Saknaden som finns kvar....

Idag är det precis 15 år sedan pappa dog i en hjärtinfarkt endast 45 år gammal. Jag kan inte riktigt förstå vart tiden har tagit vägen. Vad gör vi människor för att tiden skall gå så fort? Jag gick i 9an när pappa dog, det innebär att det alltså är 15 år sedan jag slöt grundskolan :S Saknaden finns fortfarande kvar och kommer förmodligen att göra det många år till. De människor som säger att tiden läker alla sår har ingen aning om vad de pratar om. Tiden läker inga sår, tiden ser bara till att de inte alltid är blödande. Men sårskorpan på ett sår är ömtåligt det vet vi alla och minsta lilla törn kan göra såret blödande igen. Så är det med sorgearbetet också. Jag tror att min sorg finns latent i mitt hjärta. Och kommer förmodligen att blossa upp igen när jag minst anar det. Jag kanske behöver hjälp med min sorg men just nu vet jag inte om jag vill och orkar det. Att lägga locket på är det enklaste!!!