Semestern e snart slut

Men på något sätt gör det inget. Återgå till jobbet och de vanliga rutinerna skall bli skönt.

Kom hem från Linköping i går. Trött och med en förkylning. Fast jag har gjort slut med förkylningen och kanske, kanske har den fattat :D

Har tennis planerad i morgon så jag hoppas verkligen att det kan bli av. Det var ju såå kul. Frågan e bara om och hur jag skall fortsätta. Eller??? Tänk om jag kunde hitta manualen till mig själv. Eller är det meningen att den skall skrivas efterhand?

När semestern började undrade jag hur jag skulle klara fyra veckor hemma. Inga problem var de och en del av det jag tänkt göra är ännu ogjort men nu har det prioriterats. Jag behöver vila och stänga av alla måsten!

Just nu vid psykologen så håller jag på med mindfullenss. Möjligheten att leva i nuet och vara närvarande. Det skall skapa ett inre lugn och det är vad jag behöver. Försöker släppa de flesta kraven på mig själv men fasen vad svårt det är. Under veckan i Linköping har jag vid flera tillfällen kommit på mig själv att önska att jag var hemma så att jag kunde göra något klokt. Det är inte semester det är stress. Jag fick försöka tänka om.

Att vara närvarande och leva nu är verkligen inte lätt. Speciellt inte när man vill och är van att ha allt planerat. Psykologen gav mig en uppgift: utmana dig själv! oj hoppsan vad skall jag göra nu. Tänker på det hela tiden. När tanken slår mig "att så där vill jag också göra eller se ut" då försöker jag utmana mig och göra just det. Om de går bra? Nja!!!

När psykologen frågade vad jag ville träna på blev svaret att acceptera mig själv. Så som jag ser ut och så som jag är. Alla andra är perfekta just som de är!!! men jag har svårt att acceptera mig själv. Men men jag jobbar på det =)

Urk....

.. som jag mår just nu. Tänk egentligen att man är så dum att man äter sådant som man inte borde. Var hos psykologen i måndags och vi pratade just om det. Att vi skulle värdesätta oss själva så mycket att vi anser att det inte är värt att äta sådant som man blir sjuk av.

Är du allergisk så låter du bli det du inte tål. Ja men varför kan inte jag också fatta det??? Nu har jag ätit sådant som gör att jag har ont i magen och mår illa igen. Vet att det kommer att bli en lång natt och allt detta har jag orsakat själv. Bara för att jag äter det jag inte tål.

Blir arg på mig själv och måste göra en ordentlig bättring!!!

Sväller ju också upp som en ballong så snart lyfter jag. Behöver alltså inte min båtbiljett för att komma över vattnet :S

Kameran på promenad

Psykiatriska kliniken

Fick post i dag från regionen. Fattade inte varför eftersom jag inte längre har regionen som vårdgivare. Öppnar breven och upptäcker att det är två identiska kallelser till Psykiatriska kliniken i Visby. För er som läst tidigare inlägg vet att jag var på besök hos psykologen i november i fjol. Hon gjorde då ganska klart för mig att jag inte skulle vänta mig någon hjälp från dem eftersom jag var för frisk.

Idag, 8 månader senare kommer kallelsen för vidare undersökning. Det är ju helt sjukt. 8 månader är lång tid när man mår dåligt. Då är till och  med 8 dagar lång tid. Dock kräver jag inte att få komma dit på 8 dagar men 14 dagar borde jag kunna få kallelsen i alla fall.

Jag gick tillbaka till Hansahälsan och frågade vad jag skulle göra när jag inte fick hjälp från psykiatrin. Doktorn föreslog KBT (kognitiv beteende terapi). Jag ger det en chans. Det handlar om att förändra tankar och beteende och ätstörningar handlar ju om tankar och beteenden.

Jag av bokar tiden till psykiatriska kliniken och fortsätter ge KBT en chans.  Där behövde jag i alla fall inte vänta 8 månader utan från det att doktorn skrev remissen fick jag tid inom 10 dagar. Känn på den du Regionen!!!

Trafiken

Att köra mellan Hemse och Visby varje dag är tråkigt. Vägen är fullständigt utan sevärdhet. Det enda som finns att hålla ögonen på är eventuella rådjur och slöfockar som inte gasar.

Jag fattar inte varför folk envisas med att köra 75 när det är 80 på vägarna. Inte nog med att de sänkt hastigheten folk sänker den ytterligare. Vägen är slingrig eller snarare som en asfalterad kostig, vilket gör att det är få sträckor där det går att köra om.

Polisen borde se över dem som kör för sakta för det är fasen dem som orsakar alla galna omkörningar. De kan väl åtminstone hålla 80 som är maximala hastigheten. Sedan finns det dem som alltid kör för fort. Det har jag också märkt. Vid vissa tillfällen svischar det bara förbi och så försvinner bilen. När jag sen tittar på min egen hastighetsmätare kan den mycket väl ligga på 90. Det innebär att bilen som kör om kör betydligt fortare än tillåtet.

Att köra till Visby går skapligt då är alla slöfockar inte ute på vägen men att köra från Visby vid 15:30-tiden kan innebära att det tar tid att komma hem för alla proppar som är längs vägen.

Skärpning!!!

Hoppning, tennis och folkrace

Torsdag var det ridning igen. Hoppning stod på schemat. Hade fått charm-trollet Tugg och han gillar hoppning. Ja ja hoppning och hoppning snarare skuttning ;) Hästen gör precis vad den skall och jag har fullt upp med att hålla balansen över hindren. De är säkert inte mer än 30 cm höga och hästen har svårt att bestämma sig för om han skall hoppa eller kliva över. När lektionen nästan är slut får vi alla välja en höjd och jag valde 50 cm. Hästen hoppade över på ett bättre sätt och jag kunde följa med. Men vid något av hindren så parerade hästen och jag parerade emot. Något hände i ryggen. Kände inte av det direkt utan det kom på fredag morgon. Stel och skärande smärta i ryggen. Stretchar och stretchar. Kan inte vända mig i sängen....

Fredag innebar tennis för första gången. Spännande och lite nervöst. Tänk om jag inte ens träffar bollen. Efter att ha värmt upp lite så börjar grunden. Massor att tänka på precis som i all annan sport. Men Jonas som lär mig detta säger att jag är duktig för att vara förstå gången. Kommer helt klart att bli fler gånger.

Ryggen blev inte sämre av tennis men natten var inte kul. Så var det lördag och folkrace. Vi har fått fribiljetter och hade tänkt använda dem i år. Mot Follingbo och massa "snygga" bilar. Tyvärr var inte vädret det allra bästa. Det kom ett antal skurar men med paraply så kunde vi stanna. Fyra stycken under samma paraply såg säkert kul ut =) Efter tre timmar och mer sand på oss än på banan så vände vi åter mot Hemse. Kvällen skulle bestå av PumpBolagets sista spelning och detta i Tofta. Ryggen var faktiskt inte värre än dagen innan trots med gå och stå än normalt. Svårast är faktiskt att vända sig i sängen.

Idag är det söndag och jag stretchar och stretchar som en tok. Ryggen är okej så länge jag går och står eller sitter på en klok stol. Soffan gillar inte ryggen alls. Hoppas dock på bättring under morgondagen. Eller att det är bra till torsdag morgon i allafall. Då bär det av med båten mot Oskarshamn för vidare färd till Göteborg =)   Bruce Springsteen här kommer vi :D

Småtrevligt...

har jag på jobbet just nu. Längtar dig varje dag. Jag som inte ville flytta jobbet till Visby ser nu fram emot att åka. Eller jobbet i sig är det samma men har fått andra kamrater ;)

En kamrat som jag kan prata med om nästan allt och vi har en hel del gemensamt. Foto bland annat. Det är liksom inte svårt att hitta något att prata om.

En person som kan gå förbi mina kollegor för att fråga om saker som är klara. Men det är som om det behövs en anledning till att gå förbi mig och kolla att det verkligen är så. Jag gillar känslan =)

Delmålet i viktresan

Totalt skulle jag behöva gå ner 45 kilo. Jag har delat upp det i tre etapper och varje etapp innehåller 15 kilo och "minidelmål". Första etappen var att gå ner 15 kilo. Då skulle jag boka massage och ta hand om kroppen och bara njuta. 

Jag har nu tappat 15 kilo och känner skillnaden. Kläderna sitter inte lika thigt längre. Det är till och med så att jag har fått plocka bort en del kläder för att de är för stora =)

Samtidigt har jag kunnat plocka fram kläder som legat undanstoppade för att de varit för små. Det är en härlig känsla att kunna dra på sig gamla kläder och inse att de faktiskt sitter bra.

Nu är nästa "minidelmål" att gå ner ytterligare 5 kilo.

Vad andra tycker...

Hur kan det va att en del har mer tanke på vad andra skall tycka än vad de själva egentligen tycker.

Tyvärr tillhör jag den skaran som har mer intresse av vad andra tycker. Egentligen borde man/jag skita i vad andra anser om saker. Varför gör jag så? Antagligen är det en osäkerhet och en önskan om att passa in. Men vem är det som egentligen skall avgöra om jag passar in. Det är väl snarare så att passar det inte dig så gå då. Fast då kommer rädslan att bli ensam men det kanske inte gör något om jag ändå måste ändra mig för att passa.

"Kom som du är" är ett väl använt uttryck och det säger egentligen precis allt. Måste du göra dig till för att åka så är det inte riktigt okej. Jag brukar lägga till "hel och ren". Det innebär att jag inte skulle åka på fika till vänner i de skitigaste kläderna eller inte duschad på de senaste dagarna.

Ett exempel är när jag hittar kläder som ser helt okej ut. Då slås jag av tanken " hur skulle andra tycka om jag hade detta på mig" trivs jag i kläderna så spelar det väl ingen roll egentligen?

Ett annat exempel är när jag träffar nya människor då blir det samma sak. Vad skulle mina andra vänner tycka om dem här. Accepterar de inte varandra så låt blir att ses då. Vuxna människor får faktiskt respektera att alla inte är som man själv tycker att de borde vara.

Så jag har tänkt att jag skall försöka tänka mindre på vad alla andra skulle tycka och utgå ifrån vad JAG vill och mår bra av!

Utflykt den 1 maj Fårö t.o.r

Längtar efter ledigt

Det behöver inte nödvändigt vara flera veckors semester utan bara någon dag hit och dit. Upp tidigt och svårt att komma till ro på kvällarna. Trött och åter trött. Skulle gärna ta en dag ledigt ibland.

Just nu är det relativt lugnt på jobbet men ändå en hel del att pyssla med. Egentligen är det svårt att förklara vad jag gör hela dagarna. Men alltid är det något som måste fixas. Just nu har två av oss fyra semester. Den ena har inte riktigt gjort det hon borde innan hon gick på ledigt. Så brukarna ringer nu och är irriterade över det hon borde gjort. Det är inte mycket jag kan göra åt det mer än att lyssna och förklara att jag försöker ordna det nu.

Sedan har vi enhetschefer som inte alltid utför sina uppdrag. Tack och lov är det inte så många som inte sköter sig. De flesta frågar om det är något som är oklart. Men det finns ett fåtal som ställer till det. Gör inte de sin del av kedjan kan jag inte göra min och där har vi svårt att nå fram till varandra. De har säkert massor att göra eller det vet jag att de har men i det här fallet är det brukaren som blir drabbad och då slår jag bakut. Då får de prioritera om och kan de inte det får de gå till sin chef.

Hästterapi

Jag kan inte låta bli att slås av tanken att hästar skulle kunna användas som terapi. Eller jag vet att de gör det på flera håll men på Gotland tror jag inte att det finns. Jag mår verkligen bra när jag får gå där mellan hästarna och småprata med folket som är där. De har ingen aning om vem jag är och jag behöver inte förklara något för dem. Vill jag stå vid min häst och "bara" pyssla med den så är det ingen som frågar varför. Vill jag prata så gör jag det.

Hästarna tar mig för den jag är och det var nog det som gjorde att jag fastnade första gången. Om jag har en dålig dag måste jag använda huvudet för att få bort det. Jag kan inte sitta på hästryggen och tänka på vad jag skall göra på jobbet eller att jag inte ska äta det ena eller det andra. Utan jag måste vara där just då. Mindfullness som det numera heter. Närvarande i nuet skulle jag säga. Det enda som behövs är framförhållning så hästen inte springer in i väggen. Ja eller liknande.

Jag slås av tanken att jag skall försöka få mer tid i stallet för att se om det möjligen kan hjälpa mig. Om jag går där och pysslar lite kanske inte gör något. Det kanske är värt att fråga. Förutsatt att jag inte tar på mig för mycket så att det blir en belastning. Vet ju att jag är bra på det också.

Nu är hjärnan trött efter allt tankearbete men det är en skön känsla =)

God natt vänner!!

Helg full av äventyr

Ja helgen har varit full fart men på ett annat sätt. Det är inte jag som har bokat in massa saker och sen får flänga runt som en tok. Det handlar snarare om en virvelvind som har överskottsenergi. Eller rättare sagt en lite drygt 4-årig som är precis som 4-åringar är. Men det är något jag inte är van vid.

Lördagen var hämtning vid båten och sen hade de andra äventyr för sig och under den tiden passade jag på att avverka 42 min spring. Varmt och kvavt men skönt när det var klart. 

Sen hade vi hela kvällen på oss att prata strunt och diskutera världens alla problem :D lösningar finns det på det mesta men allt kan vi inte påverka hur gärna vi vill. När andra fattar helt galna beslut är det tyvärr andra som drabbas :( 

Söndag innebar en sväng till Ghams och handel av tre par strumpor. Det var ungefär vad som fanns att handla också. Ja om man inte vill ha en massa skräp alltså. Det har jag hela källaren full av så det behövs inget mer. Sedan bar det av till Grötlingbo för ridning. Tyvärr hittade vi ingen som ville ha en virvelvind ett par timmar så jag fick åka själv. Vågade inte ta risken att hästarna blev rädda. Dessutom hade vi hoppning så jag tyckte det var småläskigt redan från början. Det är länge sedan jag varit nervös innan en ridlektion men det blev bra. Det fanns andra deltagare som tyckte att det såg så bra och lätt ut när jag jobbade med den stora nordsvensken som syster numera döpt till Stampe. Han blev sur på mig en gång eftersom jag kom åt och kunde jobba igenom honom ordentligt. Det gillades inte och han gick och stampade med frambenen i ren protest tills jag tillrättavisade honom igen. Inte uppskattat.

I går hade den lilla goa hästen energi. Hoppning, eller rättare sagt, lite bomar på marken gillar han. Så efter medellinjen skulle vi fatta galopp och inte vet jag varifrån alla hopp och skutt kom ifrån men han fick gå en straffrunda med full koncentration och SKRITT på det stället som tidigare var galopp. Inte uppskattat om man är häst och vill busa. Men innan lektionen var slut så gick det bra igen. Väntar nu på att det skall bli dags att åka dit i morgon igen.

Hälsningar från ett sommarvarmt och kvavt Gotland!!!

Magens bästa vän...

... är just nu frånvarande. Jag har brottats med problem med magen under flera år. Äntligen har jag fått ändan ur vagnen och gått till doktorn. På min beskrivning sa hon direkt "det låter son IBD" "alltså inflammation i tarmen" massor av blodprover togs och så fick jag order om att äta laktosfritt ifall det kunde vara det. Knallar hem och läser på alla förpackningar och utesluter laktos. Inte direkt bättre blev jag. Fick samtidigt ett medel som skulle reglera gaserna i magen så att slipper känslan av att sprängas. Får något mindre gaser men de snabba toabesöken var kvar.

Pratar med doktorn ingen och skall lämna mer prover. Skall ringa och få svar. Inget svar har kommit. Tillslut säger doktorn att hon får ringa och söka efter vart det tagit vägen. Provet är borta. Det har lämnat labbet där jag lämnade det men sen är det borta. Jag får lämna ett nytt. Och vänta ytterligare på att få svar....

Just nu känner jag min mycket trött och orkeslös. Sitter mest och slöar. Försöker rycka upp mig och sköta om det som behöver skötas men blir fort trött. Är illamående mer eller mindre hela tiden nu. Det spelar knappt någon roll vad jag äter för jag mår illa ändå. Bäst är att låta bli att äta men det fungerar inte i längden det heller. Pepparmyntste gör susen ibland, magen kan lugna ner sig då. Krampen i magen är inte att leka med heller. Ibland går det inte att fortsätta som vanligt utan kroppen stannar upp och uthärdar smärtan för att sen återgå till vad det nu är jag håller på med. Känner mig febrig till och från men det var ingen ovanligt sa doktorn. Glömde dock att fråga om jag skulle ta det lugnt men det får jag väl utgå ifrån när kroppen protesterar med feber =(

Har kommit på att om jag utesluter så mycket kolhydrater som möjligt, alltså bröd, pasta, potatis och ris så går det bättre. Då blir kramperna inte lika kraftiga. Så jag äter grönsaker det fungerar.

Laktosfritt och hästar

Härlig kombination va??? jag äter laktosfritt just nu. Det hade ju doktorn rekommenderat. Tyvärr tycker jag inte att det hjälper fullt ut. Vissa dagar är tokiga ändå. Skillnaden är att det inte är lika bråttom till toa och det går över lite snabbare. Jag har tänkt skriva en mat- och magdagbok. Jag har gjort det så många gånger tidigare men aldrig sparat det så jag kan visa hur det ser ut. Nu skall jag skriva tydligare hur magen mår också. Det är alltid bra att veta vad magen mår bra av och inte. Börjar i morgon =)

I fredags fick vi ihop det så att vi var ute och red. Jag och två av systrarna. Kul tyckte jag och det tror jag att de andra två tyckte också. Jag vill tillbaka nu!! Hästen, som jag skrivit om tidigare, och jag kom bra överens även denna gång. Kanske inte om du frågar honom för jag lyckades kräva en del av honom så han blev sur och strejkade en stund. Men det gick ändå över förväntan för mig tycker jag. Lektionerna i sommar skall bli spännande och samtidigt skrämmande. Jag har inte ridit lektion på många många år och egentligen har jag ingen grund att stå på. Men jag tror jag lär mig fort!!!

Magen igen då

Var till doktorn i onsdags. Roligare kan man ha men jag får säga att min doktor på Hansa Hälsan är toppen. Hon lyssnar och har tid att prata.

Min mage har ju varit galen till och från. Med beskrivningarna som jag gjorde på hur jag mår och hur magen beter sig när jag ätit olika saker så tror doktorn att jag har inflammation i tarmarna. Jag har tidigare ätit laktosfritt men det ville hon att jag skulle göra igen. Det är något år sedan jag gjorde det så vi tester igen.  Så nu är det laktosfritt under 30 dagar. Fungerar det inte så är det närmare undersökning av tarmen som gäller. Har även fått ett pulver (Inolaxol) som jag skall äta två gånger om dagen. Pulvret ser ut som snabbkaffe men blandar jag det i laktosfri A-fil så går det bra att få ner. Får inte tugga dem och det är lite läskigt att känna dem i munnen men inte få tugga. Men det ger sig väl....

Inflammation i tarmen (IBD) är inte kul, det är kroniskt och antingen är det Ulcerös Kolit eller Crohns sjukdom.    Då gäller det bara att gilla läget och lära sig leva efter magens regler.... Och jag som har mina egna ;)

Gympa

Nu är terminen slut för denna gång. Sommaren väntar. Ja det är lite svårt att förstå det när vårvärmen inte kommit fören idag. Typ =)

Skönt på ett sätt men samtidigt vemodigt. Jag har fått så mycket energi av gruppen och vi har varit ett glatt gäng. Men nu skall det laddas inför nästa termin och jag har ett nytt gympapass som skall skapas. Lite har jag i huvudet men inte allt.

Har fått flera som är intresserade och vill hänga på till hösten. Hoppas det blir så och att det sprider sig att du verkligen kan göra utifrån din förmåga. Det många säger är att det bästa är att de inte behöver springa runt i salen. Nej vill man springa runt så kom 30 min tidigare så tar vi barkbanan utanför.

Healing, årsmöte och hästar

Det är så min helg blev =)

Fredag eftermiddag, åker med faster och hennes man till Visby för att få healing. Har varit extremt trött den senaste tiden och kände att det var värt att prova i alla fall. Spänd av förväntan och med en förhoppning om att hjula ut från Solkristallen så satt jag i bilen. Blev uppmanad att kanske sänka förhoppningen lite och i alla fall vänta någon dag till innan jag räknade med denna energi.

Väl på Solkristallen så frågar kvinnan som skall behandla mig vad det egentligen är jag vill få ut av det. Mer energi är mitt korta svar. Mina chakran är tydligen i obalans, frågade inte hur det blev så, och för att energin i kroppen skall kunna flyta så måste de vara i balans. Så det var det första hon gjorde. Hon balanserade upp mina chakran. Smärtfritt ;)

Sedan pysslade och fixade hon med allt möjligt och jag hade koncentrationen på andningen. Skallrandet och visslandet kan säkert uppfattas som hokus pokus. Men det som fascinerade mig var vad hon sen kunde tala om för mig. Denna kvinna har jag sett i affären vid ett par tillfällen. Det är allt vi vet om varandra. Men när hon var klar kunde hon berätta saker om mig som hon omöjligt kunnat få veta om inte min kropp berättat det för henne.

Hon sa till exempel att jag kräver att jag själv gör allt perfekt. Det har hon helt rätt i, problemet är att jag kräver att andra skall göra det också. Sen sa hon att jag hade mycket mycket mycket i huvudet och alla problem som jag skapat var inte säkert att de fanns. Jag har en förmåga att skapa problem av sådant som inte är ett problem. Håller helt klart med och kunde inte säga det själv. Tyvärr är det inte alltid så lätt att tänka på det bara.

Vidare sa hon att jag valt att sluta leva. Jag har tryckt in pausknappen och gett upp. Mycket av tröttheten beror på tristess och att jag nu kunde välja att börja leva igen. Hon sa även att jag är för hård mot min kropp och att den kommer att straffa mig snart om jag inte börjar ta hand om min kropp. Jag skulle även göra spontana saker. Sen skrattade hon och sa "då menar jag spontana, det är inte så att du skall planera när du skall vara spontan". Huvudet på spiken! för det är precis så jag gör. ALLT måste planeras och förberedas in i minsta detalj.

Vågar du få veta sanningen så rekommenderar jag healing =)

Årsmöte på gymmet blev det också. Sitter kvar som kassör ett år till. Blandade känslor om det men nu har vi planeringsdag om 14 dagar och då tror jag vi kommer på samma vagn allihopa!!!

Hästar sen då. Ja äntligen blev det av att åka till Grötlingbo och Maria och få sitta upp på hästryggen igen. Som jag har längtat. Nästan inte vågat tro att det skulle bli av för sååå besviken jag hade blivit. Men ut kom vi och jag fick en lagom, liten häst ;) en nordsvensk som heter TUGG. Gick bra i dressyrarbetet som vi gjorde. Kändes inte alls så tung som han ser ut att vara. Bilden finns här nere. Hoppas jag får honom nästa gång också så vi kan känna på varandra lite mer. Jag tror det kan bli något stort av det här ;)


Lilla söta TUGG, bilden är hämtad från hemsidan http://www.mariashasteri.se/hastarna.html

Valack, kastrerades dock sent så han har lite "hingstutstrålning" kvar. Varit godkänd hingst. Tugg är född 2002. Ca 150 cm hög. Maria skriver om Tugg på sin hemsida: Snyggingen själv med den stora manen och svansen. En go  och glad kille med de snälla ögonen. Är inte rädd för något. Älskar att dra vagnen och koppar, det gör han, fast det blir lite "plocke pinn". Men lite mer dressyrarbete så kommer han att bli underbar. 

14 dagar kvar tills nästa gång och jag längtar. Hoppas bara den enorma träningsvärken i insidan av låren hinner lägga sig tills dess :D

Magen och dess galenskaper

Ja nu undrar jag vad min mage håller på med. Ett tag var jag övertygad om att jag hittat orsaken till mina magproblem. Gluten trodde jag att det var. Uteslöt allt med gluten och blev mycket bättre. Men nu är det inte så längre. Jag är tillbaka på ruta ett :(

Har under någon vecka ätit efter LCHF och magen blir min vän. Så frågan är om det är kolhydraterna som ställer till det. Idag har jag ätit glutenfritt, frukost: filmjölk. Lunch, kyckling och potatis. Frukt till efterrätt. Nu är magen så gasig så snart kan jag driva ett eget samhälle..... Och inte vill jag vara i närheten av mig själv heller.

Så jag får gå tillbaka till LCHF och känna lugnet i magen igen. Men vad fasen är det jag inte tål? Kanske får gå till doktorn ändå.....

-6 kg

Det går i alla fall åt rätt håll men det går trögt.
Första målet är att kunna skriva vikten med två siffror. Det är en bit kvar dit men det är inte helt utan chans. Jag är envis och skall fan lyckas!!!

Trodde allt var klart

Men tydligen inte. Mormor flyttar igen på tisdag. Denna gång är det in på en nyrenoverad avdelning och jag tror det kommer bli kanonbra. Men det är fortfarande en del saker som skall fixas innan flytten går. I det rummet hon har haft nu har det inte funnits plats för de möbler som hon nu skall ha i det nya rummet och de skall köras upp på tisdag. Jag ångrar verkligen att jag sagt okej till att hjälpa till för allt skall göras så krångligt. Jag vill just nu bara skita i allt och kanske hälsa på när det är klart.

Önskar vid mer än ett tillfället att jag borde flyttat låååångt bort.

Beslutet är fattat....

Nu har jag bokat mig på ridlektioner i sommar. Väntar med spänning på om det finns plats eller inte. Hoppas och åter hoppas på att det finns det. Sen, om det fungerar för min svanskota, så fortsätter jag till hösten. Nu har gymmet fått många år av min tid. Nu tar jag tillbaka den. Sakta men säkert har det växt fram under våren, eller rättare sagt det senaste året.

Som det ser ut just nu så kommer jag att arbeta i Visby till hösten. Då kan jag inte leda pass kl 16 på Hemse. Då har jag bestämt att jag lägger ner gymmets pass och ägnar mig åt hästarna. Gympan på måndagar är kvar. Sen får vi se vad det mer bli. Kanske mer fokus på löpning. Vem vet!?!?!

Just nu käns det här beslutet bra! Men det kommer säkert perioder när jag vacklar och då hoppas jag att hästarna inte lämnar mig =) Då kan jag ju inte lämna dem.

Jag kommer att ta mina lektioner hos Marias Hästeri i Grötlingbo. Bra beslut Kicki =)

Hästar

När jag var 15 år började jag med hästar. Eller rättare sagt jag hängde på och insåg att det gick mycket lättare för mig än för de andra. Hade innan sagt att hästar är djur som bitts fram, sparkas bak och kastar av en mitt på. Men jag fastnade för en nordsvensk (har inte lyckats få in bilderna från kort ännnu). Ymer hette han. Stor nordsvensk, vi var licksom lite lika, stora fötter, ingen koll på dem och en bakdel som verkligen syntes. Det var nästan så att jag gick i spagat när jag satte mig på honom. Han levde efter motot "det jag inte hinner idag, gör jag i morgon, men utan stress". Han var stor och jag kunde få lära mig rida. Sommaren gick fort och jag fortsatte även när hösten kom. Ymer gick att köra så det gjorde jag det med. Jag har inte gått på ridskola, jag har lärt mig av grannen och hon har tävlat i dressyr på hög nivå. Jag var kär och han hette Ymer =)

När jag kände mig säkrare på Ymer så fanns det en travare som var som nästa steg. Hon var envis och visste precis vad hon ville. En DAM utan tvekan. I januari året efter att jag börjat med hästar skedde nog den största förändring som jag genomgått. Torsdagen den 12 januari kommer mamma hem från lassarettet och meddelar att pappa aldrig mer kommer hem. Han dog av hjärtat. Den helgen satt jag i stallet nästan varje timma jag var vaken. Hästarna förstod mig och jag behövde inte förklara. Jag kunde bara sitta där. Det är med tårar än idag som jag tänker på hur mycket hästarna betydde då. Undrar hur det hade sett ut annars. Det kan man förvisso aldrig veta och lika bra är det. Hela den våren och hösten tillbringade jag mycket tid med den evisa hästen Trofe. Vi kom bra överens och hon lyssnade på mig och jag kunde få henne att göra som det var tänkt.

När hösten kom och jag skulle börja gymnasiet åkte jag till Visby. Gick tre dagar och återvände hem. Hästarna hade väntat på mig och jag började jobba i ridhuset i Havdhem. Med dit hade jag häst nummer tre. Det var ett svenskt halvblod. Stor som ett hus ;) men smidig som en mus =) Hon kunde galopera en viss sträcka och få in fler steg än ett russ och lika väl kunde hon länga stegen och vinna där med. Hon var helt enorm och hoppa. Synd bara att vi inte gjorde det mer.

Trofe, den envisa damen blev min häst under hösten 1996. Pengarna vi fick efter pappa använde jag till att köpa min häst. Ingen jag har ångrat. Förutom när jag var tvungen att ta beslutet att avliva henne på grund av skador. Det är nog ett av de svåraste beslut som går att ta tror jag.

Dessa tre hästar har lagt grunden till det hästintresse jag ännu har kvar. Utöver det har jag ingen aning om hur många russ som vi har kört in. Det var en 3-5 stycken varje år och många år.

Nu när jag har varit ifrån hästarna ett tag har intresse och suget efter hästar börjat komma tillbaka. Det är en otrolig avkoppling och stresshantering att gå ut till dessa enorma djur. Är du inte närvarande kommer det att sluta med att du åker av i närmaste vattenpöl ;) Jag har varit på väg att återgå till hästar under en tid. Det har varit min frihet och som en fristad. Hästarna skiter i om jag har stylat håret eller om jag har för mycket fett på häcken. Men nu är det där sista inte lika klart längre. Jag väger för mycket för hästarna. Jag kan förstå det MEN det gör inte mindre ont för det. Jag vet att jag väger för mycket men nu har det blivit så påtagligt. Och jag vet inte hur fan jag skall lyckas gå ner heller.

Våren har helt klart kommit 8)

 Ja just nu är det ingen tvekan om att våren har kommit till Gotland.

Solen tittar fram på Fårö den 15 februari

Då fanns den en hel del snö. Idag är den borta och bara vinden är kvar.

Kurs och tenta

Upptäcker att jag inte har skrivit något om att jag pluggar just nu också. Läser en kurs som heter "Mat: Bruk och missbruk". Dessutom är det tenta i den kursen idag =) Undrar hur det gick till...

Jag har fördel av att jag har läst närigslära men det finns en hel del nya saker nu ändå. Det är en intressant kurs och jag tror den är bra för mitt framtida yrke.Kurslitteraturen är intressant och sådan som jag annars inte skulle ha tagit mig tid att läsa.

Våren har kommit till Gotland och jag njuter. Bara det kan sluta blåsa och bli en aningen ljusare på kvällarna så skall löparskorna fram. Jag längtar!!! fast första kilometern kommer vara sååå motig. Hoppas jag hinner ut en lite stund idag :)

Healing

Funderar jag på att prova. Har hört att det skall kunna ge energi. Just nu har jag verkligen ingen energi. Det svider i ögonen för jag är så trött och ändå sover  och sover. Är nog egentligen igelkott och skall inte vara vaken alls just nu.

Så fårt någon säger något får jag lägga band på mig för att inte explodera. Det är sällan det är så stora saker så att det är värt en explossion men det är så jag spontant reagerar. Jag skulle vara vilja sova eller resa bort och bara vara Kicki. Just nu vet jag inte vem jag är egentligen.

På jobbet är det fullt upp, nu har jag i allafall fått svar på att jag har 100 procent året ut. Och att flytten till Visby inte blir av till sommaren. Tack och lov känner en del av mig. Den andra delen säger skit också. Hade jag börjag i Visby hade jag vairt tvungen att ändra på mina vanor och träning. Det kanske hade behövts. Nu måste jag ta beslutet själv att göra det. Men jag är för envis och stark (dum) för att göra något åt min situation. Jag skall klara det om det så skall vara det sista. Men egentligen vet jag inte varför. Jag får inget för att jag gör det och nu sliter det mer på kroppen än gör nytta. Trotts detta kommer jag att fortsätta det vet jag.

Önskar ibland att någon tog över mitt liv och redde upp saker och ting. Sen sa till mig "Kicki, gör du så här så kommer det att bli bra" nu måste jag komma på det själv och då rullar det på i gamla spår. Vet ni, kommer man tillräckligt långt ner i spåren/diket är det svårt att komma upp. Då är det lättare att köra vägen fram fast i diket ;)

Mormor del 3

Så har äntligen flytten gått och jag känner en otrolig lättnad. Jag vill bara inte gå dit där hon bor nu. Det är som om det vore ett avslutat kapitel. Jag är så trött på tanken att behöva försvara än det ena än det andra så jag väljer att inte gå dit allt. Det är fullt möjligt att hon trivs som fisken i vattnet men det kan också vara precis tvärt om. Just nu orkar jag inte ta diskussionen om hon inte trivs. Det var ju jag som sa att hon skulle flytta.

En sak är säker att när det här är klart och jag har återfått min energi så skall jag göra en checklista till andra anhöriga. Vad man behöver tänka på och vad som kan komma att dyka upp från toma intet. Det skall vara en lista som går att bocka av efterhand. Det hade jag önskat och då är jag egentligen mitt i allt. Jag har varit på avdelningen och tagit emot folk som flyttar in, jag har räknat på deras avgift när de flyttar och ändå är det saker som jag inte visst att jag/vi skulle ha gjort. Hur skall då stackars människor som inte har en aning fatta allt detta.

Du skall komma ihåg, flyttanmälan, flytta tidningar, avsluta eventuellt larm hos chefen, lämna tillbaka hjälpmedel som inte längre behövs, avsluta elabonemanget såvida det inte behövs på boendet, då får du ta reda på det. Få nycklar som hemtjänst/larmpersonalen haft och natten har troligen en egen nyckel som skall kommas ihåg. Sedan skall du planera med chefen när det är lämpligt att flytten sker, beställa märkband till alla kläder, avsluta tv-lisensen (räkna med protest, för radiotjänst är inte riktigt rediga!!!) och sen är det kanske bra om du kommer ihåg personen som flyttar när den dagen väl kommer....... ja just det telefonen skall flyttas och då är det bra om du har telefonnummret för det förra hyresgästen på boendet dit ni skall, finns inte det måtste en teckniker ut och det är inte så lätt att få Telia (i det här fallet) att fatta det.

Skulle du ha glömt något så lär du märka det!!

Mormor del 2

Jag förstår inte hur fan jag skall lyckas med det här.
För någon vecka sedan fick mormor erbjudande om en plats på ett boende ca 3 mil bort. Taget tänkte vi. Försökte får mormor att åka och titta på lägenheten och tillslut gick hon med på det. Resan planerades och jag tog ledigt från jobbet. Tack Regionen för flextid!!!

Dagen innan resan till Klinte och mormors nya boende skulle gå av stapeln ringer borådet och tar tillbaka erbjudandet. Mannan som skulle flytta till annan plats hade inte möjlighet till det. Sjukvården hade sagt stopp. Jag gissar att mannen är i så pass dåligt skicka att det inte är lämpligt att flytta honom. Men jag som anhörig till mormor tänker FAN FAN FAN!!! de här var chansen!

I går ringer borådet igen och erbjuder mormor plats på Hemse. Det boende där mormor VILL vara. Fan tänker jag igen! avdelningen hon fått erbjudande om är de där syster jobbar. Det här kommer att bli tufft.

Och det var det minsta. Just nu är det krig i familjen. På något sätt är det tydligen mitt fel att mormor fått plats på hemse. Jag skulle tydligen veta var folk dör/flyttar eftersom jag har avgifterna till tre boenden på hela ön. Jag vet inte hur det skulle gå till. Fler som flyttat in på det här boende har väntat i 6 månader. Då kan väl inte jag veta att mormor skulle få plats nu... Eller? ja tydligen.

Nu är frågan om hon skall flytta eller inte. Mormor behöver flytta och skall titta på rummet på måndag. Men jag vet också att det kommer att vara ett jälva liv på systarna om hon tar det.

Hur skall man göra för att slippa ha ändan bak? det är ännu en olöst gåta men innan det här är över så har jag nog svaret. Ibland ångrar jag att jag ens är kvar på denna ö. Tänk så enkelt det hade varit om jag inte bott här. Då hade jag inte kunnat vara mitt i skiten utan någon annan hade fått ta det.

Frågan är? vem skall vi ta hänsyn till? mormor som får ett boende hon vill ha eller systrarna som kan fortsätta jobba?

Jobba kan de ändå. Undvika den avdelningen och utöka med andra ställen, ömöjligt är det inte egentligen. Men just nu är det så!!

 När jag blir gammal ser jag ut så här!