Jag har varit på äreportskalas, kombinerat med grillfest. Gillar att vara bland folk och bara delta. Började med brännboll och det tycker jag är sådär roligt men såg det som ett intervallpass. En möjlighet i att få springa lagom fort för att komma runt. Tyvärr missade jag dock mina bra skor så jag har fruktansvärt ont i fötterna i dag men det är värre i morgon.
Med på grillfesten finns en speciell person som gör mig glad. Jag trivs i hans sällskap det känns som om vi kan prata om det mesta. Ibland upptäcker jag att han tittar åt mitt håll och får ett varmt leende tillbaka. Men då slår den negativa rösten till igen och jag tänker "det var nog inte till mig" och sen "varför skulle han titta åt mitt håll när det finns andra". Varför kan jag inte bara le och känna att det här är spännande och något att utforska. Nej då tänker jag varför jag, nej ingen vill ha mig och då ger jag upp direkt. Antagligen för att inte såra mig själv igen.
Ibland önskar jag att det fanns en regelbok för hur man skulle styra hjärnan och alla andra. Men så "enkelt" är inte livet. Jag vill kunna stänga bort mina tankar och bara njuta av stunden och känna att det är här och nu jag är. Någon som vill ha min hjärna???
Snälla rara du! Hur elak får man lov att bli mot sig själv?
SvaraRaderaNjut utav livet, njut utav det som känns gott, om så bara för en sekund, en dag, eller vecka.
För alla oss här ute i vida världen duger du precis som du är Kicki, glöm aldrig bort det!
Kraaaam!
Ja du Åsa det undrar jag med ibland. Kram!
SvaraRadera