Berg och dalbana

Hela jag åker berg och dalbana tycker jag. Ena stunden är allt skit och jag klarar inte ens av att hålla mina löften till mig själv. Löftena består i att inte äta sådant som jag vet att jag inte klarar av. Magen blir ju galen om jag äter kolhydrater, eller i allafall i större mängd. Då är det väl inte svårare än att låta bli det då. Tänk om det var så enkelt. Behöver nog ha någon som smäller mig på fingrarna när jag försöker. Hade som plan att äta frukt för att få i mig lite mer kolhydrater. Det verkar ju som att träningen går lättare om jag har lite mer kolhydrater i kroppen. Jag är ju även medveten om att jag inte kommer att kunna springa massa timmar utan kolhydrater så det är ju meningen att dem skall tillbaka om så bara för en kort period. Att bara äta två frukter om dagen gick ju inte. Nej vipps så hade jag mumsat i mig fyra äpplen och en appelsin. Varför skall det vara så svårt! resten av dagen gick åt till att stå emot sötsuget. Galen är vad jag håller på att bli. Men så finns det stunder då jag känner en inre ro och känsla av att livet är underbart just nu. Nästan så att jag inte vill somna för att tappa greppet om känslan. Perioder då jag inte har några som hellst problem med att gå förbi frukt och annat som lockar. I går var det dags för föreläsning med jobbet igen. Fika som vanligt och denna gång hade de verkligen bullat upp. Inte ett enda dugg som jag kunde äta, kännde mig lite besviken faktiskt. Vi som då är från södra delen fick äta lunch kl 11 och fika kl 14 och inget jag kunde stoppa i mig. Äpplet jag hade i väskan hade jag redan tagit en annan dag :( så det var att hålla sig tills jag kom hem. Ingen mat från kl 11 tills jag var hemma kl 17, säger bara: tur ingen retades med mig! det hade blivit mord;) MEN jag klarade mig utan att smaska på allt onyttigt :D