort på länge. Kände att hon behöver veta det för jag kommer troligen att gå på någon form av behandling och då är det bra om hon vet varför jag behöver vara ledig. Jag kommer troligen bli tvungen att berätta det för mina arbetskamrater också. Eftersom vi bara är fyra och en teamledare så är vi inte så många och skall jag vara ledig blir det konstigt om de inte vet varför. Men det får bli när jag pratat med psykologen första gången.

Jag kan ännu inte förlika mig med tanken på att jag inte klarar av det här själv. Jag vill se det som ett sätt att verkligen få bevisa att jag är stark och kan göra det själv. Men samtidigt hade jag ju redan kunnat gjort det om jag kan klara mig själv. Tänk om doktorn bara skrattar åt mig och tycker att jag skall skärpa mig och göra något klokt. Tänk om jag blir inlåst för att jag egenligen är galen.... Det är många tankar som snurrar och jag har en känsla av att det kommer att bli tuffare än vad jag har en aning om.

Vissa dagar är jag så ensam i mina tankar att jag faktiskt funderar på om jag är som jag skall. Vad folk än säger så kan jag vända det i mitt huvud. Det är inte alltid de får veta hur jag tolkar det och jag tror inte heller att de behöver det. Samtidigt som det troligen förklarar varför jag drar mig undan.

Ett brev på posten

Det är ett par dagar sedan som jag fick ett brev på posten. Skämdes nästan när jag fick se stämpeln "Psykiatriska Kliniken, Region Gotland" jag står ensam vid postlådan och ändå gömmer jag brevet. Jag fick ett meddelande om att de tagit emot min remiss från doktorn och att jag kommer att bli kallad inom tre månader.

TRE månader. Ena stunden kändes det som en evihet, hur skall jag klara mig tills dess. Jag vill börja nu. Nästa stund kommer verkligheten ikapp mig och jag får en mindre panikkänsla. Jag skall snart dit!!!

Jag känner mig så otroligt ensam. Det är inte många som vet om min hemlighet. Eller det beror på hur många som läser här. Jag har försökt ta mod till mig att berätta för mina nära och kära men kan inte. Kommer de att förstå eller tycker de bara att jag överdriver.. men psyket har jag fått min redogörelse för hur jag mår och tänker om mat och träning och kommer att kalla mig.Då kan det inte bara vara inbillning. Samtidigt känns det som om alla tittar på mig och tänker "där är hon som äter och inte kan sluta, inte kontstigt att hon  ser ut som hon gör" men jag vet samtidigt att den tanken sitter i mitt huvud...

Jag vill att forskarna utvecklar ett piller som jag kan ta och sen är jag frisk. På datorer kan man göra en systemåterställning om du råkat göra något som är fel. Undrar hur jag gör en sådan på mig själv.

Ensamhet är en befrielse samtidigt som det ger tid att tänka. Jag kan äta i lugn och ro, däcka i soffan och sen sova samtidigt som jag blir mer och mer osocial. Är jag själv har jag tid att tänka på varför det gick fel och hur jag skulle kunna bota mig själv. Det finns böcker och jag kanske kan göra det här själv.

Har jag besök kan jag tänka "gå hem, då kan jag äta eller bara lägga mig på sängen och tänka" men det är jag som bjudit folk och ville ha besök. Därför funderar jag mer än en gång först innan jag bjuder något. Det är faktiskt lättare att åka bort, då kan jag åka hem när jag önskar.

Jag är inte en osocial människa, eller jag vill inte vara det i allafall men när folk knappt lägger märke till mig varför skall jag då engagera mig. När jag upplever att jag knappt har något gemensamt med personerna så kanske det inte är något ide. Jag vet att det är mitt ansvar men jag orkar inte. Det är enklare och kräver mindre energi om jag inte åker. Eller får jag tillräckligt med social kontakt de dagar när jag leder pass. Som ledare måste man fylla på energin också.

Borde sova för jag är jämt så trött att ögonen har svårt att hålla sig öppna. Det snurrar för mycket i huvudet men skall i allafall göra ett försök..... God natt och sov gott!

Blodprover i morgon och gympan i går

Då får jag fara till stan och ta blodprov. Det är fördelar och nackdelar med allt. Har fått enbra doktor men får då köra 6 mil på fastande mage för att kunna ta blodprover. Det får gå det bara det blir ordning på torpet. Gissa om jag kommer att vara hungrig när jag är klar. Får ta med mig frukost och äta i bilen.

Väntar med spänning på om det finns någon hjälp för mig här eller om jag kommer att bli tvungen att fara på fastlandet. Oavsett så har jag en hel del framför mig.

Efter helgens övningar blir jag mer och mer övertygad om att jag vill arbeta med friskvård och hjälpa folk att börja om. Att de kan få hjälp att starta om i livet och försöka komma igång.Frågan är bara hur fasen jag skall göra för att lyckas med det.

Föresten så började gympan i går. Det är länge sedan jag varit så nervös. Hade ju ingen aning om hur de hade gått till tidigare. Men det verkar som om deltagarna var nöjda och det är lite små justeringar som skall göras och sen är jag på G. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att leda gympa för folk som behöver komma igång och inte har rört på sig tidigare. Jag vet bara inte hur jag skall få tid och ork till det.

Jag skall kanske klara av mig själv först......

Styrketräningsutbildning med Jari Ketola i helgen.

Äntligen blev det av att få ihop en styrketräningsutbildning. Som jag tidigare har skrivit så har planeringen pågått ett tag men nu så... Jag vet att alla hade stora förväntningar och risken med det är att det inte riktigt blir som man tänkt. Men jag tror faktiskt att den här helgen uppfyllde de flesta önskningarna. Även den delen med träningsvärk =) alla var mer eller mindre stela och ömma redan efter fösta dagen.
Inser att vi har haft hållning som potatissäckar men nu så är vi snart ståtliga solrosor allihopa =)

Att helgen blev så lyckad beror till största delen på utbildaren vi hade. När gymmet utbildade i styrketräning under året 2003 så var Jari Ketola nere och utbildade. De var nöjda och då valde vi att anlita honom igen. Vill ni ha koll på honom så klicka här.... Värt det :D Vilka muskler!!!!

Alla har fått sig en tankeställare och jag tror faktistk att vi som inte styrketränat läänge och mycket hade en fördel av det. Vi har inte lika myckat att lära om. De personer som tränat styrka i många år har ett mer invant mönster och behöver därmed också arbeta mer med att förändra. Det vi alla hade gemensamt var stelheten i kroppen. De som tror att mycket muskler gör en stel, njaa det tror inte jag efter en helg med Jari.

Läkarbesöket idag...

... gick över förväntan. Men har nog inte varit så nervös sen jag gjorde uppskrivning och uppkörning till körkortet. Så nu är det klart. Hon var jättetrevlig och lyssnade utan att titta dömmande på mig. Hon hade tagit reda på om och vad det fanns för möjligheter för mig. Tyvärr så var det ingen av kollegorna som visste så försöket blir att skicka en remiss till psykiatriska kliniken och se om de kan hjälpa mig. Kan de inte det så sa doktorn att hon får gå till ledningen och fråga vad hon skall göra för hjälp måste jag få. Det kändes skönt att hon sa så. Då finns det hopp om att jag inte behöver kriga själv. I västa fall sa hon att då får vi skicka remissen på fastlandet.

Jag hade lyssnat på ett råd från en vän som sa "skriv ner" och så gjorde jag. 2 A4 sidor lämnade jag till doktorn som hon sen sänder med remissen. Jag hade helt klart ett ätstörningsproblem men det var inget som hon kunde hjälpa mig med mer än att skiva remiss. Så mycket har inte ens vårdcentralen på orten gjort.....

Känner mig på ett sätt lättad över att det gick bra samtidigt som det blev bekräftat att jag inte har ett normalt ätbeteende. Sedan i vilken grad det är onormalt har jag ingen aning om och just nu gör det de samma. Inställningen "det händer andra och inte mig" börjar att falla sönder och det frestar på.

Mitt kontrollbehov vill veta vad som händer nu. Vad kan jag förvänta mig av resten av resan? blir det besök till psykolog varje vecka eller? Försöker intala mig själv att det får bli som det blir och att det är för att jag skall må bra igen. Jag vill samtidigt inte att det skall inkräkta på min träning eller mitt arbete. Jag har ju äntligen fått 100% och så kanske jag behöver vara ledig...

Jobbet ja. Hur mycket kommer de att dehöva veta. Skall jag vara ledig någon eftermiddag för att gå till psykologen så kommer jag att bli tvungen att berätta. Vad säger man då?? "hej jag äter som en häst och mår som en skit av det, jag skall till psyket" ha ha ha jag hör ju själv hur galen denna människa måste vara... det tåls att tänkas på hur det skall presenteras för andra.

Ensam och lite nere.

Sitter ensam hemma nu. Katterna har åkt, fördelen är att ingen jagar mina fiskar eller river ner mina blommor. Nackdelen är att mitt sällskap i soffan försvunnit. Eftersom katterna åkt så har syrran gjort det samma. Så det sällskap jag haft hela sommaren är slut för i år. Hon har nu återvänt till Linköping och jobb där.

Samtidigt som jag har en massa funderingar i huvudet. Det är förvisso ingen i familjen som vet att jag skall till doktorn i morgon men det hade kunnat upphålla mina tankar på annat håll.

Nu är det NCSI och sen sängen som gäller....

Återkommer i morgon efter läkarbesöket =)

Helg igen

Konstigt egentligen. Går till jobbet på måndag morgon och sen är det helt plötsligt fredag. Hur kommer det sig att det går så otroligt fort? vi har kommit överens om att det är meningslöst att kliva upp. Det är ju dags att gå i säng likafort igen.

I veckan som kommer är det dags för läkarbesök på tisdagen. Läskigt!! jag har skrivit ner en hel del så att jag har det med mig och kommer ihåg. Det är lätt att undvika och glömma saker. Eller tänka att så farligt är det nog inte. Egentligen vet jag inte vad jag förväntar mig av läkarbesöket mer än att få hjälp.

Den här veckan innebär start av höstens pass. Tisdagens spinning har jag gett bort för att kunna åka till doktorn. Torsdagen blir det push och sen under helgen som kommer har gymmet styrketräningsupbildning, jag kommer att ha träningsvärk efter torsdagen :S Sedan är det måndag och då startar gympan. Passen är klara och snart renskrivna.

I höst...

... hade jag egentligen tänkt att jag skulle plugga kost vid träning. Boken var svår att få tag på och på det stället som jag äntligen skulle kunna beställa den på skickade mail om att den inte hade kommit från leverantören. Det måste vara ett tecken på att jag inte skall plugga. Så nu har jag avbokat boken och kommer inte att registrera mig på kursen. Skulle jag få tid över så finns det kortare kurser i anatomi och liknande att läsa.

Nu är det snart en vecka kvar tills jag skall till doktorn. Spännande och samtidigt obehagligt. Tänk tänk tänk.... Det är svårt att blotta sig på det viset men nu är det ingen återvändo.

Hur gjorde du när du skulle berätta för omgivningen??

Doktorn är bokad

Har nog aldrig varit så nervös när jag skulle ringa till doktorn som jag var då. Vad skulle hon säga? första gånger gick svararen in, fan tänkte jag. Laddade om och sen var det upptaget och åter upptaget men tillslut fick jag prata med henne. Förklarade läget. Maten kontrollerar mitt liv och jag mår väldigt dåligt av det.

Har försökt ta upp det tidigare när jag pratade med min tidigare doktor. Förklarade att jag inte lyckas gå ner i vikt och får inte ordning på min kost. Förklaradet att jag äter för mycket. Doktorn fattade inget, ställde inga följdfrågor utan sa bara "sluta med det då!" Sen sa hon att det enda hon kunde hjälpa mig med var att skriva en remiss till opperation av magen.

Förklarade läget för den doktorn jag har på Hansa Hälsan, dit jag bytt. Nu återstår att se vad som händer. Sen kommer utmaningen att tala om det för andra.......

Jag har tidigare skrivit att jag tänker för mycket. Jag har inte helt förstått vad som varit problemet. Men huvudet har gått på högvarv...

Har en personlig tränare och samtidigt en av mina bästa vänner, Sara. Hon har hjälpt mig med kosten och vi har pratat fram och tillbaka om varför det inte händer så mycket med min vikt. Min kropp vet inte om den kommer att få mat eller inte. Vissa dagar äter jag knappt något och andra dagar äter jag kontant hela tiden.

Jag har hållit det här hemligt länge och har nog inte förstått själv hur galet jag äter. Jag har ju alltid gjort så här och inte förstått det onormala. Tillslut orkade jag inte längre. En av de utlösande faktorerna var tv programmet "det blir bättre" när Linda Lampenius berättade om sina ätstörningarna som jag förstod att det är nästan så jag lever. Jag svälter inte mig själv men hetsäter, annars var det som om hon satte ord på mitt liv.

Jag såg programmet om och om igen, först tänkte jag nej det är bara inbillning, varför skulle just jag äta konstigare än någon annan. Sedan satt jag och skrev ner mina tankar samtidigt som jag såg programmet. Sedan skickade jag det till min Sara och hon kunde bekräfta det jag upplevde. Hon hade redan sett det innan jag sa något och bara önskade att jag skulle vakna och be om hjälp.

Sedan gick det ungefär två månader av tänkande fram och tillbaka. Sedan hade vi en av våra återträffar som Kicki och PT. Jag kan inte säga vad det var hon sa som gjorde att det brast men jag började gråta och bara önskade att jag vaknade ut det här.

Efter det har tankarna kommit och gått. Vill, vill inte, vill, vill inte. Hur kan man vilja att inte bli frisk. Det är väl självklart att man vill bli frisk om du har någon sjukdom. Men det är en osäker och otrygg framtid och det är läskigt. 

Gjort det igen...

Sitter med tårarna trillande ner för kinderna. Har precis ätit upp all mat som egentligen skall räcka till matlåda. Nu måste jag göra en ny matlåda till i morgon. Det är inte första gången jag äter mer än vad som är planerat. Jag blir äckligt mätt och vill bara spola tiden tillbaka och försöka hindra det som hände. Redan till frukost blev det för mycket. Gick två promenader och körde ett spinningpass men känner ännu att jag borde träna mer för att få bort allt det jag ätit idag.

Det är bara en enda människa i min närhet som vet om det här och vi har pratat mycket om min relation till mat, träning och mig själv. På tisdag ringer jag till läkaren och ber om hjälp. Varför just tisdag? jo jag har bytt läkare till privat och "min" läkare kommer inte tillbaka fören på tisdag.

Jag skall berätta mer när det inte är fullt kaos i mitt huvud.

Gympapasset klart

Äntligen har jag lyckats få ihop låtar och rörelser. Nu skall jag bara öva in det så det sitter klokt tills den 12 september. Då drar gympan igång. Spännande skall det bli men samtiditg svårt att ta över efter en ledare som har hållt på i såå många år. Men de få deltagare som jag har pratat med säger att de är positiva.

Halva semestern

Ja så är det! snart har halva semestern gått och jag kan inte bestämma mig för om jag är nöjd med den så långt det har varit. Har haft både sovmorgnar och kaffepauser i trädgårdsmöbeln men känner ändå en tvekan. Jag hade ju inga större planer för de här tre veckorna. Det som varit bokat klarade jag av i går. Linserna är nu kollade hos Specsavers istället. Förändring även på det planet. Har nu bytt från Synsam. Måste ju i allafall åka 6 mil då kan jag testa något nytt också.

Har satt rörelserna till fyra av tio gympalåtar, resten skall göras idag. Sen skall jag prova igenom det själv här hemma först. Därefter skall det provköras på vänner och bekanta för att se om det är genomförbart. Får jag godkänt skall det "bara" tränas in i huvudet. Lättare sagt än gjort :D

I övrigt är det mycket som rör sigi huvudet och jag får inte riktigt ordning på mina tankar och kraft att ta tag i det som behövs....

Rensar lite

i min blogglista. Känner att en del bloggar jag följer ger mer eller mindre. Vissa har inte varit uppdaterade på 6 månader eller mer då åker dem bort. Det finns även bloggar som jag tänkt att det skall jag följa för att ämnet är intressant. Men som sedan bara stressat mig för att jag inte hinner läsa så ofta och noga som jag önskar. Även de bloggarna åkte idag. Får jag mer tid lägger jag tillbaka dem.

Bloggarna jag har sparat är från människor som ger mig något tillbaka. Läser, kommenterar och som har en spännande/intressant bloggg att följa.

Så här rensas det på alla håll. Både i datorvärlden och i den riktiga världen. Skåpen får lite mer ordning och plats om inte allt skräp är kvar =)

Så fortsätta rensa är dagens plan, samtidigt som  rörelserna till gympan skall sättas och kroppen skall få massage.

Semester!!

Ja för första gången sedan 2005 har jag semester. Samtidigt som jag inte har en aning om vad hur den skall spenderas. Första dagen gick åt till att sitta i soffan och göra inget. Eller nästan inget för nu är musiken klar till gympapasset =) sen styrelsemöte med gymmet på kvällen. Kände då att jag nog inte är i balans. För småsaker var nära att ge mig ett raseriutbrott.

Tisdag förmiddag blev frukost hos systrarna och sen eftermiddagskaffe hos min vän i klinte. Sen när jag kom hem var maten klar =) gissa om lyx så här under sommaren. Godissugen som en tok så smaskade jag på en del av det som blev kvar när syster bakat. Kvällen slöt med att jag var ute och sprang. Skönt för huvudet och kroppen.

Onsdag var deti går och då fick jag tillbringa lite mer än halva dagen med att få mormor på lass. En planerad operation och allt verkar ha gått bra. Tanten vägrar nu att åka hem :D lite tuff e hon allt....

Torsdag är det idag och inget är planerat. Hmmmm vad gör man då? jag funderar och funderar. Kan inte bara låta dagen gå utan något måste ske. Tror nästan att rörelserna till gympan skall sättas och att någon bok skall läsas ut. Promenad har det precis blivit och syster ett kommer sen och då blir det lite spring. Inga jättesträckor men vi kommer ut i allafall.

Hur tänker man (jag)....

Jag har varit på äreportskalas, kombinerat med grillfest. Gillar att vara bland folk och bara delta. Började med brännboll och det tycker jag är sådär roligt men såg det som ett intervallpass. En möjlighet i att få springa lagom fort för att komma runt. Tyvärr missade jag dock mina bra skor så jag har fruktansvärt ont i fötterna i dag men det är värre i morgon.

Med på grillfesten finns en speciell person som gör mig glad. Jag trivs i hans sällskap det känns som om vi kan prata om det mesta. Ibland upptäcker jag att han tittar åt mitt håll och får ett varmt leende tillbaka. Men då slår den negativa rösten till igen och jag tänker "det var nog inte till mig" och sen "varför skulle han titta åt  mitt håll när det finns andra". Varför kan jag inte bara le och känna att det här är spännande och något att utforska. Nej då tänker jag varför jag, nej ingen vill ha mig och då ger jag upp direkt. Antagligen för att inte såra mig själv igen.

Ibland önskar jag att det fanns en regelbok för hur man skulle styra hjärnan och alla andra. Men så "enkelt" är inte livet. Jag vill kunna stänga bort mina tankar och bara njuta av stunden och känna att det är här och  nu jag är. Någon som vill ha min hjärna???

Vilken helg =)

Helgen började redan på fredagen. Äreporten skulle bindas och borden dukas. Fick börja med att diska om och städa om hela lokalen. Trist men det var inte mycket att välja på. Vi var många så det gick undan. Sedan bar det av hem till blivande brudparet för att äta gröt.

Hem och stryka klänningen och lägga in i aftonbönen att det inte skulle bli för varmt. Glömde bort aftonbönen så gissa om det blev varmt. 14:30 satt jag i kyrkan med kameran i högsta hugg =)



 Hela familjen helt utan redigering av bilden. Så vackert och härligt. Att gå på bröllop var verkligen trevligt. Själv hade jag klätt upp mig i en blå klänning som jag sytt själv. Broderat dit pärlor och verkligen ansträngt mig. Klädde mig och kände mig fin. De är inte ofta jag gör det.

Varmt blev det som sagt men alla led av värmen så det gjorde tillslut inget. Middagen var väldigt god, förrätt blev parmaskinka och honungsmelon. Varmrätt var färskpotatis ochfläskfilé med kantarellsås. Till det serverade sedan kokt sparris, morötter och rödbetor. GOTT!!!! fast ja åt inte sparris... Desserten bestod av marinerade jordgubbar och lättvispad grädde. MUMS!

Dans och sen kaffe. Kändes som om vi åt hela kvällen och det gjorde vi nog också men å andra sidan så dansade vi natten lång. Svetten rann på alla =)

Syster kom och hämtade mig och tog denna bild.

Skorna hade åkt av och kvar blev ett par ballerina. Hade klackar på 10 cm. det gick inte att dansa i dem så det fick vara middagsskorna. Dagen efter bar det av hem till paret för paketöppning. Hade då gjort upp med kusin till bruden att jag skulle få alla bilder han tagit så skulle han få mina. Jag insåg att det var fler som tagit kort på mig i denna utstyrsel :(

Jag kom hem och gick igenom korten snabbt under gårdagskvällen. Jag hade känt mig fin i min klänning men jag ser ju ut som en blåklädd elefant. Hur kunde jag gå ut i denna klänning? ja klänning över huvudtaget. Hade en önskan om att få vara fin när min vän gifte sig och så ser jag ut så här.

Jag är allt annat än fin i min klänning och det är kanske tur att jag inte fattade det fören allt var över för då hade jag åkt hem tidigare. Nu hade jag i allafall roligt =) När jag insett hur jag ser ut gick jag ut en låång promenad och bara grät. Hur kan man låta kroppen bli så här? Jag har verkligen förstört den. Samtidigt tror jag att jag gör något åt denna kropp men det händer ju inget. Just nu känner jag mig dömd till att vara fet resten av livet. Att ringa doktorn och beställa tid för att prata om operation är nära nu. Jag har kämpat i många år med min kropp och ändå får jag inte resultat. Jag äter och skriver, då är allt fokus på mat och jag är konstant hungrig. Undviker jag sötsaker och en del kolhydrater fungerar det bättre och det flyter på men vikten stannar. Tränar som en tok men inget händer. Jag vill vara smal och få känna mig fin OCH dessutom vara det.

Planer inför hösten.

Även om sommaren är här så måste planeringen ligga lite längre fram. I allafall min =) Hur kommer hösten se ut och vad utöver jobbet skall jag göra. Har sökt till två kurser inom kostområdet, eller sökte fler men har kommit in på två. Det är ännu två kurser som jag verkligen vill gå men inte kommit in på. Det är Övervikt bland barn och ungdomar och en kurs till som heter Mental träning. Men de e bara och söka igen.

Kurserna jag kommit in på kommer att gå samtidigt i höst, det innebär att jag måste välja en av dem. Det som ligger mest på + är den kursern som heter Kost vid träning. Det känns mest lockande just nu. Enda nackdelen är att den innehåller 7,5 p näringslära, det läste jag i höstas men jag skall se det som en fördel att jag har den kursen i botten för man gör alltid nya upptäckter och ingen förklarar på samma sätt så troligen kommer jag att lära mig mer ändå. Sen skall man göra ett arbete/kostplanering utifrån den idrott man är verksam inom. Hmmm undrar vad jag skall välja. Styrketräning, cykling, löpning eller skall jag ta ishockeyn??? det tåls att funderas på.

Utöver jobbet som kommer att bli 100 % från och med första september till sista februari så skall jag plugga 50 % och leda gympa på måndagar. Sen har jag faktiskt tänkt hyra spinninglokalen och köra ett eget pass. Smygstarta mitt företag kan man kanske kalla det för =) Ja som vanligt så kommer hösten att försvinna i ett rasande tempo.

"Du skall väl inte sitta på hemmet och ångra det du inte gjorde, du skall ångra det du gjorde" Kloka ord från men klok vän.

Sommar och sol...

Ja nu är det sommarvärme igen. Ett tag såg det nästan ut som om sommaren gett upp men nu är den tillbaka. Höstvindarna for som tokar kring Gotland men har nu försvunnit =) tack och lov. Även om jag inte är någon vän av värme, då pratar vi värme som gör en gungig i huvudet, så får det gärna vara sommar lite till. Jag jobbar nu någon vecka till sen är det semester =) Gillas skarpt.

Vad gäller kosten har jag uteslutit gluten helt och har så gjort i 2,5 vecka. Mår mycket bättre i magen, slipper kramp, gas, svullenhet och allt annat som varit obehagligt. Skall ringa doktorn och prata med dem om det här. Trodde ett tag att jag reagerade på kolhydrater men en del verkar gå bra. Förvisså så har jag inte mycket kolhydrater kvar i kosten bara det som finns i grönsaker och mjölkprodukter.

Annars när det är sommar är det lite svårare att hålla sig till det planerade. Jag orkar inte äta när det är varmt men de måste man ju. Kan inte fuska för mycket heller. Så slinker det ner någon glass ibland men jag håller igång. Minst en promenad på 45 min om dagen. Ibland blir det två och ibland blir det spring också.

Mitt liv är mitt ansvar!!

Tänker för mycket som vanligt..

Om det nu är möjligt så gör jag det. Tänker för mycket alltså. Känner mig ensam trots att jag har massor av människor i min närhet. Förstår precis hur övergivna djur känner sig. Fördelent  jag har är att jag kan klara mig själv, jag kan fixa mat =)

Kroppen strejkar eller rättare sagt min svanskota strejkar. Slog den i början av året när jag envsades med att åka skidor. Sedan gick det skapligt över men nu tycker jag nästan att det är värre igen. Äventyret förra helgen med ridning var inte direkt upplyftande. Snarare knäckande om man är min svanskota. Eller är det så att det är mitt rätta jag som kommer fram, svansen på djävulen kanske växer fram sakta men säkert.

Det är så mycket jag vill men får inte till det. Undrar ibland om det beror på dålig beslutsamhet eller lathet. Det finns dock en fördel just nu och det är att jag har uteslutit gluten ur min kost sedan 1 vecka och märker redan skillnad. Är inte okej i magen ännu men det är bättre. Hoppas att det kommer att hålla sig så nu. Jag vill ha en magen som fungerar och som låter mig göra roliga saker utan att krampa och uträtta dunderverk.

En sak är jag i allafall säker på och det är att när modet sviker syns problemen i ett annat ljus. Men jag vet att det vänder.

Samhällets ansvar?!?!

Jag brukar inte påstå att det är samhället som har ansvar utan jag anser att det har vi själva. Är du förälder är barnen ditt ansvar och så vidare. Med andra ord: du är ansvarig för dig själv. Men så kommer tillfällen då jag faktiskt undrar vad samhället har för ansvar.

Vaknade tidigt i morse, klockan var straxt efter 5. Lite tidigt för att vara en  ledig dag. Vaknar av att det är ett otroligt liv på fåglarna och någon som skriker. Till saken hör att jag sover med öronproppar under sommaren. Men hör detta oväsen ändå. Kliver upp och inser att "fågeljakten" börjat.

Här på Hemse där jag bor finns det personer som inte riktigt är som alla vi andra. Vad denna man har för handikapp har jag ingen aning om men han har stannat i 4-5 års åldern men enligt personnumret är han över 50 år. Han bor själv med stöd av hemtjänst och assistenter men i övrigt är det snälla människor runt omkring som tar ansvar för honom. När han vaknar stiger han upp och går ut och cyklar. Efter att ha jobbat natt i en bil som kör runt på Hemse vet jag att det är vilken tid som på dygnet som han är ute och cylar.

Att han skrämmer fåglar i grönområdet utanför där jag bor är inget nytt, det har hänt minst tre gånger tidigare. Men det är fortfarande lika irriterande för det är ju alltid fruktansvärt tidigt och vanliga människor med dagarbete sover så dags.

Vem är det egentligen som har ansvar för sådana handlingar? Jag vet och förstår att det är svårt för den handikappade att förstå att så här gör man inte men vem skall förstå åt honom? har samhället något ansvar där? jag menar inte att han skall spärras in för att inte finnas men någon borde ha ett vakande öga över honom.

Jag är i allafall trött och irriterad på att han stör min sömn!

Jag ger upp!!!

Är så trött på alla motgångar och saker som inte går som jag tänkt. :(

En klok vän sa..

Hade som status på facebook i går "fundersam" kommentaren blev "kör". Diskuterade fram och tillbaka om hur han kunde vara så säker på att jag bara skulle köra på. En av anledningarna  var till att om jag ens funderat så är det värt att testa. Sant säger jag. Har aldrig tänkt på det på det sättet. Sedan säger han "när du blir gammal vill du väl ångra det du gjorde och inte ångra det du inte gjorde"

Tänk vilka kloka vänner jag har. Det har aldrig slagit mig att så är det ju. Gör jag det inte nu så kommer jag att få ångra det senare. Kör jag det så kan det bara sluta med att jag får dra mig tillbaka.

Så nu kör jag och så får vi se vad som händer =)

Hur gör du? går du på magkänslan eller förnuftet?

Hmmmm!

Vissa mötenn gör mig förvirrad. Mötte på en "gammal" vän och får en upprymd kännsla i kroppen. Det är ett trevligt sammanträffande och jag har svårt att sluta tänka. Men som så många gånger tidigare börjar jag funder på varför skulle någon vilja ha just mig.

Jag skall utforska ämnet och det enda som kan hända är att jag får en starkare kontakt med en trevlig och rolig vän.

Vätternrundan och allt annat trögt

Just nu är det trögt på alla håll. Cyklade vättern 17-18 juni och hade bara en plan och det var att komma hela vägen runt. Hade misslyckats med marathon och kännde att nu var det dags att lyckas med något. Tyvärr så blåste det så vansinnigt, erfarna cyklister pratade och 10-12 m/s och upp mot 15 m/s i byarna. Jag kom till Jönköping, det är ungefär 11 mil och sen bröt jag. 11 mil i mer eller mindre rak motvind gjorde att jag inte orkade längre än till Jönköping.
Alla säger att du skall vara nöjd med 11 mil i den blåsten. Ingen förstår nog egentligen hur misslyckad jag känner mig. Inte heller hur pinsamt det är att anmäla sig till saker som man sen inte klarar av. Att stå på startlinjen gång på gång och inte komma i mål tar på psyket.

Nu är fokus mer att komma ner i vikt och känna att det fungerar. Men även där är det trögt. Vet så väl hur jag skall göra för att må bättre och lyckas minska något i vikt men känner inte för det. Har tappat motivationen för miljonte gången. Undrar hur jag skall hitta tillbaka till den igen. Jag vill så mycket men känner att det är lätt att misslyckas och då faller motivationen.

Nu blir det en rask promenad i allafall. Måste föröska hålla kvar i motionen. Har planerat att styrketräna tre gånger i veckan och skall försöka hålla det i allafall.

Upp och ner, ner och upp

ungefär så är det nu. Vissa dagar är allt på rätt väg och jag har kontroll. Så kommer tillfällena när det blir sämre med kontroll. Har diskuterat det fram och tillbaka med "min" Sara och försöker få ordning på det. Snart är mina helger slut och jag kan vara hemma och skapa lite ordning.

Har svårt att stanna i tid och mycket görs av gammal vana. Kanske en vana som inte är bra och då måste den brytas. Just nu skall jag bryta vanan att kunna äta lite av något och inte kapitulera helt och bara mumsa. Då mår jag bara dåligt sen! Helgen som kommer blir en utmaning. Det skall firas examen och då finns det godsaker att äta. Men jag skall tänka mig för och bara smaka och njuta av det.

Snart vätternrunt

Om två veckor är det vätternrunt, 30 mil på cykel. Varje år har Ringmurens Cykelklubb en 20-mila. Det innebär att cykelturen börjar i Visby går ut till Holmhällar och sedan tillbaka till visby. Vill man ha alla 20 milen måste man ut förbi hoburgen och vända.

Starten går kl 8 i Visby men jag och faster brukar cykla med från fröjel kyrka. Det innebär att jag fick ihop 11.3 mil i går. Benen är okej,knäet gjorde lite ont i går men nu är det okej. Däremot har jag nu börjat skifta i färg och är med röd än vit. Även om jag smorde in benen och armarna med solskydd 25 så är jag nu halvstekt.

Mat, mat, mat och mera mat!!

Har varit hungrig hela dagen i går och vaknar hungrig idag. Det är länge sedan jag varit så hungrig som jag är nu. I går kunde jag äta allt och det gjorde jag också. Inte det bästa beslutet men nu kan jag i allafall inte äta upp det en gång till. Körde spinning i går så jag hoppas att jag cyklade ifrån något av det jag åt =)

Kroppen börjar kännas okej igen efter helgen och jag vill ut och springa igen. Det ser jag som ett gott tecken. Foten är dock lite svullen så ännu får jag vänta någon dag till.

Är nu ledig onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag och måndag. Det är nästan som en minisemester. Behöver nog det för att ladda om och planera lite inför framtiden. Har som mål att styrketräna 3 ggr i veckan hela sommaren och för att det skall blir av får jag nog planera det noggrant. Annars är det svårt att komma iväg. Skall även planera in lite löpning i form av intervaller. Här skall tränas på att springa fortare.

Vad gäller vikten så går det åt rätt håll. Helgen gjorde sig lite påmind med ett mindre minus än tänkt. Men det är svårt att äta som vanligt när man är iväg på evenemang och behöver kolhydraterna. Jag lovar ni vill inte veta hur magen blev efter det ;)

SKITUPPDATERINGAR!

Vem fan kommer på att allt skall uppdateras hela tiden?? det går inte att kommentera sin egen blogg, får veta att jag skall logga in. Ja efter 5 gånger ger jag upp. Det är väl inte meningen att jag skall logga in mer än 5 gånger för att kommentera MIN EGEN blogg!

Marathon

Ja i går var det dags för Stockholm Marathon igen. Foten har spökat och jag har inte kunnat springa som jag borde. Jag gör principen "vila mig i form". Halsen har börjat svida men om det beror på allergi eller inte vet jag ju aldrig. Motiverad har jag inte varit för fem öre men har tänkt starta för att se hur det går. Det finns tillfällen när jag inte haft lust att springa men när jag väl kommit ut har det gott bra och benen har bara gått.. Vädret var egentligen bra, inte för varmt och inte för kallt. Om jag inte bara hade packat ner kortbyxor och tröja. Jag borde ha tagit en underställströja med mig men efter att ha kollat vädret så behövdes det inte. Trodde jag!! Det var kallt och vi hade fullt upp med att hålla oss i rörelse så att vi inte blev för kalla. Med vi menar jag, Sara och jag, vi som stod i samma startgrupp. Vi önskade varandra lycka till och straxt gick starten. För mig tog det tid innan jag kunde börja springa, det var så mycket folk. Benen var tunga och sega. Jag ville ge upp flera gånger men bestämde mig för att springa 30 minuter och sen fick jag se hur kroppen känndes. Det var ju så kallt och innan jag fått igång kroppen och tinat upp den så tänkte jag att det tar nog 30 min. Det känndes mycket bättre så och det var mycket folk och jag kände att det här skulle nog gå. Betade av flera kilometer och började när ma mig västerbron, den delen av marathon som alla pratar om. Gick upp för backen och sen sprang jag på bron. Det är en vacker utsikt och i år blåste det sååå kallt så jag höll på att flyga av. Bestämde mig för att var jag lika kall när jag kom ner och sprungit ett par minuter så fick det vara nog. Tänker inte frysa ihjäl på kuppen ;) När jag sprungit en bit till, upptäcker jag att de spelar kubb i en park. Där vet jag att en av mina arbetskamrater skall finnas. Tittar efter henne men det är svårt att se. När jag sprungit en bit till står hennes man på vägkanten och tillslut fattar han nog att det är jag :D Då går det lite lättare att springa och jag får känslan när benen bara går. Det är så det skall vara och jag njuter faktiskt ett bra tag. Närmar mig 15 kilometer och kroppen känns fräch!! jag kommer i mål är min tanke och nu gäller det bara att klara resten. När jag passerar 15 så gör jag en överslagsberäkning av tiden. Det fungerar =) Så när jag närmar mig 16 så skär det bara till i knäet. Precis så som det kändes i fjol när jag fick bryta. Går en bit och känner hur jag blir kallare och kallare. Springer lite men knäet vill inte. Går igen och passerar 16 km. Förhandlar med mig själv. Skall jag springa ett tag till och eventuellt förstöra knäet och inte kunna cykla vättern om 3 veckor eller skall jag bryta nu. Hur är det med tiden? Jag kan inte tappa mer i tid för då hinner jag inte. Skall jag springa och inte hinna runt och samtidigt förstöra knäet eller bryta och satsa på vättern. Provspringer igen och inser att det inte kommer att gå. Bryter någonstans mellan 16 och 17 kilometer. Precis som i fjol. Jävla skit är lindrigt... Är arg på mig själv för att jag inte tränat tillräckligt. Samtidigt som jag tycker att kroppen är helt otrolig som, trotts 30 kilo för mycket, tagit mig 16 kilometer. Men varför gör jag då det här när det inte fungerar? det är en mycket bra fråga. Planen nu är att träna upp hastighten och minska mer i vikt! så om ett tag till så kommer jag att springa om er alla :D :D :D

Längtade såå!!!

Efter det där äpplet som låg på jobbet. Hade lovat mig själv att ta det som efterrätt. Gick och tittade på det hela förmiddagen och var sugen. Så kom äntligen eftermiddagen, lunchen var intagen och jag gick tillbaka till mitt kontor. Lite smått lycklig för nu visste jag att mitt mumsiga, goda och saftiga äpple låg och väntade på mig. Sätter tänderna i äpplet och upptäcker att det inte alls är samma sort som de tidigare. Detta är en mjölig, mjuk och äcklig smak som sprider sig i munnen. Spottar ut och går och slänger äpplet i kompostshinken. Vilken besvikelse!! och som jag sett fram emot mitt äpple :(

Nu var de länge sen igen..

Det måste vara ett bevis på att tiden går för fort. Precis som jag skrivit så många gånger tidigare. Här rullar livet på, träningen inför marathon går sakta. Foten har satt stopp och just nu ser det ut som om det kommer bli vila fram till start och sen får vi se hur det går. En anledning till detta är min övervikt och denna förba***e vinter. Hade inte snön legat kvar så länge hade jag kunnat börja tidigare. Löpband tänker ni. Köp ett till mig tänker jag. Dem pengarna har inte jag i allafall. Men nu är det som det är och det jag kan påverka är min vikt. Frågan är då varför det inte händer något med den. Gör som jag skall/borde och lika förjordat tappar jag inte ett gram. Nu går jag och köper nya batterin till vågen. Måttbandet är så trögt så de e helt otroligt. Återigen är jag övertygad om att min enda utväg är opperation. Ja jag vet att det går över snart bara jag blir på bättre humör. Jag vill så mycket men som vanligt blir det bara skit av det! nu går jag till gymmet och kör som f*n och förväntar mig ett resultat. Föresten skall jag på bröllop i sommar, det skall bli kul men vad i hela världen skall jag ha på mig? Något som döljer min mage så att jag kan visa mig bland folk. Uppror inom hela mig!!

Tänk så....

... tokiga saker man gör mot sig själv egentligen. Till saken hör att du så väl vet att det inte är bra det du gör och ändå gör du det! Hur kommer det sig? För mig egen del handlar det om kolhydrater och socker. Min mage blir som en gasboll, ni som sett Lejon Kungen och Pumba vet vad jag pratar om, bara för att jag äter kolhydrater. Men sluta ät dem då är ju svaret. Ja och varför gör jag inte det då. Har fuskat med mina kolhydrater under 1,5 vecka. Magen och jag höll på att flyga i luften, har lanserat det som mitt sätt att fuska mig runt marathon. Det kommer gå på gas :D Ibland är det så svårt att undvika kolhydrater, går du på café vad äter du då? undviker kaffebröd ja då blir det smörgåsar och det är ju rena kolhydratbomberna. Jag kan inte gå in på ett café och säga " En kopp kaffe och ett kokt ägg" undrar hur personalen skulle reagera. Däremot går det bra att gå in och meddela att man inte tål gluten eller lactos. Då finns det lämpliga åtgärdet. Det innebär ju egentligen att jag inte kan gå på Café och jag inte tar med mig eller väljer att fuska och ha magknip resten av dagen. Skall du gå ut och äta så är det samma sak. Hur undviker du kolhydrater? Här på ön finns det Max, Mc Donnalds och sallad på Ica Maxi att välja mellan. Salladen är kall och i denna blåst behöver man något varmt. Samma sak igen. Något mer som kan reta mig är allt socker som proppas i överallt. Varför skall tomatkross innehålla tillsatt socker? majs som redan är en söt smak på har tillsatt socker, varför? barnmat? smörgåspålägg? ja egentligen varför socker i allt. Det skall något till konsument att läsa och ha koll på vilka märken som är bra och inte. Ett exempel är Icas smaksatta krossade tomater innehåller tillsatt socker medan Euroshoppers vanliga krossade tomater inte gör det. Majsen däremot är tvärt om, då är det socker i Euroshoppers men inte i Icas. Virrig!?!?!?! jag också! Ulrika som skirver kloka och vättiga saker som får en att tänka till, har nu startat ett facebookevenemang där vi skall undvika socker under en vecka. Följ länken genom att klicka på Ulrikas namn i början av stycket så får du veta mer. Vi är många som kommer att delta och det är spännande att följa andras upplevelser och erfarenheter.

Vad vill Kicki??

Den frågan ställer jag mig ofta och det finns bara en som kan svara på det. Men hon vet inte. Hur gör man för att få veta vad man vill i livet. Ibland tror jag att allt är klart och jag vet vad jag vill men så, som från ingenstans, kommer tvivlet över mig. Jag vill: träna för att må bra äta för att må bra träffa någon att dela livet med Frågan är då bara varför gör jag inte det. Varför träffar jag ingen som vill dela min tid? skrämmer jag bort dem kanske? för att jag står med båda fötterna på jorden och tror att jag vet vad jag vill. I allafall på två av områdena, träning och mat. Hittar killar som mycket väl skulle kunna var "mina" men innan jag hinner blinka har någon hittat dem. Beror det på att jag är för slö? vill inte verka ihärdig och påstridig. Eller är det bara inte min tur?? Jag tror att om killar hade varit som hästar, lätta att läsa då hade allt varit enklare. Men vem f*n har sagt att allt är enkelt. Lite medvind kan jag väl få be om!!! Tack =)

Fest igen...

Ja nu är det ju många fester men jag gillar det. Måste inte alltid till krogen utan att sitta ett gäng hemma hos någon är helt okej. Eftersom träningen är i full gång dricker jag inte mycket alkohol. Det är faktiskt intressant att se hur andra beter sig när de är onyktra =) Denna gång var det kompisen som skall flytta, 20 personer i ett lagom stort vardagsrum. God smörgåstårta och glada människor. En lyckad kväll alltså...

Fest med en massa människor

japp precis så var det i går när den årliga Hela Hallen Gungar-festen fick av stapeln. Lyssnar man på polisen så var det ca 1700 personer på plats i ishallen. Tyckte dock att det var mindre med folk än andra år. Detta är en tillställning där Hockeyn sammarbetar med Matmuren, vinsten som blir delas. Kul är det att få träffa människor som man annars inte pratar med. En del träffar man bara på Hela Hallen och då är det ju minst ett år sen sist. Trissta med tillställningen är spriten, folk har ingen aning om hur mycket de bör dricka för det är alltid för mycket. Vissa kan inte stå, gå eller klara sig själva. varför dricker man så mycket? det är ju bara problem dagen efter. Och föresten så minns de ändå inte om de hade roligt eller inte. Just nu är det partytider. Lördag är det dags för nästa party. Bjuden till en kompis, han flyttar ut ur sin lägenhet =) =)

Doktorn och spring

Pratade med sjukvärdsrådgivningen i fredags, de ansåg att jag skulle ringa vårdcentralen på måndag morgon. Suck tänker jag, det är inget trevligt ställe att ringa till men i det här fallet hade jag inget val. De kanske fattadebättre när jag ringer och säger att jag har haft hjärtklappning och så vidare. 10:45 skulle jag vara där för EKG. 11:00 kom doktorn ut och hämtade mig. En yngre kille och dessutom trevlig. För en gång skulle slapp jag tjatet om att jag skall gå ner i vikt. Han lyssnade och tog in vad jag sa. Det är länge sedan jag kännt att det varit okej att gå till doktorn. Han skällde lite på mig för att jag inte åkt in på en gång. Fick lova att jag gör det nästa gång. Han kan inget göra om han inte får ett EKG när det pågår. Lovade det och gick för att ta prover. När jag sitter där och skall bli sönderstucken kommer läkaren tillbaka in på labb och pratar vidare om vad jag skulle kunna göra för att slippa undan hjärtklappning. Det är inget allvarligt och förhoppningsvis inget som kommer tillbaka, gör det de så finns det medicin och andra alterntiv. Jag hade fasat för att han skulle säga att jag inte fick träna men det får jag. Det vara bara att köra på som vanligt =) han berättade sitt första och enda minne av spinning, svettigt och hur jobbigt som hellst. Han påpekade även vikten av träning och hur bra det var med tanke på vikla hjärtproblem vi hade i släkten. Så när jobbet var avklarat och vädret ännu höll i sig så snörade jag på mig springskorna och tänkte att ska jag bli bättre så får jag helt enkelt springa. 47 minuter med en stretchpaus mitt i men inte lång. Skönt var det när jag väl kom hem =)

Örat mot kroppen...

... hur gör man då egentligen? i går skrev jag att träningen gick bra men att det gäller att lyssna på kroppen men hur gör man?? Är vi bra på att lyssna på kroppen? Nej egentligen tror jag inte det eftersom det finns så många sjukdomar som beror på att vi pressat kroppen för hårt. Jag tycker det är svårt att veta vart gränsen går. I går när det var dags att gå i säng kände jag mig trött eller rättare sagt matt i hela kroppen. Den lyssnade inte och jag fick släpa mig till sängen. Inte så där som det är ibland utan nästan förlamande. Mådde smått illa och lite yr i huvudet. Tänkte nu är magsjukan på G. Lägger mig för att sova och hoppas att jag inte behöver vakna för att må sämre. Kan inte somna. Gäspar så käkarna håller på att hoppa ur led men kan inte komma till ro. Har hänt tidigare och då tog det flera timmar innan kroppen lugnadener sig. Ställde in mig på att så blir det nu med. Ingen ide att jäkta. Det värsta är ju när man känner att man MÅSTE sova, då går de inte. Kroppen kommer inte ner i varv. Ligger i sängen minst en timme och känner att hjärtat bara slår och slår. Det är ju bra men inte så fort att jag knappt hinner räkna. Försöker andas lugnt och slappna av så kroppen får hjälp att komma ner i varv men det går inte. Måste erkänna att det är lite obehagligt att inte ha kontroll över hjärtat. Tidigare när det hänt trodde jag att det var kaffet men det har gått många kvällar med kaffe utan att hjärtat rusat. När klockan närmar sig 2 på natten känner jag att det börjar ge med sig och jag kan till slut somna, gick i säng vid 21 för jag var så trött. Funderade ett tag på om jag skulle ringa sjukvårdsrådgivningen men så blev det inte. Händer det igen får jag väl göra det. Att det är ett tecken får jag väl gå med på men då är nästa fråga vad är orsaken?

Våren??

Ja vart tog våren vägen? Det var nästan så att man kännde att våren var på väg. Solen sken men det blåste lite kallt. Idag är det vinter igen. Kallt och en MASSA blåst. Tidigare skrev jag om mitt träningspass och dess godkännande av Sara. Ja det gick bra =) det finns alltid förbättringar att göra men just nu kör jag på det här. Självklart med örat mot kroppen. Ja kroppen ja! den är trött idag. Min dag i går var intensiv men ändå lite kul. Började med att gå till gymmet och träna ihop med faster, 20 över 6 var jag där. Galet tidigt men det gick bra att komma upp, hade nog inte gjort det om jag inte haft bokad tid med någon annan. Sen träning och på plats på jobbet till kl halv 8. Jobb till 14 ungefär. Träff med Sara för att uppdatera varandra på hur träningen och kosten går. Fick skäll (med glimten i ögat) när det gäller min kost. Själv tycker jag att den fungerar i veckorna men får inte till något bra rutin/åtgärd för helgen. Jobbar på det nu och skall redovisa ett bättre resultat nästa gång. När Sara och jag pratat klart var det dags att öppna gymmet för en av killarna. Tränade lite, fast mitt program gjorde jag på morgonen. Men vad skall man annars göra? Så det blev lite mer träning. Sen dags för spinning klockan halv 6 till halv 7. Vila i 30 min och sen dags för nästa spinningpass. Sen var det dags för mig att åka hem. En lång dag och en hel del träning uträttat. Kanske inte det mest optimala att ha sådana scheman men det gick. Nästa onsdag blir nog liknande.

Måndag igen

Helgerna går fort men det gör även helgerna. Tycker tiden går för fort men så är det för alla. Jobb på förmiddagen, telefonerna fungerade inte som de skulle. Eftermiddagen bestod av möte. Vi kommer att införa ett nytt system att arbeta i och det kräver planering och förberedelser. Detta samtidigt som restren av arbetet skall skötas. Jag har fått gå upp till heltid under mars månad för att klara den belastning vi har just nu. Träningen idag, enligt mitt program var löpning med fokus på fart och sen gymmet med rygg, bröst och mage träning. Löpningen fick bli backar här på Hemse och sen gjorde jag övningarna på gymmet. Där var det mycket folk så jag tog min matta och gickin i spinningrummet för att få slippa göra armhävningar i gymmet. Den dagen jag gör 50 armhävningar på tårna DÅ skall jag göra dem i gymmet :)

Träning och åter träning

Ibland går saker på gammal rutin, det kan i längden bli tråkigt. Som jag skrivit tidigare har jag gjort ett uppryck vad gäller träningen. Min personliga tränare, Sara har upplivat styrketräningen. Jag har samtidigt insett att det är okej att sitta ner en hel dag utan att göra stora träningssaker. Man måste inte träna varje dag, vila är nödvändigt. Men det är svårt att få ihop det. Den gamla invanda ekvationen om att träna mer och äta mindre är svår att arbeta bort. Men det går och jag tror jag kommit på rätt väg. Just nu är fokus på styrketräning och löpning. Cyklingen inför Vätternrundan får sitt med två spinningpass i veckan. När dagarna blir längre och jag hämtat hem min racercykel skall jag ut på vägarna igen. Hade dock varit bra att de sopat bort all grus på vägarna. Sara gjorde ett träningsprogram som jag följde i stort sett varje dag, vissa dagar var det svårt att få ihop tiden. Nu har jag gjort ett nytt, eget, träningsprogram som jag snart skall presentera för Sara och se om det blir godkänt. Spännande blir det =)

Klagar vidare!

Jag har ju sagt att det är här jag skall gnälla för att omgivningen skall slippa. För den som läser är det ju bara att sluta. I natt har jag vaknat flera gånger av att höger armbåge värker och inte går att räta ut. Stiger upp och tar värktabletter, måste i allafall få sova. Vaknar med ett ryck när klockan ringer och önskar att det var fel. Skulle nog kunna sova till i maj. Ytterligare ett bevis på att jag borde gått i ide ;) Till jobbet och mycket att göra men det har ju alla så där är jag inget undantag. Trivs bra med jobbet och tackar för att jag just nu inte är inom vården, med den värk och dåliga funktion i händerna hade jag inte kunnat gjort mycket. Dock fungerar det ännu att knappra på datorn om jag inte har för bråttom. Då hänger fingrarna inte med men det syns för då blir texten rena kinesiskan. Omöjlig för mig att läsa. Skriva med penna är värre men det får bli i små etapper så går det. I morgon är det fredag och jag skall försöka få sköterskan på vårdcentralen att förstå att jag behöver en tid. Det är inte lätt att komma dig och andra gånger jag sökt för mina händer har de suckat tungt och sagt tillslut "ja ja om du måste så!" är inte direkt inspirerad till att ringa som ni säkert förstår. Men nu har jag nog inget val :( Däremot ser jag fram emot kvällen, då skall jag bara skita i allt och njuta av att ha roligt. Sviterna får jag ta i helgen. Vi är ett glatt tjejgäng som skall gå ut tillsammans. Först på restaurant och äta buffé och sen dansa hela natten. Roligt tänker jag ha!!

Till salu!

Har nu under ett par dagar försökt sälja mina händer och min högra armbåge. Denna vinter och kyla kommer knäcka mina leder. Jag vill inte inse att det värker men när man vaknar natt efter natt av att det värker då är det nära att man faller för värken. Värken blir inte värre, och inte bättre heller för den delen, av att jag tränar. Problemet är bara att ibland värker fingrarna så att jag inte kan hålla i skivstången. Spinningen fungerar ännu, under förutsättning att jag inte "hänger" för mycket på händerna. Bra träning för magen är det i allafall. Detta skapar en frustration som är svår att beskriva. Jag vill och har mål men kroppen sviker mig. De gånger jag beklagar mig för folk i omgivningen får jag till svar att det är träningsvärk. Men det är det inte. Efter dessa år med träning och träningsvärk så vet man skillnaden. Tyvärr ser jag hellre fram emot träningsvärk, det beror på att jag ansträngt min kropp och försöker bygga upp den. Värken just nu beror på något annat som jag inte kan förstå. Har tidigare utrett det hos läkare men de hittar ingen. Hoppas och tror att det inte är latmasken eller husbocken som flyttat in men vem vet! då skall vi bli två om vem som äger denna kropp!!!

Veckans träning

Förra lördagen var första träffen med Sara som skall köra skiten ur mina muskler. Och hon lyckades :) axlarna värkte så jag höll på att bli galen. Söndagen innebar skidor för första gången på 20 år. Kanske en kombination med styrketräningen som gjorde att jag var mör i överkroppen. Sen att jag landade illa på min rumpa var ingen trevlig upplevelse. Har ännu svårt att sitta klokt :( Måndagar innebär numera push, härligt med träningsvärk. Men det är bara att le och se glad ut så har deltagarna ingen aning om att det gör skitjä....a ont i min kropp. Tisdag var spinning som vanligt, ingen hitt att sitta på en cykel med en slagen svans om vi säger så. Det gick men med vissa försiktigheter. Onsdag skall innebära morgonpromenad innan frukost men väljer att lägga den på eftermiddagen då jag är stel och orörlig när jag vaknar, sviter efter skidorna (bakdelen). Tar promenaden på eftermiddagen. På med underställsbyxor, träningsbyxor och täckbyxor. Överkroppen fick underställströja, fleeströja, träningströja och vindjacka. Mössa, halsduk och vantar. Fy fan vad jag frös. Det gick inte att få upp värmen. Går ca 20 minuter och inser att jag kommer att frysa ihjäl. Vänder hem och klär inte av mig täckbyxorna fören efter 40 minuter. Sitter instängd på min toalett. Bara för att tina upp. Där kan jag snart anordna bastu och det var precis vad jag behövde. Sitter och läser en bok och försöker tina upp. Skall denna vinter fortsätta får jag nog kasta ut tvättmaskinen och ställa in en stol :D. Kör sen spinning och får upp värmen lite ;) Torsdag är träningsfri dag. Rastlös vandrar jag runt i lägenheten, sitta är inte skönt. Slutar med att jag städar och stryker tvätten. Sen ramlar jag i säng tidigt. Skönt!! Fredag skall egentligen innebära morgonpromenad men så blir det inte. Skall vara på jobbet tidigt för att åka på planeringsdag. Sitter hela dagen, gissa hur lycklig jag är. Har min lilla sittkudde med mig men den hjälper bara halva dagen. Har mysafton på kvällen och sitter på två kuddar och kan inte sitta still. De e inte kul med en öm svanskota :´( Lördag är min gymdag med Sara. Hoppas hela tiden på att jag inte skall få lika jävlig träningsvärk som tidigare. Inser ganska snart att det kunde jag glömma. Får utnyttja min envishet och skall man komma i form så var de fasen om de inte ska slita lite... Även om den form jag har idag också är en form så vill jag ha en ny! Söndag, här har Sara skrivit morgonpromenad. Urk!!! men det stod inget om hur dags den skulle utföras ;) sover till kl 8 och är påklädd och ute kl halv 9. Det har snöat och är lite svårt att veta vart det är halt och inte men går nästan mitt i vägen eftersom det är bra sikt framåt så kan jag göra det. Går 30 min och vänder sen hemåt. Vädret är gott och det är skönt att vara ute trotts att det är -10 grader. Massor av kläder och bra musik i öronen så går det. Har annars ingen bra förklaring till att inte komma ut. Mer än att sängen var skönare. Överkroppen känns ännu okej efter träningen i går, visst känner jag av den men det är inte outhärdligt. I morgon har jag ingen push, känns skönt faktiskt. Har lite tappat motivationen till den. Skall försöka träna något annat i morgon. Får se vad det är för väder om detblir spring eller gymmet.

Skall, skall inte, skall, skall inte....

... det är ungefär då jag tänker just nu. Har väckt ett litet frö i mitt huvud som säger att jag skall försöka få igång någon form av verksamhet. Tanken är en studiecirkel där vi peppar varandra och hjälper varandra. Alla har vi olika kunskap och erfarenhet. Vi delar med oss och stöttar varandra. Ibland tror jag att det kan vara lättare att hjälpas åt om individerna inte känner varandra för väl. Det kan lätt bli en inbördes tävlan och resultatet brukar gå åt skogen. Fegheten om att tänk om ingen vill, tänk om de ställer en massa svåra frågor och tänk om jag inte lyckas. Jo jag vet att det är mina hjärnspöken som talar. Så vad tror du? finns det intresse av att starta en studiecirkel där vi peppar varandra till att förändra våra vanor? jag tänker nog börja i verkliga livet och sen flytta det till internet också =) då är inte avstånden så stora.

Mellanmål och butiksbiträden

Sitter på jobbet och dricker mitt kaffe som intas tillsammans med keso. Har fått det som skaplig vana att ta med keso till eftermiddagskaffet. Det är mycket kostprat på jobbet och jag tycker att det är kul. Alla har vi våra erfarenheter som vi kan dela med oss av och alla lyssnar vi på varandra. På jobbet är vi flera olika verksamheter på samma ställe. En av de andra verksamheterna har barnaktiviteter eller ungdomsaktiviteter skall jag nog säga :) de gick i allafall i mellanstadiet. De kommer direkt från skolan och äter mellanmål i samma matsal som jag dricker mitt eftermiddagskaffe. Idag är de flesta medvetna om vad som är någotsånär lämpligt att äta till mellanmål. En smörgås av det grövre slaget kan ju vara okej. MEN dessa barn nej ungdomar sitter och äter FRALLA!!! hallå hur många hundra sådana kommer de trycka i sig för att bli hungriga om 10 minuter igen. Hur tänker personalen?? vem handlar?? de övergår mitt förstånd att servera sådant på ett sådant ställe. Visst finns det säkert ungdomar som inte äter annat hemma men försök att lära dem att det inte är bra. Jag kan ibland längta efter rostade fralla med ost och marmelad. Dock inget jag skulle äta som mellanmål. Alla vet hur mycket ungdomarna äter av skollunchen, det spelar ingen roll om den är god eller inte. Äter inte kompisarna så gör inte jag det heller. Så var det i allafall under min skoltid och sååå länge sedan är det inte :D Så till butiksbiträdet. Skall handla när jag slutat jobba. Har haft lite strul med mitt bankomatkort, egentligen inget fel på det utan de fungerar när det vill. På bankomaten kan jag ta ut pengar. Handlar och skall betala med kortet. Uttag medges ej. Nehej då gör vi om det.... Butiksbiträdet informerar mig och resten av kön om att det inte fanns pengar på kortet. Ja det är ju ingen risk att det är något annat fel. Kanske rent av på DERAS kortterminal. Jag blir så irriterad. Varför utgår de ifrån att det inte finns pengar?? hon kunde lika gärna sagt att det är något fel på kortet eller på terminalen vi försöker igen. Det hade varit trevligare för mig. Har faktiskt god lust att tala om för chefen på affären att han borde informera sin personal om att bara för att uttaget inte medges så betyder det att det inte finns pengar.

En helg...

... som försvann utan att jag ens fattat att de varit helg. Brukar skriva om att tiden går fort men denna helg var något över det vanliga. Fredag, jobb som vanligt. Telefonen ringde som en tok men det är bara att ta ett samtal i taget och avsluta innan det är möjligt att ta nästa. Förstår dock irritationen över att aldrig komma fram. Hem och laga maten till gymmet dagen efter. Köttfärssåsen skall kokas och gurka och tomater tillsmörgåsarna skall skäras. Sedan är det dags för hockey. Visby/Roma spelar som alltid, eller nästan alltid på fredagskvällen. Kommer till stan efter en långsam färd. Fy fasen vad halt det var, fanns inget annat alternativ än att köra sakta för att komma fram hela. Lördag, planerat sedan tidigare är att vi skall ha uppsamling för dem som inte gick första hjälpen tidigare. En dag jag sett fram emot för att kunna fylla på min egen energi. Det som deltagarna kom fram till hade jag hoppats på skulle kunna ge mig det jag just nu saknar. Motivation till att engagera mig i gymmet. Tyvärr fick det inte den effekten utan det blev nästan tvärt om. När man försöker och åter försöker och får svar som "det är väl inte mitt problem" när det är precis vad det är så ska det inte mycket till för att ha lust att gå och inte vända om. Deltagarna kom på en del saker som kunde utvecklas men INGET de själva kännde att de kunde göra. Saker behöver köpas in och vi behöver fördela ansvar. Tyvärr är det ingen som frivilligt tar på sig ett ansvar utan lägger över det på styrelsen. Det innebär att det är ett fåtal individer som skall genomföra allt och andra skall bara "hänga med". Det gillar jag inte. Dagen tog i allafall slut och jag är inte ett dugg mer motiverad till att leda mina pass. Snarare tvärt om. När jag sedan kom tillbaka till gymmet hade vi besök av en kvinna som klätt om vissa maskiner, blev kvar och hjälpte henne ett antal timmar. Återigen något som andra tagit på sig men inte utfört. Pratar med kvinnan och det är klart på mindre än 4 veckor. Svaret från överiga är " det skulle varit gjort för länge sedan" men gör det då för he****e tänker jag. Söndag och det är fika hos mormor eftersom alla var upptagna på lördagen. Sitter och väntar på att få gå för min plan var egentligen att få gå och se hockey. Sudret spelade och jag hade tänkt se alla (2) matcher som var kvar. Lyckas ta mig iväg och se. Ensam. Fördelen är att jag inte behöver vara social, inte tänka på andra alls. Jag satt och njöt av att inte finnas mitt i centrum. Att det sen blev vinst gör ju inte saken sämre. Fast första perioden spelade de inte bra men spottade upp sig och vann =) Nu är det redan kväll och jag sitter här och fundera på om det är för tidigt att gå i säng. Är trött och har ont i magen. Ätit sådant som jag inte borde göra. Hoppas Sara inte läser för mycket nu ;) fast hon får det i min matdagbok så det spelar ingen roll ;) Lunchen blev 2 kokta korvar på hockeyn tillsammans med kaffe. Jag har mer och mer fått klart för mig att maten är mitt problem. Måste ändra det och de e fasen inte lätt. Gamla hundar har svårt att lära sig sitta och jag börjar komma upp i åren. Det kräver tid och tålamod. Inget av det är min starka sida. Men från och med i morgon är det ordning och reda som gäller. Annars kommer jag inte till mitt mål. Beach 2012!!!!!!

Vad gör man...

... när motivationen tryter?? då ringer man en vän eller smsar i allafall. Jag har förmånen att ha en vän som utbildat sig till personlig tränare. Vad mer lämpligt är det inte att hon hjälper mig. Vi har pratat mycket om träning, motivation och att det faktikst går upp och ner. Så nu börjar det bli allvar med det hela. Vi har träffats och planerat för hur vi skall göra och jag har fått förslag på både träning och kost. Fasen vad mat jag måste stoppa i mig.... Träningen blir delvis att bära hem allt från affären ;) Med mål som marathon och vätternrundan så kräver det en hel del träning. Min goa vän har nu börjat med ett program för mig. Vi träffades senast idag som kund och pt annars ses vi betydligt oftare, tack o lov. Jag skall skriva ner vad som motiverar mig och vad som kan kallas livskvalité, alltså vad gör jag för att må bra. Det är där vissa problem uppkommer. Vad mår jag bra av? jag vet inte vad jag skall svara på det men skall sätta mig ner snart och fundera. Svaren kommer så småning om. Lördagen den 12 februari skall vi börja träningen. Först lite tester, spännande och lite läskigt. Tänk om jag e jääättte svag och inte klara något. Men men då kan det bara bli bättre. Hästar och stranden får nog min kropp att slappna av. Kanske skall få tag på en häst och bara helt utan krav ge mig ut i skogen. Eller så klär jag på mig massor och åker till en strand, tar kameran med mig och stannar där tills jag vill hem.

Arg och besviken..

Ibland kan jag bli så arg och besviken på mig själv. Det serverades tårta på jobbet idag. O tror ni inte att jag går och tar! När fasen började jag äta tårta?? Ja inte nu i alla fall. Arg och åter arg.

Bättre blir det inte när jag sen läser tidningen om en tjej som skall operera magen snart. Jag missunnar henne inte det. Utan det påminner mig bara om min egen övervikt och att jag inte lyckas ta tag i det. Varför skall det vara så svårt att gå ner i vikt. Varför lyssnar inte min kropp på mig? Jag kan bli så arg så att tårarna kommer fram i ögonen. VARFÖR!!! Jag vill vara smal som alla andra, jag tränar som en tok och äter inte mycket. Nyttigt dessutom och inte fan händer det något på vågen. Måttbandet visar inget det heller.

Jag funderar ibland på denna operation, vad händer i kroppen och hur mycket träning klarar man av. Människorna jag känner som har gjort operationer har en mindre mängd träning. Ett spinningpass eller gym. Det är bra träning men jag funderar mest på uthållighetsträning. När det börjar handla om timmar.

Att leva utan bröd och pasta eller kolhydrater i övrigt mår jag bra av, magen är då min vän men inte annars. Varför är det då så svårt att få bort kolhydraterna. Ja det kan man verkligen undra. Det är ju bara jag själv och min dåliga karaktär som ser till att det stoppas i munnen. Eller är det så att jag har ett okontrollerat behov som jag inte fått ordning på? Eller har jag bara dålig karaktär och misslyckas gång på gång.

Tittar mig i spegeln och påminner mig själv om att det är bara jag som kan förändra mig själv. Men hur?? Jag har försökt och får inte till det. Säg den viktminskningsmetod som jag inte har provat. Jag har testat allt och ändå sitter kilona som gjutna på mig.

Folk tittar på mig och en del säger att du väger inte för mycket, det är bara muskler. Fan vad stark jag är i så fall. Nej det är inte bara muskler och optikern borde få besök!

Besvikelsen på sig själv är svår att släppa!!

Förkylningstider

Och inte kom jag undan denna gång. Började i lördags, lite ont i halsen men det har jag ju till och från. Ju längre dagen gick desto mer gjorde det ont. La mig och vilade en stund och vipps så anföll varenda bacill. Söndag satt jag i soffan och glodde. Måndag var jag på jobbet, snöt och snöt och stackars näsan är värre än rudolfs. Tisdag var det jobb, lite bättre med snytandet men knappt över kanten. Onsdag och min lediga dag. Landade i soffan och har hunnit se tre filmer som jag köpte i somras men inte sett. Nu e dom klara och detta på grund av förkylning. Fick inget gjort men får ta igen det när jag är frisk. Nyser denna dag så jag tror att hela hjärnan och lite till skall ut. Blir alldeles yr och snurrit av allt nysande. Säger att jag minst har fått hjärnskakning, säkert inte möjligt bara av nysningar men skit samma. Torsdag är det idag och jag har återigen varit på jobbet, känner mig skaplig men tät i näsan :( Beklagar mig och tycker synd om mig själv men inser att jag är förskonad från förkylningar. Sist jag var dålig så här var våren 2007 så jag ska inte klaga. Men om jag klarat mig så länge kunde de väl gå ett tag till. Nu väntar jag på att detta skall försvinna så att jag kan komma tillbaka till träningen. Nästa planerade pass är inte fören på onsdag. När man blir sjuk inser man hur många pass som skall hittas en ersättare till. Undrar om jag egentligen behöver leda alla dessa pass. Vem tackar mig för det?

16 år

Ja tiden går fort även om man inte alltid har roligt. I dag är det 16 år sedan pappa gick bort. Jag är ledig och det är faktiskt skönt. Idag har jag lite småplaner hit och dit. Springa, skriva på kompletteringen på inlämningsuppgiften och sen spinning igen. Saker som jag gillar ellerkanske inte kompletterigen men jag lär mig något i allafall, hoppas jag. Skall skriva mer om vilka riskerna är med att äta för lite av vissa mineraler och vitaminer. Så det är väl bara att sätta fart! Vad har du för plan idag???

Fördelar/Nackdelar

Ja detgäller ju att veta vad det är man vill. Det i sig brukar inte vara så svårt, problemet kommer när det gäller att hitta motivationen. Ett gammalt tipps är att skriva fördelar och nackdelar och se vilket som väger tyngst. Får du den negativa sidan att bli tyngre så är du troligen inte tillräckligt motiverad att genomföra vad det än är. Fördelar med att gå ner i vikt:

• mindre risk för överviktsrelaterade sjukdomar
• trivs bättre med mig själv
• mindre ont
• lättare att röra sig
• hittar mer kläder

Nackdelar med att gå ner i vikt:

• det kräver energi och koncentration
• och engagemang

Det är nog inte så svårt att veta attgå ner i vikt är värt allt. Men det tar på krafterna och kräver engagemang. Inget är gratis och det är slit för varje kilo.

Full fart mot ett lättare liv ;)

Årets första spring

Så här ser det ut när alla kläder åkt av.

Satt länge och funderade på om jag skulle springa eller inte. Är ju rätt nöjd när det är klart. Värmen ute gick inte att klaga på, var ca 1 +, vinden gick heller inte att klaga på. Så vad skulle jag skylla på? möjligen att det är mycket halt och har töat hela dagen så det är modd över allt. Men hur det gick att springa i de har jag inte provat ännu. Kan ju inte skylla på något jag inte provat =)

På med en massa kläder.

• dubbla bh, för värmen
• underställströja
• underställsbyxa
• strumpor
• byxor
• träningströja
• vindjacka
• reflexväst
• halsduk lagom att dra upp över munnen för att slippa kall luft.
• mössa
• vantar

Michelingubben Kicki är klar för avfärd. Moddigt var det och jag trodde aldrig jag skulle gå hem och skriva att jag hellre springer på is än i modd. Men på isen gick det bra, när jag väl slappnade av lite. Klart jobbigt i huvudet att springa på isen.

Väl hemma med plaskblöta fötter. Åker alla kläder av i en hög och skorna proppas fulla med papper, reklam är bra i ytterst få fall ;)

Duschad och klar sitter jag nu och njuter av att ha varit ute =)

En dag klar

Hela dagen i går klarade jag utan kakor och godis. Har dock ännu lite för mycket kolhydrater kvar men ger dem helgen också. Det går visst inte att göra alla förändringar på en gång. Även om jag gärna vill det. Tänk att vakna upp dagen efter och så vara smal, vältränad, full koll på kosten och dessutom ha möjlighet att hålla kvar det. Men och andra sidan tror jag inte att lyckan blir större för det. Tänk att vakna upp efter att ha slitit och arbetat med sig själv. Gått ner i vikt, tränat upp kroppen, sökt och lärt sig mer om kost och motivationen att hålla det kvar. DÅ tror jag lyckan är större. JAG har ju skapat det jag ser =) DU kan förändra ditt liv på dina vilkor!!!

Vill, vill, vill...

...förändra. Idag vill jag fortsätta gå ner i vikt. Har inte ätit sötsaker på hela dagen och skall klara resten av dagen också. Det är de tre första dagarna som är värst. Planeringen att ha en helg framför sig var kanske inte den bästa men de SKA gå! jag har ju gjort det förut. Slutat med sötsaker. Sist jag gjorde det lovade jag mig själv att inte börja igen men när min årsdag kom och sen jul då var det svårt. Jag vill sparka mig själv i ändan och så upp den igen. Lite tyngre har den allt blivit och det gillar jag verkligen inte. Håll tummarna för mig att jag får möjligheten att delta i Ulrika Gabriels Topp Form. Det innebär mental coaching. Det kommer jag i så fall använda för att komma över mina egna begränsningar när det gäller vikten. När vågen börjar gå neråt så slarvar jag och då stannar den upp. Jag vet ju det MEN HUR skall jag komma förbi. Hoppa över eller gå runt?? JAG VILL, JAG KAN OCH JAG VÅGAR!!!

Ibland blir man så....

... ensam. Även om jag vet att jag har vänner rumt omkring mig så kan jag inte låta bli att känna mig ensam ibland. Det är en känsla som kommer smygande när jag sitter hemma för mig själv och tänker. Denna gång kom känslan smygande när jag avstår från att åka och se hockey för att kunna sitta hemma och skriva på ett skolarbete som snart skall lämnas in. Det mycket lättare när vardagen är i gång och jag har fullt upp med alla mina träningspass. Då har jag inte tiden att tänka på min ensamhet. Innerst inne tror jag inte att det är vänner jag saknar utan det där lilla extra. Han som lyssnar på hur dagen varit och delar med sig av sin erfarenhet. Att få känna meningen med att göra något för någon annan. Ibland kan jag inte sluta fundera på varför jag gör saker. Det är ändå få som uppskattar det. Eller är det så att vi är dåliga på att visa uppskattning? kanske är det så. Men hur skall vi då kunna veta. När jag försöker vara rak och säga som jag tycker får jag sedan höra att jag bara kör över folk och inte lyssnar. Men om personerna inte säger något hur skall jag då kunna lyssna? Jag är som jag är och det är ingen lätt människa att leva med, tro mig jag lovar ;) men en sak är säker och det är att har du lyckats fånga denna vildkatt och vårdar henne ömt och med respekt så har du snart en trogen katt i dina fotspår....

Kickis årskrönika

Vad har då egentligen hänt under det passerade året?

• Slutat plugga, med viss modifiering. Pluggar i allafall inte på heltid.
• Tränat löpning som en tok och fick ändå bryta marathon.
• Sökt massor av jobb och fick ett =)
• Börjat på nytt jobb och stortrivs. Hoppas att så kommer att fortsätta.
• Sett Queen-musikalen och blev frälst....

Vad har jag då planerat till det kommande året?

• Marathon den 28 maj.
• Vätternrundan den 17-18 juni.

Det är dem två stora händelserna som jag har att planera för. Utöver det så har jag ännu matchen med min vikt kvar att vinna. Sedan måste jag ta tag i min kost. Det går lite ihop med vikten. Har nu läst en kurs i näringslära och en av uppgifterna var att registrera vad du äter under tre dagar. Jag äter knappt mat som räcker för att hålla igång min kropp. Utöver det tränar jag. Måste bli bättre på att äta och får jag ordning på kosten så ger sig nog vikten också. Så blir det ju en hel del spring bara denna snööööö kan försvinna.

Sedan finns den en massa borden, som att sluta bita på naglarna, äta mer grönsaker, tänka mer på sig själv och inte på alla andra. Det är nog faktiskt något som jag skulle må bättre av. Jag ser till attt andra har det bra först och sen om ja får det spelar inte så stor roll. Samtidigt så går det ingen nöjd på mig =)

Det finns vänner som har det betydligt svårare och jag avundas dem inte. Beundras snarare av deras livsglädje och motivation till livet.

Så vad önskar jag av år 2011?

Få fortsätta vara frisk och kry.

Att få umgås med dem jag mår bra av.

Känna att min kropp svarar på min träning.

God fortsättning på ditt nya år!!! det du vill förändra kan bara du göra!