Kolhydrater kan ge hjärtinfarkt!

Hela tiden när det rekommenderas hur man skall äta så är det kolhydrater man skall grunda sitt intag på. Nu har det kommit en forskarrapport som säger att det är viktigt att tala om vilka sorters kolhydrater som skall ätas. Forskarna kommer mer och mer fram till att det är GI som är att rekommendera. Vilket jag tycker låter som ett bra alternativ. Jag äter efter GI och tycker att jag mår bra av det. Jag reducerar mina kolhydrater och väljer dem med omsorg för att inte få i mig fel. Vill ni läsa artikeln i SvD så finns länken här: Artikeln från SvD

Slut

Ja då var det slutarbetat på dagen! lite tråkigt men på något sätt skönt ändå. När jag började i januari så tänkte man att det är lååångt till maj och nu är vi redan där. Det är otroligt vad fort tiden går men o andra sidan har jag hunnit med en del också. Nu är det ledigt i nästan två veckor och sen börjar nattarbetet. Under de två veckorna skall jag springa marathon och hämta lillasyster i linköping. Min semester kommer att tillbringas i Linköping. Det blir nästan fyra hela dagar :) min första semester på fyra år! jag skall njuta.... Nu när arbetet så är klart så börjar ju funderingarna på framtiden, försöker se meningen med allt. Tror ändå på något sätt att det finns en mening med att mitt vikariat gick till nu och att jag har tidsbestämt över sommaren. Hoppas verkligen att det visar sig vilken mening det är! Jag vill göra något annat! pratade med en vän i går och då säger hon "du får väl arbeta med det du är utbildad till" ja men halllåååå som om ja inte söker ekonomiarbeten och allt som liknar ett också för den delen. Så har ni något bra förslag på någon som behöver en ekonom med kunskaper inom vården så är ni välkomna ;)

Två pass kvar att arbeta

Ja sen är det lite ledigt för att springa och hämta syster tre i Linköping. Sen är det dags för natrarbete. De gillar jag! Framtiden är oviss. Har ingen aning om vad jag kommer att göra i höst. Hoppas såååå mycket på de arbeten som jag har sökt. Annars får vi se om det blir kurser på heltid eller om jag söker mig någon annan stans. Får jag komma tillbaka till jobbet där jag är nu så tar jag givetvis det! Under hösten kommer jag att gå en utbildning i första hjälpen så att jag kan gå in i röda korset. Har varit på väg förut men inte fått tiden att räcka till så nu hoppas jag att det här kommer att fungera. Ytterligare en tanke som slagit mig är att jag kanske skall sadla om fullständigt! hitta en lärlingsplats och ta mig in i en verksamhet på det viset. Frågan är bara som vad? elektronik tycker jag är kul och elektirker skriker de efter så jag kanske skall fixa en lärlingsplats till elektriker. Fråga är väl bara om jag får det eftersom jag inte är arbetslös. Men det får gro någon tid framåt och sen så får jag undersöka saken om det behövs. Nu är det dags att gå till jobbet för att jobba sista kvällen och i morgon är det 7-13.30 som gäller =) därefter blir det nog en timmes spring. Sista inför marathon......

Tror nästan ja hittat mig själv...

... visst är det helt otroligt att man kan hitta tillbaka till sina gamla rutiner och förehavanden som varit på is i mer än 4 år! Innan jag började plugga var jag en människa som avskydde att ha det stökigt och rörigt omkring mig. Sen när skolan började så var det bara att inse att om jag skull överleva så fick jag välja bort städningen. Det fanns helt enkelt inte tid till att städa varje vecka, inte heller till att putsa fönstren så ofta som jag gjort tidigare. Men nu efter att ha varit ifrån pluggandet ca ½ år så börjar sådana saker komma tillbaka. Jag ser att det är stökigt och då är det bara att städa. Nu finns den tiden igen! det gillar jag. Hos mej skall det vara ordning och reda och inte en massa saker överallt. Det skall vara dammat och fönstren skall va putsade så är det bara. Jag skulle ALDRIG få för mig att hänga upp gardiner som inte är strukna, ALDRIG heller lägga på en duk som inte är struken. Ta på mig en tröja eller skjorta som inte sett strykgärnet finns heller inte i min värld. Samma sak är det på jobbet, kläderna skall strykas. Det skall bara vara så! sen om det är galet eller inte det är inte min sak att bedömma. Vad gäller den där typen som krossade migg hjärta fullständigt så är han inte ett dugg medveten om det och kommer aldrig att bli det heller. MEN en sak är säker att det är han som dragit nitlotten!!!!!

Hur tänker dom??

Ja det är verkligen en bra fråga. Idag har vi varti på utbildning i det sociala innehållet för våra äldre. Det är en jättebra ide att försöka aktivera de äldre på deras vilkor. De skall få välja vad de vill göra och vi i personalen skall hjälpa dem med det. Utbildningen gick ut på att vi skall lära oss att ta reda på hur de gamla vill ha det. Vi fick lära oss olika teorier för hur människan fungerar, vissa hade jag redan koll på och andra var nya. Sammanfattningen av dagen är att vi fick lära oss teroier för det vi redan kan! Inget av de som utbildaren sa var nytt för oss. Försökte då se det som en bekräftelse på att vi är bra på det vi gör och att vi har kommit långt i vårt sätt att tänka inom vårde. Det som då kommer och stör mina tankar är att: vi skall sitta en hel dag på utbildning för att lära oss hur vi skall aktivera de äldre på avdelningen. När vi då sedan planerar något som vi vet att de gillar så får vi inte sätta in vikarier så att vi kan åka. Det kostar för mycket pengar. Men att låta hela gruppen sitta på en utbildning i något vi redan är bra på det kan vi göra! hur tänker man då??? Det som även är lite underligt är hur kommunen tillsätter sina projektledare. Hon som person är säkert trevlig, känner henne inte. Men mitt intryck av henne idag är att hon är förvirrad och har inte en aning om vad hon pratar om. Frågade vi henne något så svarade hon på något annat. Inte blev vi klokare för det. Utbildaren däremot var okej. Hon kan sin sak men eftersom vi tappat intresset för detta så var det nog inte lätt att vara utbildare för oss. Det är svårt att känna sig engagerad när man vet att man borde göra andra saker för de äldre än att sitta där. Projektet kommer att hålla på hela året så vi kommer säkert att få sitta fler dagar än denna. En sak är även säkert! jag hade lite försprång med den akademiska utbildning jag har. Teorier och begrepp var inte nytt för mig, vissa av dem andra satt som frågetecken och ville inte förstå. Tyvärr hade vi fått en negativ förutfattad mening om detta och eftersom jag är emot förutfattade meningar så försökte jag bilda mig en uppfattning själv och dessvärre så blev det samma resultat. Sedan är det de där med hur kommunen tänker och beslutar. Om det finns ett demensboende som är till för dementa och ett vanligt särskillt boende som är till för dem som "bara" är gammla. Så är det väl meningen att de skall bo på var sitt håll. Jag förstår om man vill ha folk tillsammans om de är vana vid det. Men det finns även andra på avdelningen som har rätt till viss hänsyn. Om jag bor på ett ställe och det hela tiden kommer in någon till mig som inte ska det så borde jag ha rätt att få vara ifred. Likaväl som den personen som är i behov av bättre och mer specialiserad vård än den vi ger, skall få det. Det har verkligen inget med individerna att göra utan med hur resten av arbetet fungerar. Samma fråga 100 gånger till en person som är klar och redig kan vara störande och i värsta fall sluta i kattastrof.

Maratonträning 22/5-10

Ja snart är det dags och idag tänkte jag att jag skulle göra ett långspring till för att känna på kroppen lite. Sprang ut och hade bara kommit en liten bit så började det stänka. Tänkte att det är så pass ljust på himlen så det skall inte vara något problem. Kom ända till Fardhem och nästan hela vägen tillbaka när himlen bara öppnade sig. Åskan kom den med. Gillar inte åska men det var inte mycket att göra åt saken. När det regnade som mest kom en av pappas gammla vänner ifatt mig och frågade om jag inte ville ha skjuts hem. Hade mött henne innan och hon tyckte så synd om mig så hon vände och skjutsade hem mig. Hon kommer få dagens ros på torsdag :) Tänk att det finns sådana människor det gör mig glad..... Lyckades i alla fall få ihop nästan 1 timma, det fattades 2 minuter. Målet var egentligen att jag skulle springa ca 1,5 mil men det får bli en annan dag när vädret är lite bättre. Just nu sitter jag i soffan med långbyxor, tjocktröja och fleesfiltar. Tänker inte bli kall och förkyld!!!

Uppåt

Ja de är fasen inte kul att ställa sig på vågen nu när jag äter mer kolhydrater. Jag visste ju att den skulle gå upp lite när jag fick tillbaka vätskan i kroppen men ändå så ringer spökena i huvudet och säger att du kommer att gå upp allt igen.... Jag vet ju att om 14 dagar när jag laddat klart för marathon och fyllt på reserverna så kroppen klarar sig så drar jag ner på kolhydraterna igen. Så vikten kommer att gå ner igen. Det är ju bara vätska som kommit och knappast fett.. Men jag vill verkligen inte gå upp allt igen, det ger mig panik!!!!

Söker jobb

Just nu finns det lite olika jobb att söka så dem har jag sökt. Ett är i Gotlands kommun och är som samordnare. Gillar att vara spindeln i nätet och det tror jag precis är vad den här tjänsten går ut på. Det andra jobbet är på svenska spel och som verksamhetschefsassistent. Lite samma sak att fixa och trixa med det som skall göras. Håll tummarna för att jag får ett av jobben :)

Vad blir jag glad av....

... ja en klok vän till mig sa att gör något du blir glad av nu när jag inte känner mig i form. Började fundera på vad är det jag blir glad av? Kom på ett antal saker:

• umgås med mina nära och kära
• promenera i naturen
• springa
• leda pass både spinning och push
• jobba, de är oftast så glada så det smittar, om inte annat är de vana att jag är glad och då måste ja ju uppfylla det :) drar lite på smilbanden ibland
• veta att någon tänkt på mig när jag minst anat det :)

De här sakerna har ingen rangordning utan är bara sådant som får mig att må bra.

Försöker intala mig själv att jag kommer känna mig bättre med tiden. Egentligen vet jag ju det för jag har ju varit med tidigare. Det är ju inte första gången någon försvinner från mitt hjärta.

Fokus på springa!! JAG SKALL I MÅL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jobbet

Ja nu har jag bara fyra arbetspass kvar och sen är det dags att gå över på natten. Lite ledsamt är det, känns som om tiden gått för fort. Ändå är det ju på natten jag vill vara. Det blir nog bra när det blir klart. Det som gör mig mest orolig är att jag inte har en aning om vart jag skall ta vägen i höst. Att inte veta är något jag avskyr, jag vill ha kontroll på min tillvaro men i det är fallet kan jag inte det och det stör mig. Vad gör jag om jag inte har jobb i höst? chefen har lovat att det kommer finnas jobb till mig men hon vet inte vart. Till saken hör att det finns en avdelning där jag bara inte vill sätta min fot. Tur jag har sökt kurser till hösten också. Faster har sommarjobb som personligassistent och där behövs det också vikarier, kanske skall testa det tills bygget är klart och jag kan behövas på natten. Hur är det på jobbet annars då, jo det har varit lugnt men det börjar gå över. Ännu en plats tom men det fylls snart på. Vi har även fått en dam som är dement och det är inget som vi är vana vid på det sättet. Vandrar och vandrar och hittar inte. Svår situation för henne och det skapar förvirring och ilska bland resten. Situationen är så ny så vi får verkligen hoppas att det blir bra när vi alla kommit på plats och fått ordning på saker och ting.

Magen strejkar

För att kunna springa ett marahton så måste jag få i mig mer kolhydrater. Vad innebär då det? jo att min mage blir som en gasboll! tur att en del av träningen är förlagd utomhus om man säger så! Just i kväll är magen helt galen, sitter och känner mig som en ballong. Gaser och körningar som är rent jävliga. Det gör ont när gaserna rör på sig. Så här illa har det inte varit sen jag drog ner på kolhydraterna. Försöker komma på vad jag annars har ätit idag och det är inget underligt mer än ris till lunch och en smörgås till frukosten på jobbet. Allt det andra har jag ätit tidigare. Skall det kännas så här när jag springer då blir det svårt. Såvida jag inte får gratis fart, så kallad "gasraketfart" då kommer jag i mål bland de första ;) Ett som är säkert är att bara marathon är klart så försvinner kolhydraterna igen det kan jag LOVA!!! för att må så här i magen det är inte ett j*vla dugg roligt!

...

Sitter och funderar på en hel del saker just nu. Känner inte att jag är på topp men det är heller ingen som kan kräva att man alltis skall vara det. Skall försöka se saker mer positivt, jag vet ju att jag kan det och att jag då mår så mycket bättre av det. Stanna upp en gång extra och försöka se det positiva i situationen. Allt är inte bara skit. Kan jag inte se det postiva just då så får jag ta det med mig och analysera det senare. När eventuella rekationer lagt sig.

Upp och ner, ner och upp!!!

Jag trodde att jag hade kommit över honom men tydligen inte. Det räckte med ett litet ord och så var det kört igen...

Våren börjar vaknatill :)

Jobbade i går och så bestämde systrarna och jag oss för att åka till Visby och gå i Botaniska Trädgården. När vi satt på högskolan hela förra våren så var vi där inne nästan varje dag och nu har det varit dåligt med det. Var egentligen inget större fel på vädret, lagom varmt och lite sol, däremot var det en otrolig dimma som kom in över land. Det gick nästan att se hur dimman bara tog över mer och mer av landet. Som alltid när det är vandringsdags så fick kameran följa med, tänkte fota lite för kommande skrivuppgift jag vill göra och då blev det lite fler bilder...

Utsikt över Strandpromenaden, sett från ett av murens torn.

Högre upp i tornet visade sig denna utsikt. Jag som inte gillar höjder stod nära kanten och fångades av bilden.

Envisa växter. Kan klara sig växandes på Visby Ringmur. Tänk egentligen vilken överlevnasinstinkt denna växt måste ha.

I Botaniska Trädgården hittade jag dessa vackra små blommor. Zooma gick skapligt ;)

I Botaniska slingrar sig vattnet och här har jag fått med en liten del av det. Vattnet fortsätter efter bron.

Maratonträning låångspring

Ja idag var det då dags för långspringet. 2 mil skulle avverkas och efter rundan i söndags på ca 1,5 mil så tyckte jag att det inte skulle bli så svårt. Kroppen kändes då bra och benen gick av sig själva. Idag var det ren pest att springa. Benen var tunga och jag var verkligen inte på humör för att göra ett enda dugg!! men jag kommer inte att kunna springa ett marathon om jag inte tränar så det var bara att snöra på sig skorna. Vädret började på förmiddagen men ett himla regnande, tror att alla kranar är öppna. Luftfuktigheten är på max och det gjorde nästan ont att andas, i allafall efter ett tag. Fördelen är väl att det inte var full sol. Hade tänkt att jag skulle få springa i mina nya byxor, måste ju veta om dom fungerar. Men så blev det inte. Målet var 2 mil och då hade vi vattenstopp efter ½ mil och efter 1½. Passade bra att svänga in till systrarna och få lite påfyllning. Hade vatten med oss hela tiden men flaskorna måste fyllas. Första ½ milen var inte kul och sedan gick det lite bättre och milen däremellan gick skapigt. Benen var trötta och det fanns licksom ingen energi i dem! När vi varit och hämtat vatten andra gånge så var det raka vägen hem. Fötterna var inte roliga, har skav på 3 av 5 tår på en fot. Dock inte av värsta slag, gick bra att springa men inte lika bra att gå, då gjorde det mer ont. Sprungit en del så tog all ennergi i benen fullständigt slut och jag gick fortare än vad jag sprang. Så så fick det bli, jag gick en bra bit tillbaka hem. Jag var fortfarande ute och kämpade men gående. Väl hemma så fanns verkligen ingen energi och jag landade i hallen efter att ha fått i mig en smörgås. Duschade och fick påmig kläder sen landade ja på soffan istället. Maten gick inte att få i, mådde så illa att det höll på att komma upp. Tog russinen med mig och la mig på soffan. Efter vilande och lite knaprande på russin så kvicknade jag till. Kunde äta upp maten, dock en aningen kall. Måste ha ätit för litet idag och mina arbetspass och vakna nätter hade nog gjort sig mer påminda än vad jag hade en aning om. Men nu är jag på G igen och har bara ont i fötterna och krampkänning i hela kroppen så det är som vanligt :D

Personalvård

Ja vad är det egentligen? För mig är det när du som chef eller ledare tar ansvar för hur din personal mår. Du behöver inte komma varje dag och fråga "hur mår du?" men när jag ser ut att behöva den frågan är det precis just då du skall ställa den. Går frågan på rutin så tar ingen notis om vad som egentligen efterfrågas men skulle det vara så att frågan ställs när det är på sin plats så får det en annat betydelse. Jag anser att en chef skall ha den känslan för sin personal och kunna se när det är dags att fråga. För tillfället tror jag att vi många som skulle behöva denna fråga. Just nu har vi haft tre dödsfall på tre mindre än tre veckor. Inget underligt beroende på vilken verksamhet man arbetar i. På mitt arbete kan det innebära att brukaren tillbringat åratal på samma ställe. Du känner personen utan och innan. Tittar du på personen så vet du hur läget är? frågar vad han/hon vill ha att dricka till maten men vet nästan alltid svaret, det har ju varit det samma de senaste fyra åren.... Helt plötsligt är det livet slut, sakta men säkert har livets låga brunnit ut och som personal är det knappt tillåtet att sörja. Ibland är det faktiskt så att vi som personal känner personen bättre än de anhöriga. Ändå är det ingen som undrar hur vi mår. Vi skall bara kunna stänga av, göra vårt arbete och ställa om för att nästa person kommer in på rummet. Är det då så att det inte tar mer än två dagar innan rummet är fullt igen så är det mycket som inte har blivit bearbetat. När döden sedan gör sig påmind ytterligare gånger så är det mycket att stänga inne för oss personal. Jag tycker att även vi skall ha möjlighet att få sörja. Vem i personalen är mer än människa? Vem kan stänga av sina känslor? Vad innebär det att vara proffessionell? skall jag vara kall och inte visa att jag bryr mig? Nej jag anser att jag har rätt till mina känslor! och om det innebär att jag saknar någon av de boende så tycker jag att jag har rätt till det. Mänsklighet innebär att visa känslor!!!!

Maratonträning 9/5-10

Idag har vi varit ute och sprungit i 1 timma och 53 minuter. Det låter lääänge och jag kan meddela att det var det :) Sist vi var ute och sprang långt så var målet att springa 1 timma, det var trögt och efter det har vi lagt in backpass en gång i veckan. 30 min spring i backar och det har gett resultat. Idag gick det mycket lättare att springa den första timmen. Så med 1. 53 passerat så hade vi fått ihop 1,5 mil. Det är alltid en början. Till saken hör att jag ännu har träningsvärken kvar sedan pushen i torsdags. Men det gick skapligt att springa ändå. Nu är nästa springpass inlagt på torsdag och då är det två mil som skall klaras av. När detta är gjort så har vi passerat halva sträckan till Marathon....

Solen....

...Ja vart har den tagit vägen. Först kommer det en hiiimmmlaaa massa snö och när den äntligen försvinner så blir det inte varmt!

Jag är ingen vänn av värmen men nu är det kallt. Syster ett konstaterade i veckan att hon nog sovit lite för mycket för hon har missat sommaren. Nu är det ju höst och det stämmer faktiskt.

För att förbereda kroppen på att det kan vara sol när det är dags att springa så har jag provat sola solarium. Har faktiskt varit emot det länge men fler och fler tycker att det är skönt. Så i tisdags var första gången jag landade i solariet. I går vart andra gången. Tycker det är varmt och skönt. Min kropp strejkar ju nu när det är kallt så jag fick chansen att tina upp lite det gillade min kropp och jag :)

Har lyckats fånga solen någon gång i allafall......

Skriver lite ibland.....

... men det är inte mycket. Tycker det går trögt. För att kunna komma igång så skall jag bestämma mig för en dag, när vädret tillåter, där jag åker till Visby och sätter mig ner och bara njuter av utsikten och tar in olika intryck. Har då papper och penna med mig så att jag kan göra lite anteckningar om hur tillvaron ser ut och vad som kan tänkas hända på olika platser. Tror inte att jag fått ihop en sida ännu men jag jobbar på det.

Skall ta kameran med mig så att jag kan fota platser som kan vara intressanta att skriva in i min deckare sen.

Här ovan är en bild som kommer att användas när jag skriver. Denna brunn har givit mig tipps på vart mordvapnet kan befinna sig. Dock talar jag inte om ifall det blir så eller inte :)

En annan vacker sommarbild av Visby.

Vilken träningsvärk!

Har inte kört push på tre veckor men tycker att jag hållit igång ändå så jag körde med samma vikter som tidigare. Men min rumpa är som ett enda stort AJ! vilken träningvärk jag har i rumpan. Men jag vet ju nu att träningen tar och att det är nyttigt, men just nu gör det inte mindre ont för det! På jobbet är det just nu upp och ner! har kommit in i en period där de som bor där är sjuka och vissa får till och med slippa jordelivet. Sjuka innebär ingen förkylning eller så utan sjuka "på riktigt" med stroke och liknande. Det tar på mig att arbeta när det är tungt på det sättet. Jag vill kunna lägga tiden på dem som är så sjuka att dagarna är räknade. Inte springa runt och se efter om någon rymmt eller inte. Det jag inte heller kan förstå är att människor skall behöva ligga ensamma, när anhöriga av olika anledningar inte kan närvara så borde det vara verksamhetens plikt att sätta in någon som sitter där och bara finns! jo det får vi göra om personen är orolig är det lugnt så de ligga där i sin ensamhet. Eftersom det finns ett antal till som vill ha uppmärksamhet är det näst intill omöjligt att kunna sitta och vaka om det inte finns personal insatt för detta. Skärpning kommunen!!!! Annars känner jag mig lite bättre till mods :) har insett att om det inte passar så skit i de då! du var säkert inte värd min tilltro och kärlek! inte så som det ser ut just nu i allafall. Lägger över allt fokus på mitt tränande och mitt äventyr i form av marathon. Jag gör i allafall något för att må bra :)

I denna ljuva sommartid / Mari Jungstedt

I denna ljuva sommartid. Vilken bra bok! kan verkligen rekommendera hennes böcker. Eftersom jag själv bor på Gotland så känner jag igen många av platserna som hon beskriver. Den är fängslande och som vanligt försöker jag lista ut vem som är mördaren. Svårt och verkligen inte den jag först trodde att det var :) det gillar vi.... En till synes helt oskylldig man mördas på en strand och du får följa polisens arbete för att få fatt i mördaren. Samtidigt får du följa pressens uppdrat och ibland många gånger mer lyckade försök att avslöja polisens arbete. Invånarna pratar mer med pressen än med polisen och pressfolket har andra kontakter. En bok som fängslar och skapar inre bilder av hur arbetet går till. Verkligen värd att läsa!

Vårbilder

Första bilden här liknar en av mina tidigare bilder. Denna är dock från i år och vitsipporna ser precis ut som i fjol. Var, som bekant, ute och sprang i söndags och turen gick till Fardhem och sedan runt på Hemse. Vid vägkanten så hittade jag alla dessa sippor och kunde inte låta bli att fota dem. Passade på att stretcha lite också, nytta med nöje.

Maratonträning

Ja nu tränas det för fullt! Känner att jag har lite annat att tänka på om jag springer, det rensar huvudet och det är nog det jag behöver just nu. Springa gör att kroppen känner sig bättre och jag känner att jag minsan inte tänker släppa detta!!! I går sprang jag i 1 timma och 23 minuter och hann med 10 kilomenter. Det innebär att om jag inte tappar fart så hinner jag springa marathon inom tiden. MEN frågan är om jag kan hålla tempot uppe men när jag sprungit kortare sträckor har farten varit densamma så håll tummarna. I morgon bär det av till Visby för att införskaffa nya skor. Brukar inte ha några större problem med nua skor bara jag får böja till dem lite så som jag vill ha dem ;)

Kärlekens vind

Du gav mig ord och blickar Sakta mitt hjärta tickar Trodde det kunde bli vi Men du drog förbi Du svepte förbi som en vind En tår trillar på min kind Det gör int i mitt hjärta En outhärdlig smärta Vet att detta vänder Med en dag i sänder Sakta tillbaka till livet Ta aldrig något för givet! /Kicki 100501