Om det nu är möjligt så gör jag det. Tänker för mycket alltså. Känner mig ensam trots att jag har massor av människor i min närhet. Förstår precis hur övergivna djur känner sig. Fördelent jag har är att jag kan klara mig själv, jag kan fixa mat =)
Kroppen strejkar eller rättare sagt min svanskota strejkar. Slog den i början av året när jag envsades med att åka skidor. Sedan gick det skapligt över men nu tycker jag nästan att det är värre igen. Äventyret förra helgen med ridning var inte direkt upplyftande. Snarare knäckande om man är min svanskota. Eller är det så att det är mitt rätta jag som kommer fram, svansen på djävulen kanske växer fram sakta men säkert.
Det är så mycket jag vill men får inte till det. Undrar ibland om det beror på dålig beslutsamhet eller lathet. Det finns dock en fördel just nu och det är att jag har uteslutit gluten ur min kost sedan 1 vecka och märker redan skillnad. Är inte okej i magen ännu men det är bättre. Hoppas att det kommer att hålla sig så nu. Jag vill ha en magen som fungerar och som låter mig göra roliga saker utan att krampa och uträtta dunderverk.
En sak är jag i allafall säker på och det är att när modet sviker syns problemen i ett annat ljus. Men jag vet att det vänder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar