onsdag 18 november 2009

Regn o blåst o lite till

Det är precis det här vädret som gör att blir mer och mer övertygad om att jag skall gå i ide. Bara tanken på att gå ut gör att ja håller på att blåsa omkull ;) Finns det då några fördelar med att de e ett himla väder? jo jag kan vara inne med gott samvete. Jag vet varför ja e trött och seg. Inte direkt någon fördel utan kanske snarare en förklaring. Nackdelarna är att ja vill va ute om bara så för en liten stund :) I natt satt jag hos en man som var sjuk och senare somnade in. Då får man tid att tänka. Se dig själv om många år liggande själv i en säng och ingen anhörig som kommer finnas vid sidan. Det är orättvist att inte alla har samma möjlighet till att få ha anhöriga hos sig. Givetvis krävs det att det finns anhöriga. Jag vill inte ligga där själv när jag blir gammal. Undrar hur jag skulle reagera som anhörig? vi i min familj har inte behövt vänta på döden utan vi har bara blivit ställda inför fakta att så här är det. Eftersom jag jobbar som jag gör så har det hänt att jag suttit extra för att hålla dem sällskap in i det sista. MEN då är jag inte anhörig! Livet kan ta slut så fort. Ta vara på dagen du kanske inte kan leva ditt eget liv i morgon :)

2 kommentarer:

  1. Vilken ynnest att få vara den sista som känner värmen från den döende människan. Att vara nära någon när döden kommer är stort, och för många så overkligt och skrämmande.

    Uppskattar att det finns sådana som du inom vården som ger av din tid till någon som är påväg från jordelivet.

    Hur man vill att den absolut sista delen av livet skall vara är svårt att planera för. Kanske finns inte några anhöriga eller närstående i närheten eller kvar i livet. Tänk på hur viktig din uppgift är att finna till hands och förmedla trygghet och stillhet inför dödsögonblicket.

    Carpe diem = fånga dagen. Gör varje dag och stund till glädje för vi vet ju inte hur länge vi har oss...

    SvaraRadera
  2. Tack för din uppskattning, den värmer gott här i höstmörkret. Jag anser att ingen skall behöva somna in i ensamhet och därför väljer jag att sitta där hon dem.

    Jag är inte rädd för ögonblicker när döden kommer men vill att de skall se så fint som möjligt. Det gör nog att jag kan förmedla tryggheten som så väl behövs.

    SvaraRadera