Hur tänker dom??

Ja det är verkligen en bra fråga. Idag har vi varti på utbildning i det sociala innehållet för våra äldre. Det är en jättebra ide att försöka aktivera de äldre på deras vilkor. De skall få välja vad de vill göra och vi i personalen skall hjälpa dem med det. Utbildningen gick ut på att vi skall lära oss att ta reda på hur de gamla vill ha det. Vi fick lära oss olika teorier för hur människan fungerar, vissa hade jag redan koll på och andra var nya. Sammanfattningen av dagen är att vi fick lära oss teroier för det vi redan kan! Inget av de som utbildaren sa var nytt för oss. Försökte då se det som en bekräftelse på att vi är bra på det vi gör och att vi har kommit långt i vårt sätt att tänka inom vårde. Det som då kommer och stör mina tankar är att: vi skall sitta en hel dag på utbildning för att lära oss hur vi skall aktivera de äldre på avdelningen. När vi då sedan planerar något som vi vet att de gillar så får vi inte sätta in vikarier så att vi kan åka. Det kostar för mycket pengar. Men att låta hela gruppen sitta på en utbildning i något vi redan är bra på det kan vi göra! hur tänker man då??? Det som även är lite underligt är hur kommunen tillsätter sina projektledare. Hon som person är säkert trevlig, känner henne inte. Men mitt intryck av henne idag är att hon är förvirrad och har inte en aning om vad hon pratar om. Frågade vi henne något så svarade hon på något annat. Inte blev vi klokare för det. Utbildaren däremot var okej. Hon kan sin sak men eftersom vi tappat intresset för detta så var det nog inte lätt att vara utbildare för oss. Det är svårt att känna sig engagerad när man vet att man borde göra andra saker för de äldre än att sitta där. Projektet kommer att hålla på hela året så vi kommer säkert att få sitta fler dagar än denna. En sak är även säkert! jag hade lite försprång med den akademiska utbildning jag har. Teorier och begrepp var inte nytt för mig, vissa av dem andra satt som frågetecken och ville inte förstå. Tyvärr hade vi fått en negativ förutfattad mening om detta och eftersom jag är emot förutfattade meningar så försökte jag bilda mig en uppfattning själv och dessvärre så blev det samma resultat. Sedan är det de där med hur kommunen tänker och beslutar. Om det finns ett demensboende som är till för dementa och ett vanligt särskillt boende som är till för dem som "bara" är gammla. Så är det väl meningen att de skall bo på var sitt håll. Jag förstår om man vill ha folk tillsammans om de är vana vid det. Men det finns även andra på avdelningen som har rätt till viss hänsyn. Om jag bor på ett ställe och det hela tiden kommer in någon till mig som inte ska det så borde jag ha rätt att få vara ifred. Likaväl som den personen som är i behov av bättre och mer specialiserad vård än den vi ger, skall få det. Det har verkligen inget med individerna att göra utan med hur resten av arbetet fungerar. Samma fråga 100 gånger till en person som är klar och redig kan vara störande och i värsta fall sluta i kattastrof.