Mitt marathonlopp

Ja hur gick det då med marathon?? Dagen började tidigt men frukost nummer ett, yoghurt och flingor. Sedan vila en timma för att sedan inta hotellets frukost. Massor av godheter slank det ner. Sedan promenad till Kista Gallerian och handla. Vi måste ju ha mat i oss när vi kommer i mål. Troligen så trötta så att vi inte orkar gå ut och äta. Bröd, proviva och geinomax fick det bli. Handlade även lite annat småll och gott som jag skulle förgylla helgen med, lite av det smakade faktiskt choklad. Men jag hade sagt att marathonhelgen fick bli undantaget då jag gjort mig förtränt av det. Halv tolv begav vi oss av mot stadium och starten. Kan inte tycka att jag kännde mig nervös men lite spännande var det. Att göra sig klar och stå på startlinjen var en häftig upplevelse. Stort och overkliget! men häftigt ;) Starten gick 14.00 och vi hade ungefär 8 minuter fram till startlinjen. Målet för detta lopp var att komma runt och skulle det vara så att tiden inte räcker till så får de plocka mig av banan. Jag tänkte inte ge upp! Vädret var varmt men ändå rätt okej, tyvärr lider jag mycket av värmen men det blåste lite till och från. Lyckades se faster länge innan vi tappade bort varandra. Fördelen med att springa så sakta som vi gjorde var att de flesta springer om oss och då är de inte många kvar att leta bland ;) De första 5 kilometrarna gick bra och klockan stod på 45 minuter. Snabb beräkning och milen blir på 1,5. Får inte sakta ner i farten snarare öka! milen klarade jag på 1.29 vilket innebar att jag ökat lite. Seg var det men helt otroligt med allt folk som stod och hejade :) Det är nog tack vare dem som folk kommer runt tror jag. Som tjej har du en stor fördel av publiken. De hejar och talar om hur duktig du är och det är ingen tvekan om att de finns viss beundran i att man ens ställt sig på startlinjen och tror att man skall komma runt.... Jag måste beundra publiken verkligen! det är trevligt med så mycket folk. En kvinna med sin dotter (2.2,5 år) stod längs vägen och när jag springer förbi frågar dottern "mamma, varför springer hon" tänk om någon visste det! vad glad jag skulle bli ;) har egentligen inget bra svar på det. Jag springer för att det ger mig utmaning och ett bevis för mig själv att jag klarar det. Efter 1,3 mil så började det göra ont i mitt vänsterknä. Det problemet hade jag ju när jag och faster sprang söndagen innan också. Då gjorde det så ont på kvällen så jag kunde inte gå. Var det samma sak igen?? 1,5 mil så gjorde det så ont att det var jobbigt att ta varje steg :( hade bestämt mig för att minst 1 mil skulle jag springa oavsett! sedan var det ju tänkt att de skulle få släpa mig av banan. Men med ett knä som strejkar och tiden som började bli knapp ändrade jag taktik. Det fanns alternativ och frågor. 1) räckte tiden till för att komma i mål? svar: snabb beräkning, nej! 2 a) Springa så långt det bara gick och ha förbannat ont efter 2 b) sluta nu och överleva med mindre värk. Efter funderande och räknande fram och tillbaka så insåg jag att i mål kom jag inte! tyvärr... Fråga var då men mycket eller lite värk? lite värk tyckte jag lät bäst eftersom jag inte kom i mål. Hade det varit kilometer kvar till mål så hade det fått gå. Nu hade jag inte kommit halvvägs och det gjorde sååå ont. Försökte tänka bort det med det gick inte. Avbröt mitt första marathon någonstans mellan 16-17 kilometer. Trodde först att jag skulle bli arg och ledsen men det gjorde så ont i knäet så jag insåg att det här var det enda rätta. Gick tillbaka till Idrottsplatsen och fick massage och duschade. Tillbaka till Stadion och invänta fasters man som ännu var ute och sprang! Mer bilder och tankar kommer efterhand :)