Klagar vidare!

Jag har ju sagt att det är här jag skall gnälla för att omgivningen skall slippa. För den som läser är det ju bara att sluta. I natt har jag vaknat flera gånger av att höger armbåge värker och inte går att räta ut. Stiger upp och tar värktabletter, måste i allafall få sova. Vaknar med ett ryck när klockan ringer och önskar att det var fel. Skulle nog kunna sova till i maj. Ytterligare ett bevis på att jag borde gått i ide ;) Till jobbet och mycket att göra men det har ju alla så där är jag inget undantag. Trivs bra med jobbet och tackar för att jag just nu inte är inom vården, med den värk och dåliga funktion i händerna hade jag inte kunnat gjort mycket. Dock fungerar det ännu att knappra på datorn om jag inte har för bråttom. Då hänger fingrarna inte med men det syns för då blir texten rena kinesiskan. Omöjlig för mig att läsa. Skriva med penna är värre men det får bli i små etapper så går det. I morgon är det fredag och jag skall försöka få sköterskan på vårdcentralen att förstå att jag behöver en tid. Det är inte lätt att komma dig och andra gånger jag sökt för mina händer har de suckat tungt och sagt tillslut "ja ja om du måste så!" är inte direkt inspirerad till att ringa som ni säkert förstår. Men nu har jag nog inget val :( Däremot ser jag fram emot kvällen, då skall jag bara skita i allt och njuta av att ha roligt. Sviterna får jag ta i helgen. Vi är ett glatt tjejgäng som skall gå ut tillsammans. Först på restaurant och äta buffé och sen dansa hela natten. Roligt tänker jag ha!!

Till salu!

Har nu under ett par dagar försökt sälja mina händer och min högra armbåge. Denna vinter och kyla kommer knäcka mina leder. Jag vill inte inse att det värker men när man vaknar natt efter natt av att det värker då är det nära att man faller för värken. Värken blir inte värre, och inte bättre heller för den delen, av att jag tränar. Problemet är bara att ibland värker fingrarna så att jag inte kan hålla i skivstången. Spinningen fungerar ännu, under förutsättning att jag inte "hänger" för mycket på händerna. Bra träning för magen är det i allafall. Detta skapar en frustration som är svår att beskriva. Jag vill och har mål men kroppen sviker mig. De gånger jag beklagar mig för folk i omgivningen får jag till svar att det är träningsvärk. Men det är det inte. Efter dessa år med träning och träningsvärk så vet man skillnaden. Tyvärr ser jag hellre fram emot träningsvärk, det beror på att jag ansträngt min kropp och försöker bygga upp den. Värken just nu beror på något annat som jag inte kan förstå. Har tidigare utrett det hos läkare men de hittar ingen. Hoppas och tror att det inte är latmasken eller husbocken som flyttat in men vem vet! då skall vi bli två om vem som äger denna kropp!!!

Veckans träning

Förra lördagen var första träffen med Sara som skall köra skiten ur mina muskler. Och hon lyckades :) axlarna värkte så jag höll på att bli galen. Söndagen innebar skidor för första gången på 20 år. Kanske en kombination med styrketräningen som gjorde att jag var mör i överkroppen. Sen att jag landade illa på min rumpa var ingen trevlig upplevelse. Har ännu svårt att sitta klokt :( Måndagar innebär numera push, härligt med träningsvärk. Men det är bara att le och se glad ut så har deltagarna ingen aning om att det gör skitjä....a ont i min kropp. Tisdag var spinning som vanligt, ingen hitt att sitta på en cykel med en slagen svans om vi säger så. Det gick men med vissa försiktigheter. Onsdag skall innebära morgonpromenad innan frukost men väljer att lägga den på eftermiddagen då jag är stel och orörlig när jag vaknar, sviter efter skidorna (bakdelen). Tar promenaden på eftermiddagen. På med underställsbyxor, träningsbyxor och täckbyxor. Överkroppen fick underställströja, fleeströja, träningströja och vindjacka. Mössa, halsduk och vantar. Fy fan vad jag frös. Det gick inte att få upp värmen. Går ca 20 minuter och inser att jag kommer att frysa ihjäl. Vänder hem och klär inte av mig täckbyxorna fören efter 40 minuter. Sitter instängd på min toalett. Bara för att tina upp. Där kan jag snart anordna bastu och det var precis vad jag behövde. Sitter och läser en bok och försöker tina upp. Skall denna vinter fortsätta får jag nog kasta ut tvättmaskinen och ställa in en stol :D. Kör sen spinning och får upp värmen lite ;) Torsdag är träningsfri dag. Rastlös vandrar jag runt i lägenheten, sitta är inte skönt. Slutar med att jag städar och stryker tvätten. Sen ramlar jag i säng tidigt. Skönt!! Fredag skall egentligen innebära morgonpromenad men så blir det inte. Skall vara på jobbet tidigt för att åka på planeringsdag. Sitter hela dagen, gissa hur lycklig jag är. Har min lilla sittkudde med mig men den hjälper bara halva dagen. Har mysafton på kvällen och sitter på två kuddar och kan inte sitta still. De e inte kul med en öm svanskota :´( Lördag är min gymdag med Sara. Hoppas hela tiden på att jag inte skall få lika jävlig träningsvärk som tidigare. Inser ganska snart att det kunde jag glömma. Får utnyttja min envishet och skall man komma i form så var de fasen om de inte ska slita lite... Även om den form jag har idag också är en form så vill jag ha en ny! Söndag, här har Sara skrivit morgonpromenad. Urk!!! men det stod inget om hur dags den skulle utföras ;) sover till kl 8 och är påklädd och ute kl halv 9. Det har snöat och är lite svårt att veta vart det är halt och inte men går nästan mitt i vägen eftersom det är bra sikt framåt så kan jag göra det. Går 30 min och vänder sen hemåt. Vädret är gott och det är skönt att vara ute trotts att det är -10 grader. Massor av kläder och bra musik i öronen så går det. Har annars ingen bra förklaring till att inte komma ut. Mer än att sängen var skönare. Överkroppen känns ännu okej efter träningen i går, visst känner jag av den men det är inte outhärdligt. I morgon har jag ingen push, känns skönt faktiskt. Har lite tappat motivationen till den. Skall försöka träna något annat i morgon. Får se vad det är för väder om detblir spring eller gymmet.

Skall, skall inte, skall, skall inte....

... det är ungefär då jag tänker just nu. Har väckt ett litet frö i mitt huvud som säger att jag skall försöka få igång någon form av verksamhet. Tanken är en studiecirkel där vi peppar varandra och hjälper varandra. Alla har vi olika kunskap och erfarenhet. Vi delar med oss och stöttar varandra. Ibland tror jag att det kan vara lättare att hjälpas åt om individerna inte känner varandra för väl. Det kan lätt bli en inbördes tävlan och resultatet brukar gå åt skogen. Fegheten om att tänk om ingen vill, tänk om de ställer en massa svåra frågor och tänk om jag inte lyckas. Jo jag vet att det är mina hjärnspöken som talar. Så vad tror du? finns det intresse av att starta en studiecirkel där vi peppar varandra till att förändra våra vanor? jag tänker nog börja i verkliga livet och sen flytta det till internet också =) då är inte avstånden så stora.

Mellanmål och butiksbiträden

Sitter på jobbet och dricker mitt kaffe som intas tillsammans med keso. Har fått det som skaplig vana att ta med keso till eftermiddagskaffet. Det är mycket kostprat på jobbet och jag tycker att det är kul. Alla har vi våra erfarenheter som vi kan dela med oss av och alla lyssnar vi på varandra. På jobbet är vi flera olika verksamheter på samma ställe. En av de andra verksamheterna har barnaktiviteter eller ungdomsaktiviteter skall jag nog säga :) de gick i allafall i mellanstadiet. De kommer direkt från skolan och äter mellanmål i samma matsal som jag dricker mitt eftermiddagskaffe. Idag är de flesta medvetna om vad som är någotsånär lämpligt att äta till mellanmål. En smörgås av det grövre slaget kan ju vara okej. MEN dessa barn nej ungdomar sitter och äter FRALLA!!! hallå hur många hundra sådana kommer de trycka i sig för att bli hungriga om 10 minuter igen. Hur tänker personalen?? vem handlar?? de övergår mitt förstånd att servera sådant på ett sådant ställe. Visst finns det säkert ungdomar som inte äter annat hemma men försök att lära dem att det inte är bra. Jag kan ibland längta efter rostade fralla med ost och marmelad. Dock inget jag skulle äta som mellanmål. Alla vet hur mycket ungdomarna äter av skollunchen, det spelar ingen roll om den är god eller inte. Äter inte kompisarna så gör inte jag det heller. Så var det i allafall under min skoltid och sååå länge sedan är det inte :D Så till butiksbiträdet. Skall handla när jag slutat jobba. Har haft lite strul med mitt bankomatkort, egentligen inget fel på det utan de fungerar när det vill. På bankomaten kan jag ta ut pengar. Handlar och skall betala med kortet. Uttag medges ej. Nehej då gör vi om det.... Butiksbiträdet informerar mig och resten av kön om att det inte fanns pengar på kortet. Ja det är ju ingen risk att det är något annat fel. Kanske rent av på DERAS kortterminal. Jag blir så irriterad. Varför utgår de ifrån att det inte finns pengar?? hon kunde lika gärna sagt att det är något fel på kortet eller på terminalen vi försöker igen. Det hade varit trevligare för mig. Har faktiskt god lust att tala om för chefen på affären att han borde informera sin personal om att bara för att uttaget inte medges så betyder det att det inte finns pengar.

En helg...

... som försvann utan att jag ens fattat att de varit helg. Brukar skriva om att tiden går fort men denna helg var något över det vanliga. Fredag, jobb som vanligt. Telefonen ringde som en tok men det är bara att ta ett samtal i taget och avsluta innan det är möjligt att ta nästa. Förstår dock irritationen över att aldrig komma fram. Hem och laga maten till gymmet dagen efter. Köttfärssåsen skall kokas och gurka och tomater tillsmörgåsarna skall skäras. Sedan är det dags för hockey. Visby/Roma spelar som alltid, eller nästan alltid på fredagskvällen. Kommer till stan efter en långsam färd. Fy fasen vad halt det var, fanns inget annat alternativ än att köra sakta för att komma fram hela. Lördag, planerat sedan tidigare är att vi skall ha uppsamling för dem som inte gick första hjälpen tidigare. En dag jag sett fram emot för att kunna fylla på min egen energi. Det som deltagarna kom fram till hade jag hoppats på skulle kunna ge mig det jag just nu saknar. Motivation till att engagera mig i gymmet. Tyvärr fick det inte den effekten utan det blev nästan tvärt om. När man försöker och åter försöker och får svar som "det är väl inte mitt problem" när det är precis vad det är så ska det inte mycket till för att ha lust att gå och inte vända om. Deltagarna kom på en del saker som kunde utvecklas men INGET de själva kännde att de kunde göra. Saker behöver köpas in och vi behöver fördela ansvar. Tyvärr är det ingen som frivilligt tar på sig ett ansvar utan lägger över det på styrelsen. Det innebär att det är ett fåtal individer som skall genomföra allt och andra skall bara "hänga med". Det gillar jag inte. Dagen tog i allafall slut och jag är inte ett dugg mer motiverad till att leda mina pass. Snarare tvärt om. När jag sedan kom tillbaka till gymmet hade vi besök av en kvinna som klätt om vissa maskiner, blev kvar och hjälpte henne ett antal timmar. Återigen något som andra tagit på sig men inte utfört. Pratar med kvinnan och det är klart på mindre än 4 veckor. Svaret från överiga är " det skulle varit gjort för länge sedan" men gör det då för he****e tänker jag. Söndag och det är fika hos mormor eftersom alla var upptagna på lördagen. Sitter och väntar på att få gå för min plan var egentligen att få gå och se hockey. Sudret spelade och jag hade tänkt se alla (2) matcher som var kvar. Lyckas ta mig iväg och se. Ensam. Fördelen är att jag inte behöver vara social, inte tänka på andra alls. Jag satt och njöt av att inte finnas mitt i centrum. Att det sen blev vinst gör ju inte saken sämre. Fast första perioden spelade de inte bra men spottade upp sig och vann =) Nu är det redan kväll och jag sitter här och fundera på om det är för tidigt att gå i säng. Är trött och har ont i magen. Ätit sådant som jag inte borde göra. Hoppas Sara inte läser för mycket nu ;) fast hon får det i min matdagbok så det spelar ingen roll ;) Lunchen blev 2 kokta korvar på hockeyn tillsammans med kaffe. Jag har mer och mer fått klart för mig att maten är mitt problem. Måste ändra det och de e fasen inte lätt. Gamla hundar har svårt att lära sig sitta och jag börjar komma upp i åren. Det kräver tid och tålamod. Inget av det är min starka sida. Men från och med i morgon är det ordning och reda som gäller. Annars kommer jag inte till mitt mål. Beach 2012!!!!!!

Vad gör man...

... när motivationen tryter?? då ringer man en vän eller smsar i allafall. Jag har förmånen att ha en vän som utbildat sig till personlig tränare. Vad mer lämpligt är det inte att hon hjälper mig. Vi har pratat mycket om träning, motivation och att det faktikst går upp och ner. Så nu börjar det bli allvar med det hela. Vi har träffats och planerat för hur vi skall göra och jag har fått förslag på både träning och kost. Fasen vad mat jag måste stoppa i mig.... Träningen blir delvis att bära hem allt från affären ;) Med mål som marathon och vätternrundan så kräver det en hel del träning. Min goa vän har nu börjat med ett program för mig. Vi träffades senast idag som kund och pt annars ses vi betydligt oftare, tack o lov. Jag skall skriva ner vad som motiverar mig och vad som kan kallas livskvalité, alltså vad gör jag för att må bra. Det är där vissa problem uppkommer. Vad mår jag bra av? jag vet inte vad jag skall svara på det men skall sätta mig ner snart och fundera. Svaren kommer så småning om. Lördagen den 12 februari skall vi börja träningen. Först lite tester, spännande och lite läskigt. Tänk om jag e jääättte svag och inte klara något. Men men då kan det bara bli bättre. Hästar och stranden får nog min kropp att slappna av. Kanske skall få tag på en häst och bara helt utan krav ge mig ut i skogen. Eller så klär jag på mig massor och åker till en strand, tar kameran med mig och stannar där tills jag vill hem.