Jag kan inte låta bli att slås av tanken att hästar skulle kunna användas som terapi. Eller jag vet att de gör det på flera håll men på Gotland tror jag inte att det finns. Jag mår verkligen bra när jag får gå där mellan hästarna och småprata med folket som är där. De har ingen aning om vem jag är och jag behöver inte förklara något för dem. Vill jag stå vid min häst och "bara" pyssla med den så är det ingen som frågar varför. Vill jag prata så gör jag det.
Hästarna tar mig för den jag är och det var nog det som gjorde att jag fastnade första gången. Om jag har en dålig dag måste jag använda huvudet för att få bort det. Jag kan inte sitta på hästryggen och tänka på vad jag skall göra på jobbet eller att jag inte ska äta det ena eller det andra. Utan jag måste vara där just då. Mindfullness som det numera heter. Närvarande i nuet skulle jag säga. Det enda som behövs är framförhållning så hästen inte springer in i väggen. Ja eller liknande.
Jag slås av tanken att jag skall försöka få mer tid i stallet för att se om det möjligen kan hjälpa mig. Om jag går där och pysslar lite kanske inte gör något. Det kanske är värt att fråga. Förutsatt att jag inte tar på mig för mycket så att det blir en belastning. Vet ju att jag är bra på det också.
Nu är hjärnan trött efter allt tankearbete men det är en skön känsla =)
God natt vänner!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar