Börjar se vägen!

Vilken enormt seg hosta jag lyckades springa tag på. Tyvärr har jag säkert lyckats hålla den kvar längre också eftersom jag inte har kunnat dra täcket över huvudet och sova bort den. Men tre dagar blev det i soffan i allafall. Insåg då vilken otrolig stressnivå jag har i kroppen och varför helgerna är för korta. Det tog två dagar innan jag kunde komma ner i varv. Sen var det fredag och helg efter de. Första helgen på länge som jag kände att jag varit ledig.

Men nu har hostan nästan försvunnit och jag börjar känna att livet återvänder. Dags att planera mer cykelträning och gärna mer styrketräning också. Hoppas att jag tar det lugnt så jag får vara frisk. Har ju lite svårt för de ibland.....

Har nu fått godkänt av mina kollegor så att jag kan ta bussen hem kl 14 på onsdagar. Får bara en massa flextid och det kontot är redan fullt. Kanske till och med kan ta någon mer dag. Det är ju skönt att komma hem lite tidigare faktiskt.

Tanken hade varit att jag skulle kunna komma ut och rida på onsdagar och det fungerar säkert om det inte faller ner en massa snö.

Så nu är jag snart tillbaka på vägen igen =)

Här är jag på promenad med en av de trevligaste herrarna!

Hoppning, tennis och folkrace

Torsdag var det ridning igen. Hoppning stod på schemat. Hade fått charm-trollet Tugg och han gillar hoppning. Ja ja hoppning och hoppning snarare skuttning ;) Hästen gör precis vad den skall och jag har fullt upp med att hålla balansen över hindren. De är säkert inte mer än 30 cm höga och hästen har svårt att bestämma sig för om han skall hoppa eller kliva över. När lektionen nästan är slut får vi alla välja en höjd och jag valde 50 cm. Hästen hoppade över på ett bättre sätt och jag kunde följa med. Men vid något av hindren så parerade hästen och jag parerade emot. Något hände i ryggen. Kände inte av det direkt utan det kom på fredag morgon. Stel och skärande smärta i ryggen. Stretchar och stretchar. Kan inte vända mig i sängen....

Fredag innebar tennis för första gången. Spännande och lite nervöst. Tänk om jag inte ens träffar bollen. Efter att ha värmt upp lite så börjar grunden. Massor att tänka på precis som i all annan sport. Men Jonas som lär mig detta säger att jag är duktig för att vara förstå gången. Kommer helt klart att bli fler gånger.

Ryggen blev inte sämre av tennis men natten var inte kul. Så var det lördag och folkrace. Vi har fått fribiljetter och hade tänkt använda dem i år. Mot Follingbo och massa "snygga" bilar. Tyvärr var inte vädret det allra bästa. Det kom ett antal skurar men med paraply så kunde vi stanna. Fyra stycken under samma paraply såg säkert kul ut =) Efter tre timmar och mer sand på oss än på banan så vände vi åter mot Hemse. Kvällen skulle bestå av PumpBolagets sista spelning och detta i Tofta. Ryggen var faktiskt inte värre än dagen innan trots med gå och stå än normalt. Svårast är faktiskt att vända sig i sängen.

Idag är det söndag och jag stretchar och stretchar som en tok. Ryggen är okej så länge jag går och står eller sitter på en klok stol. Soffan gillar inte ryggen alls. Hoppas dock på bättring under morgondagen. Eller att det är bra till torsdag morgon i allafall. Då bär det av med båten mot Oskarshamn för vidare färd till Göteborg =)   Bruce Springsteen här kommer vi :D

Hästterapi

Jag kan inte låta bli att slås av tanken att hästar skulle kunna användas som terapi. Eller jag vet att de gör det på flera håll men på Gotland tror jag inte att det finns. Jag mår verkligen bra när jag får gå där mellan hästarna och småprata med folket som är där. De har ingen aning om vem jag är och jag behöver inte förklara något för dem. Vill jag stå vid min häst och "bara" pyssla med den så är det ingen som frågar varför. Vill jag prata så gör jag det.

Hästarna tar mig för den jag är och det var nog det som gjorde att jag fastnade första gången. Om jag har en dålig dag måste jag använda huvudet för att få bort det. Jag kan inte sitta på hästryggen och tänka på vad jag skall göra på jobbet eller att jag inte ska äta det ena eller det andra. Utan jag måste vara där just då. Mindfullness som det numera heter. Närvarande i nuet skulle jag säga. Det enda som behövs är framförhållning så hästen inte springer in i väggen. Ja eller liknande.

Jag slås av tanken att jag skall försöka få mer tid i stallet för att se om det möjligen kan hjälpa mig. Om jag går där och pysslar lite kanske inte gör något. Det kanske är värt att fråga. Förutsatt att jag inte tar på mig för mycket så att det blir en belastning. Vet ju att jag är bra på det också.

Nu är hjärnan trött efter allt tankearbete men det är en skön känsla =)

God natt vänner!!

Helg full av äventyr

Ja helgen har varit full fart men på ett annat sätt. Det är inte jag som har bokat in massa saker och sen får flänga runt som en tok. Det handlar snarare om en virvelvind som har överskottsenergi. Eller rättare sagt en lite drygt 4-årig som är precis som 4-åringar är. Men det är något jag inte är van vid.

Lördagen var hämtning vid båten och sen hade de andra äventyr för sig och under den tiden passade jag på att avverka 42 min spring. Varmt och kvavt men skönt när det var klart. 

Sen hade vi hela kvällen på oss att prata strunt och diskutera världens alla problem :D lösningar finns det på det mesta men allt kan vi inte påverka hur gärna vi vill. När andra fattar helt galna beslut är det tyvärr andra som drabbas :( 

Söndag innebar en sväng till Ghams och handel av tre par strumpor. Det var ungefär vad som fanns att handla också. Ja om man inte vill ha en massa skräp alltså. Det har jag hela källaren full av så det behövs inget mer. Sedan bar det av till Grötlingbo för ridning. Tyvärr hittade vi ingen som ville ha en virvelvind ett par timmar så jag fick åka själv. Vågade inte ta risken att hästarna blev rädda. Dessutom hade vi hoppning så jag tyckte det var småläskigt redan från början. Det är länge sedan jag varit nervös innan en ridlektion men det blev bra. Det fanns andra deltagare som tyckte att det såg så bra och lätt ut när jag jobbade med den stora nordsvensken som syster numera döpt till Stampe. Han blev sur på mig en gång eftersom jag kom åt och kunde jobba igenom honom ordentligt. Det gillades inte och han gick och stampade med frambenen i ren protest tills jag tillrättavisade honom igen. Inte uppskattat.

I går hade den lilla goa hästen energi. Hoppning, eller rättare sagt, lite bomar på marken gillar han. Så efter medellinjen skulle vi fatta galopp och inte vet jag varifrån alla hopp och skutt kom ifrån men han fick gå en straffrunda med full koncentration och SKRITT på det stället som tidigare var galopp. Inte uppskattat om man är häst och vill busa. Men innan lektionen var slut så gick det bra igen. Väntar nu på att det skall bli dags att åka dit i morgon igen.

Hälsningar från ett sommarvarmt och kvavt Gotland!!!

Laktosfritt och hästar

Härlig kombination va??? jag äter laktosfritt just nu. Det hade ju doktorn rekommenderat. Tyvärr tycker jag inte att det hjälper fullt ut. Vissa dagar är tokiga ändå. Skillnaden är att det inte är lika bråttom till toa och det går över lite snabbare. Jag har tänkt skriva en mat- och magdagbok. Jag har gjort det så många gånger tidigare men aldrig sparat det så jag kan visa hur det ser ut. Nu skall jag skriva tydligare hur magen mår också. Det är alltid bra att veta vad magen mår bra av och inte. Börjar i morgon =)

I fredags fick vi ihop det så att vi var ute och red. Jag och två av systrarna. Kul tyckte jag och det tror jag att de andra två tyckte också. Jag vill tillbaka nu!! Hästen, som jag skrivit om tidigare, och jag kom bra överens även denna gång. Kanske inte om du frågar honom för jag lyckades kräva en del av honom så han blev sur och strejkade en stund. Men det gick ändå över förväntan för mig tycker jag. Lektionerna i sommar skall bli spännande och samtidigt skrämmande. Jag har inte ridit lektion på många många år och egentligen har jag ingen grund att stå på. Men jag tror jag lär mig fort!!!

Healing, årsmöte och hästar

Det är så min helg blev =)

Fredag eftermiddag, åker med faster och hennes man till Visby för att få healing. Har varit extremt trött den senaste tiden och kände att det var värt att prova i alla fall. Spänd av förväntan och med en förhoppning om att hjula ut från Solkristallen så satt jag i bilen. Blev uppmanad att kanske sänka förhoppningen lite och i alla fall vänta någon dag till innan jag räknade med denna energi.

Väl på Solkristallen så frågar kvinnan som skall behandla mig vad det egentligen är jag vill få ut av det. Mer energi är mitt korta svar. Mina chakran är tydligen i obalans, frågade inte hur det blev så, och för att energin i kroppen skall kunna flyta så måste de vara i balans. Så det var det första hon gjorde. Hon balanserade upp mina chakran. Smärtfritt ;)

Sedan pysslade och fixade hon med allt möjligt och jag hade koncentrationen på andningen. Skallrandet och visslandet kan säkert uppfattas som hokus pokus. Men det som fascinerade mig var vad hon sen kunde tala om för mig. Denna kvinna har jag sett i affären vid ett par tillfällen. Det är allt vi vet om varandra. Men när hon var klar kunde hon berätta saker om mig som hon omöjligt kunnat få veta om inte min kropp berättat det för henne.

Hon sa till exempel att jag kräver att jag själv gör allt perfekt. Det har hon helt rätt i, problemet är att jag kräver att andra skall göra det också. Sen sa hon att jag hade mycket mycket mycket i huvudet och alla problem som jag skapat var inte säkert att de fanns. Jag har en förmåga att skapa problem av sådant som inte är ett problem. Håller helt klart med och kunde inte säga det själv. Tyvärr är det inte alltid så lätt att tänka på det bara.

Vidare sa hon att jag valt att sluta leva. Jag har tryckt in pausknappen och gett upp. Mycket av tröttheten beror på tristess och att jag nu kunde välja att börja leva igen. Hon sa även att jag är för hård mot min kropp och att den kommer att straffa mig snart om jag inte börjar ta hand om min kropp. Jag skulle även göra spontana saker. Sen skrattade hon och sa "då menar jag spontana, det är inte så att du skall planera när du skall vara spontan". Huvudet på spiken! för det är precis så jag gör. ALLT måste planeras och förberedas in i minsta detalj.

Vågar du få veta sanningen så rekommenderar jag healing =)

Årsmöte på gymmet blev det också. Sitter kvar som kassör ett år till. Blandade känslor om det men nu har vi planeringsdag om 14 dagar och då tror jag vi kommer på samma vagn allihopa!!!

Hästar sen då. Ja äntligen blev det av att åka till Grötlingbo och Maria och få sitta upp på hästryggen igen. Som jag har längtat. Nästan inte vågat tro att det skulle bli av för sååå besviken jag hade blivit. Men ut kom vi och jag fick en lagom, liten häst ;) en nordsvensk som heter TUGG. Gick bra i dressyrarbetet som vi gjorde. Kändes inte alls så tung som han ser ut att vara. Bilden finns här nere. Hoppas jag får honom nästa gång också så vi kan känna på varandra lite mer. Jag tror det kan bli något stort av det här ;)


Lilla söta TUGG, bilden är hämtad från hemsidan http://www.mariashasteri.se/hastarna.html

Valack, kastrerades dock sent så han har lite "hingstutstrålning" kvar. Varit godkänd hingst. Tugg är född 2002. Ca 150 cm hög. Maria skriver om Tugg på sin hemsida: Snyggingen själv med den stora manen och svansen. En go  och glad kille med de snälla ögonen. Är inte rädd för något. Älskar att dra vagnen och koppar, det gör han, fast det blir lite "plocke pinn". Men lite mer dressyrarbete så kommer han att bli underbar. 

14 dagar kvar tills nästa gång och jag längtar. Hoppas bara den enorma träningsvärken i insidan av låren hinner lägga sig tills dess :D

Beslutet är fattat....

Nu har jag bokat mig på ridlektioner i sommar. Väntar med spänning på om det finns plats eller inte. Hoppas och åter hoppas på att det finns det. Sen, om det fungerar för min svanskota, så fortsätter jag till hösten. Nu har gymmet fått många år av min tid. Nu tar jag tillbaka den. Sakta men säkert har det växt fram under våren, eller rättare sagt det senaste året.

Som det ser ut just nu så kommer jag att arbeta i Visby till hösten. Då kan jag inte leda pass kl 16 på Hemse. Då har jag bestämt att jag lägger ner gymmets pass och ägnar mig åt hästarna. Gympan på måndagar är kvar. Sen får vi se vad det mer bli. Kanske mer fokus på löpning. Vem vet!?!?!

Just nu käns det här beslutet bra! Men det kommer säkert perioder när jag vacklar och då hoppas jag att hästarna inte lämnar mig =) Då kan jag ju inte lämna dem.

Jag kommer att ta mina lektioner hos Marias Hästeri i Grötlingbo. Bra beslut Kicki =)

Hästar

När jag var 15 år började jag med hästar. Eller rättare sagt jag hängde på och insåg att det gick mycket lättare för mig än för de andra. Hade innan sagt att hästar är djur som bitts fram, sparkas bak och kastar av en mitt på. Men jag fastnade för en nordsvensk (har inte lyckats få in bilderna från kort ännnu). Ymer hette han. Stor nordsvensk, vi var licksom lite lika, stora fötter, ingen koll på dem och en bakdel som verkligen syntes. Det var nästan så att jag gick i spagat när jag satte mig på honom. Han levde efter motot "det jag inte hinner idag, gör jag i morgon, men utan stress". Han var stor och jag kunde få lära mig rida. Sommaren gick fort och jag fortsatte även när hösten kom. Ymer gick att köra så det gjorde jag det med. Jag har inte gått på ridskola, jag har lärt mig av grannen och hon har tävlat i dressyr på hög nivå. Jag var kär och han hette Ymer =)

När jag kände mig säkrare på Ymer så fanns det en travare som var som nästa steg. Hon var envis och visste precis vad hon ville. En DAM utan tvekan. I januari året efter att jag börjat med hästar skedde nog den största förändring som jag genomgått. Torsdagen den 12 januari kommer mamma hem från lassarettet och meddelar att pappa aldrig mer kommer hem. Han dog av hjärtat. Den helgen satt jag i stallet nästan varje timma jag var vaken. Hästarna förstod mig och jag behövde inte förklara. Jag kunde bara sitta där. Det är med tårar än idag som jag tänker på hur mycket hästarna betydde då. Undrar hur det hade sett ut annars. Det kan man förvisso aldrig veta och lika bra är det. Hela den våren och hösten tillbringade jag mycket tid med den evisa hästen Trofe. Vi kom bra överens och hon lyssnade på mig och jag kunde få henne att göra som det var tänkt.

När hösten kom och jag skulle börja gymnasiet åkte jag till Visby. Gick tre dagar och återvände hem. Hästarna hade väntat på mig och jag började jobba i ridhuset i Havdhem. Med dit hade jag häst nummer tre. Det var ett svenskt halvblod. Stor som ett hus ;) men smidig som en mus =) Hon kunde galopera en viss sträcka och få in fler steg än ett russ och lika väl kunde hon länga stegen och vinna där med. Hon var helt enorm och hoppa. Synd bara att vi inte gjorde det mer.

Trofe, den envisa damen blev min häst under hösten 1996. Pengarna vi fick efter pappa använde jag till att köpa min häst. Ingen jag har ångrat. Förutom när jag var tvungen att ta beslutet att avliva henne på grund av skador. Det är nog ett av de svåraste beslut som går att ta tror jag.

Dessa tre hästar har lagt grunden till det hästintresse jag ännu har kvar. Utöver det har jag ingen aning om hur många russ som vi har kört in. Det var en 3-5 stycken varje år och många år.

Nu när jag har varit ifrån hästarna ett tag har intresse och suget efter hästar börjat komma tillbaka. Det är en otrolig avkoppling och stresshantering att gå ut till dessa enorma djur. Är du inte närvarande kommer det att sluta med att du åker av i närmaste vattenpöl ;) Jag har varit på väg att återgå till hästar under en tid. Det har varit min frihet och som en fristad. Hästarna skiter i om jag har stylat håret eller om jag har för mycket fett på häcken. Men nu är det där sista inte lika klart längre. Jag väger för mycket för hästarna. Jag kan förstå det MEN det gör inte mindre ont för det. Jag vet att jag väger för mycket men nu har det blivit så påtagligt. Och jag vet inte hur fan jag skall lyckas gå ner heller.