SKITUPPDATERINGAR!

Vem fan kommer på att allt skall uppdateras hela tiden?? det går inte att kommentera sin egen blogg, får veta att jag skall logga in. Ja efter 5 gånger ger jag upp. Det är väl inte meningen att jag skall logga in mer än 5 gånger för att kommentera MIN EGEN blogg!

Marathon

Ja i går var det dags för Stockholm Marathon igen. Foten har spökat och jag har inte kunnat springa som jag borde. Jag gör principen "vila mig i form". Halsen har börjat svida men om det beror på allergi eller inte vet jag ju aldrig. Motiverad har jag inte varit för fem öre men har tänkt starta för att se hur det går. Det finns tillfällen när jag inte haft lust att springa men när jag väl kommit ut har det gott bra och benen har bara gått.. Vädret var egentligen bra, inte för varmt och inte för kallt. Om jag inte bara hade packat ner kortbyxor och tröja. Jag borde ha tagit en underställströja med mig men efter att ha kollat vädret så behövdes det inte. Trodde jag!! Det var kallt och vi hade fullt upp med att hålla oss i rörelse så att vi inte blev för kalla. Med vi menar jag, Sara och jag, vi som stod i samma startgrupp. Vi önskade varandra lycka till och straxt gick starten. För mig tog det tid innan jag kunde börja springa, det var så mycket folk. Benen var tunga och sega. Jag ville ge upp flera gånger men bestämde mig för att springa 30 minuter och sen fick jag se hur kroppen känndes. Det var ju så kallt och innan jag fått igång kroppen och tinat upp den så tänkte jag att det tar nog 30 min. Det känndes mycket bättre så och det var mycket folk och jag kände att det här skulle nog gå. Betade av flera kilometer och började när ma mig västerbron, den delen av marathon som alla pratar om. Gick upp för backen och sen sprang jag på bron. Det är en vacker utsikt och i år blåste det sååå kallt så jag höll på att flyga av. Bestämde mig för att var jag lika kall när jag kom ner och sprungit ett par minuter så fick det vara nog. Tänker inte frysa ihjäl på kuppen ;) När jag sprungit en bit till, upptäcker jag att de spelar kubb i en park. Där vet jag att en av mina arbetskamrater skall finnas. Tittar efter henne men det är svårt att se. När jag sprungit en bit till står hennes man på vägkanten och tillslut fattar han nog att det är jag :D Då går det lite lättare att springa och jag får känslan när benen bara går. Det är så det skall vara och jag njuter faktiskt ett bra tag. Närmar mig 15 kilometer och kroppen känns fräch!! jag kommer i mål är min tanke och nu gäller det bara att klara resten. När jag passerar 15 så gör jag en överslagsberäkning av tiden. Det fungerar =) Så när jag närmar mig 16 så skär det bara till i knäet. Precis så som det kändes i fjol när jag fick bryta. Går en bit och känner hur jag blir kallare och kallare. Springer lite men knäet vill inte. Går igen och passerar 16 km. Förhandlar med mig själv. Skall jag springa ett tag till och eventuellt förstöra knäet och inte kunna cykla vättern om 3 veckor eller skall jag bryta nu. Hur är det med tiden? Jag kan inte tappa mer i tid för då hinner jag inte. Skall jag springa och inte hinna runt och samtidigt förstöra knäet eller bryta och satsa på vättern. Provspringer igen och inser att det inte kommer att gå. Bryter någonstans mellan 16 och 17 kilometer. Precis som i fjol. Jävla skit är lindrigt... Är arg på mig själv för att jag inte tränat tillräckligt. Samtidigt som jag tycker att kroppen är helt otrolig som, trotts 30 kilo för mycket, tagit mig 16 kilometer. Men varför gör jag då det här när det inte fungerar? det är en mycket bra fråga. Planen nu är att träna upp hastighten och minska mer i vikt! så om ett tag till så kommer jag att springa om er alla :D :D :D

Längtade såå!!!

Efter det där äpplet som låg på jobbet. Hade lovat mig själv att ta det som efterrätt. Gick och tittade på det hela förmiddagen och var sugen. Så kom äntligen eftermiddagen, lunchen var intagen och jag gick tillbaka till mitt kontor. Lite smått lycklig för nu visste jag att mitt mumsiga, goda och saftiga äpple låg och väntade på mig. Sätter tänderna i äpplet och upptäcker att det inte alls är samma sort som de tidigare. Detta är en mjölig, mjuk och äcklig smak som sprider sig i munnen. Spottar ut och går och slänger äpplet i kompostshinken. Vilken besvikelse!! och som jag sett fram emot mitt äpple :(

Nu var de länge sen igen..

Det måste vara ett bevis på att tiden går för fort. Precis som jag skrivit så många gånger tidigare. Här rullar livet på, träningen inför marathon går sakta. Foten har satt stopp och just nu ser det ut som om det kommer bli vila fram till start och sen får vi se hur det går. En anledning till detta är min övervikt och denna förba***e vinter. Hade inte snön legat kvar så länge hade jag kunnat börja tidigare. Löpband tänker ni. Köp ett till mig tänker jag. Dem pengarna har inte jag i allafall. Men nu är det som det är och det jag kan påverka är min vikt. Frågan är då varför det inte händer något med den. Gör som jag skall/borde och lika förjordat tappar jag inte ett gram. Nu går jag och köper nya batterin till vågen. Måttbandet är så trögt så de e helt otroligt. Återigen är jag övertygad om att min enda utväg är opperation. Ja jag vet att det går över snart bara jag blir på bättre humör. Jag vill så mycket men som vanligt blir det bara skit av det! nu går jag till gymmet och kör som f*n och förväntar mig ett resultat. Föresten skall jag på bröllop i sommar, det skall bli kul men vad i hela världen skall jag ha på mig? Något som döljer min mage så att jag kan visa mig bland folk. Uppror inom hela mig!!

Tänk så....

... tokiga saker man gör mot sig själv egentligen. Till saken hör att du så väl vet att det inte är bra det du gör och ändå gör du det! Hur kommer det sig? För mig egen del handlar det om kolhydrater och socker. Min mage blir som en gasboll, ni som sett Lejon Kungen och Pumba vet vad jag pratar om, bara för att jag äter kolhydrater. Men sluta ät dem då är ju svaret. Ja och varför gör jag inte det då. Har fuskat med mina kolhydrater under 1,5 vecka. Magen och jag höll på att flyga i luften, har lanserat det som mitt sätt att fuska mig runt marathon. Det kommer gå på gas :D Ibland är det så svårt att undvika kolhydrater, går du på café vad äter du då? undviker kaffebröd ja då blir det smörgåsar och det är ju rena kolhydratbomberna. Jag kan inte gå in på ett café och säga " En kopp kaffe och ett kokt ägg" undrar hur personalen skulle reagera. Däremot går det bra att gå in och meddela att man inte tål gluten eller lactos. Då finns det lämpliga åtgärdet. Det innebär ju egentligen att jag inte kan gå på Café och jag inte tar med mig eller väljer att fuska och ha magknip resten av dagen. Skall du gå ut och äta så är det samma sak. Hur undviker du kolhydrater? Här på ön finns det Max, Mc Donnalds och sallad på Ica Maxi att välja mellan. Salladen är kall och i denna blåst behöver man något varmt. Samma sak igen. Något mer som kan reta mig är allt socker som proppas i överallt. Varför skall tomatkross innehålla tillsatt socker? majs som redan är en söt smak på har tillsatt socker, varför? barnmat? smörgåspålägg? ja egentligen varför socker i allt. Det skall något till konsument att läsa och ha koll på vilka märken som är bra och inte. Ett exempel är Icas smaksatta krossade tomater innehåller tillsatt socker medan Euroshoppers vanliga krossade tomater inte gör det. Majsen däremot är tvärt om, då är det socker i Euroshoppers men inte i Icas. Virrig!?!?!?! jag också! Ulrika som skirver kloka och vättiga saker som får en att tänka till, har nu startat ett facebookevenemang där vi skall undvika socker under en vecka. Följ länken genom att klicka på Ulrikas namn i början av stycket så får du veta mer. Vi är många som kommer att delta och det är spännande att följa andras upplevelser och erfarenheter.

Vad vill Kicki??

Den frågan ställer jag mig ofta och det finns bara en som kan svara på det. Men hon vet inte. Hur gör man för att få veta vad man vill i livet. Ibland tror jag att allt är klart och jag vet vad jag vill men så, som från ingenstans, kommer tvivlet över mig. Jag vill: träna för att må bra äta för att må bra träffa någon att dela livet med Frågan är då bara varför gör jag inte det. Varför träffar jag ingen som vill dela min tid? skrämmer jag bort dem kanske? för att jag står med båda fötterna på jorden och tror att jag vet vad jag vill. I allafall på två av områdena, träning och mat. Hittar killar som mycket väl skulle kunna var "mina" men innan jag hinner blinka har någon hittat dem. Beror det på att jag är för slö? vill inte verka ihärdig och påstridig. Eller är det bara inte min tur?? Jag tror att om killar hade varit som hästar, lätta att läsa då hade allt varit enklare. Men vem f*n har sagt att allt är enkelt. Lite medvind kan jag väl få be om!!! Tack =)

Fest igen...

Ja nu är det ju många fester men jag gillar det. Måste inte alltid till krogen utan att sitta ett gäng hemma hos någon är helt okej. Eftersom träningen är i full gång dricker jag inte mycket alkohol. Det är faktiskt intressant att se hur andra beter sig när de är onyktra =) Denna gång var det kompisen som skall flytta, 20 personer i ett lagom stort vardagsrum. God smörgåstårta och glada människor. En lyckad kväll alltså...