En helg...

... som försvann utan att jag ens fattat att de varit helg. Brukar skriva om att tiden går fort men denna helg var något över det vanliga. Fredag, jobb som vanligt. Telefonen ringde som en tok men det är bara att ta ett samtal i taget och avsluta innan det är möjligt att ta nästa. Förstår dock irritationen över att aldrig komma fram. Hem och laga maten till gymmet dagen efter. Köttfärssåsen skall kokas och gurka och tomater tillsmörgåsarna skall skäras. Sedan är det dags för hockey. Visby/Roma spelar som alltid, eller nästan alltid på fredagskvällen. Kommer till stan efter en långsam färd. Fy fasen vad halt det var, fanns inget annat alternativ än att köra sakta för att komma fram hela. Lördag, planerat sedan tidigare är att vi skall ha uppsamling för dem som inte gick första hjälpen tidigare. En dag jag sett fram emot för att kunna fylla på min egen energi. Det som deltagarna kom fram till hade jag hoppats på skulle kunna ge mig det jag just nu saknar. Motivation till att engagera mig i gymmet. Tyvärr fick det inte den effekten utan det blev nästan tvärt om. När man försöker och åter försöker och får svar som "det är väl inte mitt problem" när det är precis vad det är så ska det inte mycket till för att ha lust att gå och inte vända om. Deltagarna kom på en del saker som kunde utvecklas men INGET de själva kännde att de kunde göra. Saker behöver köpas in och vi behöver fördela ansvar. Tyvärr är det ingen som frivilligt tar på sig ett ansvar utan lägger över det på styrelsen. Det innebär att det är ett fåtal individer som skall genomföra allt och andra skall bara "hänga med". Det gillar jag inte. Dagen tog i allafall slut och jag är inte ett dugg mer motiverad till att leda mina pass. Snarare tvärt om. När jag sedan kom tillbaka till gymmet hade vi besök av en kvinna som klätt om vissa maskiner, blev kvar och hjälpte henne ett antal timmar. Återigen något som andra tagit på sig men inte utfört. Pratar med kvinnan och det är klart på mindre än 4 veckor. Svaret från överiga är " det skulle varit gjort för länge sedan" men gör det då för he****e tänker jag. Söndag och det är fika hos mormor eftersom alla var upptagna på lördagen. Sitter och väntar på att få gå för min plan var egentligen att få gå och se hockey. Sudret spelade och jag hade tänkt se alla (2) matcher som var kvar. Lyckas ta mig iväg och se. Ensam. Fördelen är att jag inte behöver vara social, inte tänka på andra alls. Jag satt och njöt av att inte finnas mitt i centrum. Att det sen blev vinst gör ju inte saken sämre. Fast första perioden spelade de inte bra men spottade upp sig och vann =) Nu är det redan kväll och jag sitter här och fundera på om det är för tidigt att gå i säng. Är trött och har ont i magen. Ätit sådant som jag inte borde göra. Hoppas Sara inte läser för mycket nu ;) fast hon får det i min matdagbok så det spelar ingen roll ;) Lunchen blev 2 kokta korvar på hockeyn tillsammans med kaffe. Jag har mer och mer fått klart för mig att maten är mitt problem. Måste ändra det och de e fasen inte lätt. Gamla hundar har svårt att lära sig sitta och jag börjar komma upp i åren. Det kräver tid och tålamod. Inget av det är min starka sida. Men från och med i morgon är det ordning och reda som gäller. Annars kommer jag inte till mitt mål. Beach 2012!!!!!!