Doktorn och spring

Pratade med sjukvärdsrådgivningen i fredags, de ansåg att jag skulle ringa vårdcentralen på måndag morgon. Suck tänker jag, det är inget trevligt ställe att ringa till men i det här fallet hade jag inget val. De kanske fattadebättre när jag ringer och säger att jag har haft hjärtklappning och så vidare. 10:45 skulle jag vara där för EKG. 11:00 kom doktorn ut och hämtade mig. En yngre kille och dessutom trevlig. För en gång skulle slapp jag tjatet om att jag skall gå ner i vikt. Han lyssnade och tog in vad jag sa. Det är länge sedan jag kännt att det varit okej att gå till doktorn. Han skällde lite på mig för att jag inte åkt in på en gång. Fick lova att jag gör det nästa gång. Han kan inget göra om han inte får ett EKG när det pågår. Lovade det och gick för att ta prover. När jag sitter där och skall bli sönderstucken kommer läkaren tillbaka in på labb och pratar vidare om vad jag skulle kunna göra för att slippa undan hjärtklappning. Det är inget allvarligt och förhoppningsvis inget som kommer tillbaka, gör det de så finns det medicin och andra alterntiv. Jag hade fasat för att han skulle säga att jag inte fick träna men det får jag. Det vara bara att köra på som vanligt =) han berättade sitt första och enda minne av spinning, svettigt och hur jobbigt som hellst. Han påpekade även vikten av träning och hur bra det var med tanke på vikla hjärtproblem vi hade i släkten. Så när jobbet var avklarat och vädret ännu höll i sig så snörade jag på mig springskorna och tänkte att ska jag bli bättre så får jag helt enkelt springa. 47 minuter med en stretchpaus mitt i men inte lång. Skönt var det när jag väl kom hem =)