Under 100-kilos strecket

Ett av mina delmål har varit att komma under 100 kilo. Tanken hade varit att det målet skulle vara uppnått till jul men så blev det inte. Kroppen och jag samarbetade inte och jag var otroligt trött så fokus låg inte direkt på vikten just då. Jag har varit nära 100 flera gånger men det där sista har inte velat ge med sig men så äntligen i tisdags så visade vågen under 100. ÄNTLIGEN!!! delmål tre är av prickat och jag är ca halvvägs i min viktresa. Det är nog det som varit mest magiskt att när jag når 100 så har jag halva kvar. Det är alltid lättare att komma över halva men jag vet ju också att ju närmare målet jag kommer desto trögare kommer det att gå.

Här är en bild på mig från 2001, det är nog enda bilden som finns på mig när jag är som störst. 

Det som är skrämmande med den här bilden det är att jag minns inte att jag kände mig fet. Jag är fet på den här bilden men upplevde aldrig det. Min kropp måste ha mått fruktansvärt och allt måste varit svårt att göra. Jag har haft mer ont i kroppen efter att jag gått ner. Kanske skapades det under den här perioden men själva värken har jag fått senare. 

Jag är glad att jag hittade nyckeln till mitt problem men samtidigt kan jag sörja att jag inte gjorde det tidigare. Tänk så många år jag kastat bort av mitt liv för att jag fått fel råd och inte själv förstått hur det låg till. 

Jag jobbar ännu på att våga ställa mig upp och berätta min historia. Kan jag hjälpa en person är jag nöjd!

Jag finns men...

... bloggandet är inte min prioritering just nu.

Som ni tidigare kunnat läsa så har jag fått diagnosen hetsätning. En del påstår till och med att det inte finns något som heter så men det får stå för dem!

Jag har gått i terapi och är nu på väg tillbaka. Vägen är lång och jag är inte framme ännu men börjar se hur vägen ser ut. Jag jobbar stenhårt varje dag och vill verkligen komma ifrån detta helvete. Jag har insett att det är socker som triggar igång detta ätande.

Så undviker jag socker så är det lättare att hålla sig på rätt sida om staketet. Det är en begränsning i vad som går att äta och inte. Det är svårt att inse att jag inte kan eller rättare sagt bör äta socker igen. Kakor, bullar, godis och glass är inget problem. Men det är faktiskt socker i tandkräm också?!?!?!?! att undvika socker är inte så enkelt som det kan låta men jag lär mig varje dag. Ingen frukt fungerar. Inte heller kolhydrater i form av pasta, potatis, ris och bröd. Det har jag reagerat på tidigare och det håller i sig. Min kost är begränsad men jag varierar den så gott det går.

Jag har även insett att det är kost jag vill fortsätta med. Jag kommer att läsa till kostrådgivare under våren och skall sedan försöka hjälpa folk med det som jag egentligen hade behövt. Så får vi se hur det går!!!

Här kommer en bild på förändringen som pågår just nu.

Delmålet i viktresan

Totalt skulle jag behöva gå ner 45 kilo. Jag har delat upp det i tre etapper och varje etapp innehåller 15 kilo och "minidelmål". Första etappen var att gå ner 15 kilo. Då skulle jag boka massage och ta hand om kroppen och bara njuta. 

Jag har nu tappat 15 kilo och känner skillnaden. Kläderna sitter inte lika thigt längre. Det är till och med så att jag har fått plocka bort en del kläder för att de är för stora =)

Samtidigt har jag kunnat plocka fram kläder som legat undanstoppade för att de varit för små. Det är en härlig känsla att kunna dra på sig gamla kläder och inse att de faktiskt sitter bra.

Nu är nästa "minidelmål" att gå ner ytterligare 5 kilo.

-6 kg

Det går i alla fall åt rätt håll men det går trögt.
Första målet är att kunna skriva vikten med två siffror. Det är en bit kvar dit men det är inte helt utan chans. Jag är envis och skall fan lyckas!!!

Upp och ner, ner och upp

ungefär så är det nu. Vissa dagar är allt på rätt väg och jag har kontroll. Så kommer tillfällena när det blir sämre med kontroll. Har diskuterat det fram och tillbaka med "min" Sara och försöker få ordning på det. Snart är mina helger slut och jag kan vara hemma och skapa lite ordning.

Har svårt att stanna i tid och mycket görs av gammal vana. Kanske en vana som inte är bra och då måste den brytas. Just nu skall jag bryta vanan att kunna äta lite av något och inte kapitulera helt och bara mumsa. Då mår jag bara dåligt sen! Helgen som kommer blir en utmaning. Det skall firas examen och då finns det godsaker att äta. Men jag skall tänka mig för och bara smaka och njuta av det.

Mat, mat, mat och mera mat!!

Har varit hungrig hela dagen i går och vaknar hungrig idag. Det är länge sedan jag varit så hungrig som jag är nu. I går kunde jag äta allt och det gjorde jag också. Inte det bästa beslutet men nu kan jag i allafall inte äta upp det en gång till. Körde spinning i går så jag hoppas att jag cyklade ifrån något av det jag åt =)

Kroppen börjar kännas okej igen efter helgen och jag vill ut och springa igen. Det ser jag som ett gott tecken. Foten är dock lite svullen så ännu får jag vänta någon dag till.

Är nu ledig onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag och måndag. Det är nästan som en minisemester. Behöver nog det för att ladda om och planera lite inför framtiden. Har som mål att styrketräna 3 ggr i veckan hela sommaren och för att det skall blir av får jag nog planera det noggrant. Annars är det svårt att komma iväg. Skall även planera in lite löpning i form av intervaller. Här skall tränas på att springa fortare.

Vad gäller vikten så går det åt rätt håll. Helgen gjorde sig lite påmind med ett mindre minus än tänkt. Men det är svårt att äta som vanligt när man är iväg på evenemang och behöver kolhydraterna. Jag lovar ni vill inte veta hur magen blev efter det ;)

Nu var de länge sen igen..

Det måste vara ett bevis på att tiden går för fort. Precis som jag skrivit så många gånger tidigare. Här rullar livet på, träningen inför marathon går sakta. Foten har satt stopp och just nu ser det ut som om det kommer bli vila fram till start och sen får vi se hur det går. En anledning till detta är min övervikt och denna förba***e vinter. Hade inte snön legat kvar så länge hade jag kunnat börja tidigare. Löpband tänker ni. Köp ett till mig tänker jag. Dem pengarna har inte jag i allafall. Men nu är det som det är och det jag kan påverka är min vikt. Frågan är då varför det inte händer något med den. Gör som jag skall/borde och lika förjordat tappar jag inte ett gram. Nu går jag och köper nya batterin till vågen. Måttbandet är så trögt så de e helt otroligt. Återigen är jag övertygad om att min enda utväg är opperation. Ja jag vet att det går över snart bara jag blir på bättre humör. Jag vill så mycket men som vanligt blir det bara skit av det! nu går jag till gymmet och kör som f*n och förväntar mig ett resultat. Föresten skall jag på bröllop i sommar, det skall bli kul men vad i hela världen skall jag ha på mig? Något som döljer min mage så att jag kan visa mig bland folk. Uppror inom hela mig!!

Skall, skall inte, skall, skall inte....

... det är ungefär då jag tänker just nu. Har väckt ett litet frö i mitt huvud som säger att jag skall försöka få igång någon form av verksamhet. Tanken är en studiecirkel där vi peppar varandra och hjälper varandra. Alla har vi olika kunskap och erfarenhet. Vi delar med oss och stöttar varandra. Ibland tror jag att det kan vara lättare att hjälpas åt om individerna inte känner varandra för väl. Det kan lätt bli en inbördes tävlan och resultatet brukar gå åt skogen. Fegheten om att tänk om ingen vill, tänk om de ställer en massa svåra frågor och tänk om jag inte lyckas. Jo jag vet att det är mina hjärnspöken som talar. Så vad tror du? finns det intresse av att starta en studiecirkel där vi peppar varandra till att förändra våra vanor? jag tänker nog börja i verkliga livet och sen flytta det till internet också =) då är inte avstånden så stora.

En helg...

... som försvann utan att jag ens fattat att de varit helg. Brukar skriva om att tiden går fort men denna helg var något över det vanliga. Fredag, jobb som vanligt. Telefonen ringde som en tok men det är bara att ta ett samtal i taget och avsluta innan det är möjligt att ta nästa. Förstår dock irritationen över att aldrig komma fram. Hem och laga maten till gymmet dagen efter. Köttfärssåsen skall kokas och gurka och tomater tillsmörgåsarna skall skäras. Sedan är det dags för hockey. Visby/Roma spelar som alltid, eller nästan alltid på fredagskvällen. Kommer till stan efter en långsam färd. Fy fasen vad halt det var, fanns inget annat alternativ än att köra sakta för att komma fram hela. Lördag, planerat sedan tidigare är att vi skall ha uppsamling för dem som inte gick första hjälpen tidigare. En dag jag sett fram emot för att kunna fylla på min egen energi. Det som deltagarna kom fram till hade jag hoppats på skulle kunna ge mig det jag just nu saknar. Motivation till att engagera mig i gymmet. Tyvärr fick det inte den effekten utan det blev nästan tvärt om. När man försöker och åter försöker och får svar som "det är väl inte mitt problem" när det är precis vad det är så ska det inte mycket till för att ha lust att gå och inte vända om. Deltagarna kom på en del saker som kunde utvecklas men INGET de själva kännde att de kunde göra. Saker behöver köpas in och vi behöver fördela ansvar. Tyvärr är det ingen som frivilligt tar på sig ett ansvar utan lägger över det på styrelsen. Det innebär att det är ett fåtal individer som skall genomföra allt och andra skall bara "hänga med". Det gillar jag inte. Dagen tog i allafall slut och jag är inte ett dugg mer motiverad till att leda mina pass. Snarare tvärt om. När jag sedan kom tillbaka till gymmet hade vi besök av en kvinna som klätt om vissa maskiner, blev kvar och hjälpte henne ett antal timmar. Återigen något som andra tagit på sig men inte utfört. Pratar med kvinnan och det är klart på mindre än 4 veckor. Svaret från överiga är " det skulle varit gjort för länge sedan" men gör det då för he****e tänker jag. Söndag och det är fika hos mormor eftersom alla var upptagna på lördagen. Sitter och väntar på att få gå för min plan var egentligen att få gå och se hockey. Sudret spelade och jag hade tänkt se alla (2) matcher som var kvar. Lyckas ta mig iväg och se. Ensam. Fördelen är att jag inte behöver vara social, inte tänka på andra alls. Jag satt och njöt av att inte finnas mitt i centrum. Att det sen blev vinst gör ju inte saken sämre. Fast första perioden spelade de inte bra men spottade upp sig och vann =) Nu är det redan kväll och jag sitter här och fundera på om det är för tidigt att gå i säng. Är trött och har ont i magen. Ätit sådant som jag inte borde göra. Hoppas Sara inte läser för mycket nu ;) fast hon får det i min matdagbok så det spelar ingen roll ;) Lunchen blev 2 kokta korvar på hockeyn tillsammans med kaffe. Jag har mer och mer fått klart för mig att maten är mitt problem. Måste ändra det och de e fasen inte lätt. Gamla hundar har svårt att lära sig sitta och jag börjar komma upp i åren. Det kräver tid och tålamod. Inget av det är min starka sida. Men från och med i morgon är det ordning och reda som gäller. Annars kommer jag inte till mitt mål. Beach 2012!!!!!!

Arg och besviken..

Ibland kan jag bli så arg och besviken på mig själv. Det serverades tårta på jobbet idag. O tror ni inte att jag går och tar! När fasen började jag äta tårta?? Ja inte nu i alla fall. Arg och åter arg.

Bättre blir det inte när jag sen läser tidningen om en tjej som skall operera magen snart. Jag missunnar henne inte det. Utan det påminner mig bara om min egen övervikt och att jag inte lyckas ta tag i det. Varför skall det vara så svårt att gå ner i vikt. Varför lyssnar inte min kropp på mig? Jag kan bli så arg så att tårarna kommer fram i ögonen. VARFÖR!!! Jag vill vara smal som alla andra, jag tränar som en tok och äter inte mycket. Nyttigt dessutom och inte fan händer det något på vågen. Måttbandet visar inget det heller.

Jag funderar ibland på denna operation, vad händer i kroppen och hur mycket träning klarar man av. Människorna jag känner som har gjort operationer har en mindre mängd träning. Ett spinningpass eller gym. Det är bra träning men jag funderar mest på uthållighetsträning. När det börjar handla om timmar.

Att leva utan bröd och pasta eller kolhydrater i övrigt mår jag bra av, magen är då min vän men inte annars. Varför är det då så svårt att få bort kolhydraterna. Ja det kan man verkligen undra. Det är ju bara jag själv och min dåliga karaktär som ser till att det stoppas i munnen. Eller är det så att jag har ett okontrollerat behov som jag inte fått ordning på? Eller har jag bara dålig karaktär och misslyckas gång på gång.

Tittar mig i spegeln och påminner mig själv om att det är bara jag som kan förändra mig själv. Men hur?? Jag har försökt och får inte till det. Säg den viktminskningsmetod som jag inte har provat. Jag har testat allt och ändå sitter kilona som gjutna på mig.

Folk tittar på mig och en del säger att du väger inte för mycket, det är bara muskler. Fan vad stark jag är i så fall. Nej det är inte bara muskler och optikern borde få besök!

Besvikelsen på sig själv är svår att släppa!!

Fördelar/Nackdelar

Ja detgäller ju att veta vad det är man vill. Det i sig brukar inte vara så svårt, problemet kommer när det gäller att hitta motivationen. Ett gammalt tipps är att skriva fördelar och nackdelar och se vilket som väger tyngst. Får du den negativa sidan att bli tyngre så är du troligen inte tillräckligt motiverad att genomföra vad det än är. Fördelar med att gå ner i vikt:

• mindre risk för överviktsrelaterade sjukdomar
• trivs bättre med mig själv
• mindre ont
• lättare att röra sig
• hittar mer kläder

Nackdelar med att gå ner i vikt:

• det kräver energi och koncentration
• och engagemang

Det är nog inte så svårt att veta attgå ner i vikt är värt allt. Men det tar på krafterna och kräver engagemang. Inget är gratis och det är slit för varje kilo.

Full fart mot ett lättare liv ;)

En dag klar

Hela dagen i går klarade jag utan kakor och godis. Har dock ännu lite för mycket kolhydrater kvar men ger dem helgen också. Det går visst inte att göra alla förändringar på en gång. Även om jag gärna vill det. Tänk att vakna upp dagen efter och så vara smal, vältränad, full koll på kosten och dessutom ha möjlighet att hålla kvar det. Men och andra sidan tror jag inte att lyckan blir större för det. Tänk att vakna upp efter att ha slitit och arbetat med sig själv. Gått ner i vikt, tränat upp kroppen, sökt och lärt sig mer om kost och motivationen att hålla det kvar. DÅ tror jag lyckan är större. JAG har ju skapat det jag ser =) DU kan förändra ditt liv på dina vilkor!!!

Vill, vill, vill...

...förändra. Idag vill jag fortsätta gå ner i vikt. Har inte ätit sötsaker på hela dagen och skall klara resten av dagen också. Det är de tre första dagarna som är värst. Planeringen att ha en helg framför sig var kanske inte den bästa men de SKA gå! jag har ju gjort det förut. Slutat med sötsaker. Sist jag gjorde det lovade jag mig själv att inte börja igen men när min årsdag kom och sen jul då var det svårt. Jag vill sparka mig själv i ändan och så upp den igen. Lite tyngre har den allt blivit och det gillar jag verkligen inte. Håll tummarna för mig att jag får möjligheten att delta i Ulrika Gabriels Topp Form. Det innebär mental coaching. Det kommer jag i så fall använda för att komma över mina egna begränsningar när det gäller vikten. När vågen börjar gå neråt så slarvar jag och då stannar den upp. Jag vet ju det MEN HUR skall jag komma förbi. Hoppa över eller gå runt?? JAG VILL, JAG KAN OCH JAG VÅGAR!!!

Rätten att uttrycka dig??

I Sverigen är det yttrandefrihet! och vissa använder den utan att ens tänka på att det kan såra andra. Spinning i går som vanligt. När passet är klart frågar en ny deltagare om det är svårt att bygga muskler i magen. Svarar med rätt teknik så går det och så lite tålamod. Hon svarar att du som är så tjock måste väl ha en del muskler för att hålla allt uppe!! Hur kan man komma på tanken att säga så till en människa som man inte känner?? jag blev helt ställd och svarade något med att det inte alltid är en fördel att vara smal. Damen har inget extra fett på kroppen och jag bara kännde att jag fick ge tillbaka lite, bara för att hon var så smal. Har man rätt att göra så? Hur kommer man på tanken att göra det. Även om jag ser människor som inte ser ut som jag så har jag väl ändå ingen rätt att påpeka det med risk för att såra. Säger människan något själv om sin vikt och utseende kan jag säga något MEN jag skulle aldrig komma på tanken att ta upp ämnet med en person jag inte känner. Det gjorde faktiskt ont i mig! även om jag vet att jag kämpar med min vikt så har hon ingen aning om det. O föresten tror jag inte att hon bryr sig om det. Innerst inne ville jag bara skrka åt henne att hålla käften tills hon visste vad hon pratade om. Men jag skall inte göra bort mig, det är hon som klantade till det med att konstatera som hon gjorde! Behandla andra som du själv vill bli behandlad!!!

Dagens vikt...

Har jag ingen aning om. Det är flera veckor sedan jag vägde mig. Batteriet i vågen tog slut och nu har jag äntligen fått hem det. Affärerna har inte vilka batterier som hellst inte. Här får man gå på rätt affär för att få rätt batteri. Men nu är vågen på G igen och i morgon är det dags att ställa sig på den igen. Har försökt äta bra och regelbundet men inser att jag inte lyckas tillräckligt bra. Skall nu väga och skriva upp vad jag äter under några dagar. Det brukar ge en bra bild av hur det ligger till. Jag är inte ett dugg motiverad till att ta tag i vikten men får panik när tror att jag gått upp. Styrketränar och kör spinning flera gånger i veckan. Så om jag inte vräker i mig obehindrat med konstiga saker så borde jag inte gå upp i allafall. Har sedan min årsdag och fram till nu fuskat med kaffebrödet. Så i morgon är det måndag och bort med kaffebröd igen. Svårt att undvika det när det är jag själv som bjuder. Samtidigt får jag en chans att komma på att det inte är så gott som jag trodde. O för att inte tala om hur magen är efteråt. Har klarat av det första springet i snön. Hoppas verkligen inte snön kommer ligga kvar som i fjol för då får jag problem med att springa. Men men vädret har jag inte mycket makt över och tur är väl det. Så det är väl bara att snöra på sig skorna, ladda med broddar och ge sig ut ändå.

Väger maten nu

Har bestämt mig för att väga det jag äter under en vecka. Sen skall jag titta i någon näringstabell och se hur mycket energi jag fått i mig. Jämföra det med vad jag borde göra av med och så får vi se hur den ekvationen löser sig. Jag kan inte säga att jag känner på kläderna att jag gått upp men något är det som inte stämmer. Okej att muskler väger mer men då får ja väl sätta fart och bränna fett då. Så nu ska här brännas =)

Vikten igen

För tillfället har jag gått ner och hoppas att proppen lossnat och att det går neråt igen. Har börjat på nya jobbet och det innebär nya rutiner. Jag har nu försökt skapa ihop dem med mitt ätande. Har för tillfället med mig 2 mjuka bröd till förmiddagen men det skall bli en knäckemacka eller lite keso alldeles snart. Lunchen har jag med mig och oftast är det kvar sedan kvällen innan. Eftermiddagskaffet har jag inte något till, möjligen när jag har ett träningspass direkt efter så blir det smörgås. Det kommer troligen fortsätta så. Kvällsmaten lagas så att det finns kvar till dagen efter. Äter varken potatis, pasta eller ris. Kokar sås eller grönsaker till maten. Nu har jag sammanlagt gått ner lite mer än 13 kilo och det känns som om det är hur mycket som hellst kvar. Har idag hämtat ut paket från konsum med kläder från ellos. Att gå ner i vikt är dyrt när man måste köpa kläder hela tiden. Måste ju ha något att ta på mig när jag jobbar. Men nu har jag lite byxor och tröjor som bode räcka över vintern i allafall.

Viktpanik

Jag ställde mig på vågen i morse igen. Jag får smått panik. Just nu går den upp!!! Troligen för att jag har tränat och musklerna är fulla med vätska för att läka ihop, med den träningsvärken jag har borde det vara mer ;) Jag har ju tidigare fuskat en del med kolhydraterna men det har blivit bättre med det. Däremot har det inte blivit lika mänga promenader som tidigare. Får ha is i magen tills alla pass kommit igång ordentligt och den värsta träningsvärken lagt sig. Men ändå kan jag inte släppa tanken på att jag kommer att gå upp allt igen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! det är en fruktansvärd tanke och jag vill bara inte. Jag är ju på väg att lyckas med vikten, för första gången på evigheter. Skall nog byta kläder och ta promenaden nu!!!

Nygammal start på vikten

Nu har vardagen kommit tillbaka igen. Jag har inte många nätter kvar att arbeta och sen är det lite ledigt och därefter ett nytt arbete. Vad gäller vikten så har det stått mest still under sommaren, glad att den inte gått upp massor i allafall. Känner ändå mig som en fet, svullen flodhäst som inte orkar ett dugg. Vägningen sker i morgon och då blir kommer domen =) Nu går jag tillbaka till en kost utan kolhydrater. Jag har redan klarat av att ta bort kaffebrödet igen. Det var ett snesteg på en vecka ungefär, magen blev galen så det finns en orsak till att ta bort det igen. Det var inte lätt med det går, jag har ju gjort det förut. Min last just nu är smörgåsar, framförallt knäckebröd med smör på. Det måste bli en ändring på det också och den jobbar jag på. När knäckebrödet är slut så får jag låta bli och köpa mer. När det är gjort skall ja se över vad det är jag stoppar i mig och i vilken mängd. Det är lätt att göra större och större portioner utan att tänka på det och tillslut så äter du för mycket i alla fall.

Nytt beslut är taget...

... så fusket kommer att upphöra. Har under ett par dagar fuskat, med måtta dock. Så nu skall det bli ordning igen. I kväll firar jag att jag har fått ett nytt arbete. Bjuder familjen på tårta och eftersom jag har fuskat ett par dagar så äter jag tårta i kväll och sen är det slut med det igen. Visst har det varit gott att smaska lite men så sött allting är!!! Kroppen skriker "jag vill haaaa!" men nu är det snart slut på det igen. Vet att de första dygnen nu kommer bli jobbiga men det får bli promenader, läsning, stickning och sova som underhåller mig så att det värsta lägger sig. Jag vet ju av erfarenhet att det är övergående. Magen är, som väntat, en ballong och spricker när som. Knorrar och spökar som tidigare. Det är nästan så att jag längtar tillbaka till min lugna mage. Det skall jag föresten använda som argument mot mig själv när jag tvekar. Användbara argument:

• Magen blir lugnare
• Fortsätter gå ner i vikt, vilket jag verkligen vill
• Lättare att springa och röra på sig
• Mättare och piggare i huvudet

Så full fart framåt!!!!