Uppror

Hela jag är i uppror, förvirrad, fundersam och frustrerad är orden som bäst beskriver mig just nu. Höll på att glömma rastlös. Förvirringen kommer från allt skolarbete som jag inte får koll på vilket för mig fundersam på vad det egentligen är jag håller på med, funderingar skapar frustration för att inte få det gjort så som jag tänkt. Låter ju som om de bara var skolan som gör mej tokig men riktigt så enkelt är det inte. Tror kanske att det är en smygande 30 årskris som håller på att infinna sig men ändå tycker jag inte att det är så. Vad har jag gjort med mitt liv tillexempel, nja inte mycket. Inte om ja inte tänker efter ordentliget. Visst ja har gått tre år i skolan och fått en utbildning som egentligen borde räknas. Att då inte få jobba med det som jag får har utbildat mig till kan göra att man blir frustrerad. En annan sak som gör mig konstig är detta med vikten, ja jag vet att det är ett jä..a tjat om vikten men varför är man alltid hungrig när man inte ska äta? varför är man alltid sugen på sådant som inte ska ätas? jag kan inte säga att jag egentligen är hungrig utan snarare konstant sugen. Tankarna gör ju inte saken bättre då heller. Tycker ja tränar o tränar o tränar men inte fasen hjälper det. Ska äta mindre och träna mer så kanske de kommer ge med sig. Tittade i ett gamalt nummer av Amelia idag, det var en tjej som gjort en by pass operation och hade tappat 30 kilo. Ja kännde bara att de där vill jag med göra. Läser kraven för att få göra en operation :( jag väger för LITE för att få göra det. Hur i hel...te ska ja då lyckas gå ner i vikt. Finns piller att få av doktorn men vad händer när man slutar äta dem? jag vill knappast gå upp allt igen. Frågan är om jag skall plocka fram viktväktarpappren igen, det fungerade ju men inte när ja tränar så som jag gör. Så då är frågan ska ja äta lite till från början så ja slipper bli alldeles snurrig i huvudet hela tiden eller ska ja följa programmet? Får nog bli lite mer mat för annars kommer ja inte att hålla på så värst länge. Oooo tänk om man kunde vakna 20 kilo lättare i morgon, det är inte hela vägen till idealvikt men det är i allafall en bra bit på väg. Så sitter man och tycker synd om sig själv och för en gångs skull e ja inte sugen på något. Antagligen för att ja ännu är mätt efter kvällsmaten. Trodde ja var envis men tydligen inte för ja klarar ju inte ens av att genomföra en viktnedgång som skulle vara toppen för min hälsa. Det enda som är till min fördel är att jag i allafall inte är helt otränad. :´(