Hästar

När jag var 15 år började jag med hästar. Eller rättare sagt jag hängde på och insåg att det gick mycket lättare för mig än för de andra. Hade innan sagt att hästar är djur som bitts fram, sparkas bak och kastar av en mitt på. Men jag fastnade för en nordsvensk (har inte lyckats få in bilderna från kort ännnu). Ymer hette han. Stor nordsvensk, vi var licksom lite lika, stora fötter, ingen koll på dem och en bakdel som verkligen syntes. Det var nästan så att jag gick i spagat när jag satte mig på honom. Han levde efter motot "det jag inte hinner idag, gör jag i morgon, men utan stress". Han var stor och jag kunde få lära mig rida. Sommaren gick fort och jag fortsatte även när hösten kom. Ymer gick att köra så det gjorde jag det med. Jag har inte gått på ridskola, jag har lärt mig av grannen och hon har tävlat i dressyr på hög nivå. Jag var kär och han hette Ymer =)

När jag kände mig säkrare på Ymer så fanns det en travare som var som nästa steg. Hon var envis och visste precis vad hon ville. En DAM utan tvekan. I januari året efter att jag börjat med hästar skedde nog den största förändring som jag genomgått. Torsdagen den 12 januari kommer mamma hem från lassarettet och meddelar att pappa aldrig mer kommer hem. Han dog av hjärtat. Den helgen satt jag i stallet nästan varje timma jag var vaken. Hästarna förstod mig och jag behövde inte förklara. Jag kunde bara sitta där. Det är med tårar än idag som jag tänker på hur mycket hästarna betydde då. Undrar hur det hade sett ut annars. Det kan man förvisso aldrig veta och lika bra är det. Hela den våren och hösten tillbringade jag mycket tid med den evisa hästen Trofe. Vi kom bra överens och hon lyssnade på mig och jag kunde få henne att göra som det var tänkt.

När hösten kom och jag skulle börja gymnasiet åkte jag till Visby. Gick tre dagar och återvände hem. Hästarna hade väntat på mig och jag började jobba i ridhuset i Havdhem. Med dit hade jag häst nummer tre. Det var ett svenskt halvblod. Stor som ett hus ;) men smidig som en mus =) Hon kunde galopera en viss sträcka och få in fler steg än ett russ och lika väl kunde hon länga stegen och vinna där med. Hon var helt enorm och hoppa. Synd bara att vi inte gjorde det mer.

Trofe, den envisa damen blev min häst under hösten 1996. Pengarna vi fick efter pappa använde jag till att köpa min häst. Ingen jag har ångrat. Förutom när jag var tvungen att ta beslutet att avliva henne på grund av skador. Det är nog ett av de svåraste beslut som går att ta tror jag.

Dessa tre hästar har lagt grunden till det hästintresse jag ännu har kvar. Utöver det har jag ingen aning om hur många russ som vi har kört in. Det var en 3-5 stycken varje år och många år.

Nu när jag har varit ifrån hästarna ett tag har intresse och suget efter hästar börjat komma tillbaka. Det är en otrolig avkoppling och stresshantering att gå ut till dessa enorma djur. Är du inte närvarande kommer det att sluta med att du åker av i närmaste vattenpöl ;) Jag har varit på väg att återgå till hästar under en tid. Det har varit min frihet och som en fristad. Hästarna skiter i om jag har stylat håret eller om jag har för mycket fett på häcken. Men nu är det där sista inte lika klart längre. Jag väger för mycket för hästarna. Jag kan förstå det MEN det gör inte mindre ont för det. Jag vet att jag väger för mycket men nu har det blivit så påtagligt. Och jag vet inte hur fan jag skall lyckas gå ner heller.

Våren har helt klart kommit 8)

 Ja just nu är det ingen tvekan om att våren har kommit till Gotland.

Solen tittar fram på Fårö den 15 februari

Då fanns den en hel del snö. Idag är den borta och bara vinden är kvar.

Kurs och tenta

Upptäcker att jag inte har skrivit något om att jag pluggar just nu också. Läser en kurs som heter "Mat: Bruk och missbruk". Dessutom är det tenta i den kursen idag =) Undrar hur det gick till...

Jag har fördel av att jag har läst närigslära men det finns en hel del nya saker nu ändå. Det är en intressant kurs och jag tror den är bra för mitt framtida yrke.Kurslitteraturen är intressant och sådan som jag annars inte skulle ha tagit mig tid att läsa.

Våren har kommit till Gotland och jag njuter. Bara det kan sluta blåsa och bli en aningen ljusare på kvällarna så skall löparskorna fram. Jag längtar!!! fast första kilometern kommer vara sååå motig. Hoppas jag hinner ut en lite stund idag :)

Healing

Funderar jag på att prova. Har hört att det skall kunna ge energi. Just nu har jag verkligen ingen energi. Det svider i ögonen för jag är så trött och ändå sover  och sover. Är nog egentligen igelkott och skall inte vara vaken alls just nu.

Så fårt någon säger något får jag lägga band på mig för att inte explodera. Det är sällan det är så stora saker så att det är värt en explossion men det är så jag spontant reagerar. Jag skulle vara vilja sova eller resa bort och bara vara Kicki. Just nu vet jag inte vem jag är egentligen.

På jobbet är det fullt upp, nu har jag i allafall fått svar på att jag har 100 procent året ut. Och att flytten till Visby inte blir av till sommaren. Tack och lov känner en del av mig. Den andra delen säger skit också. Hade jag börjag i Visby hade jag vairt tvungen att ändra på mina vanor och träning. Det kanske hade behövts. Nu måste jag ta beslutet själv att göra det. Men jag är för envis och stark (dum) för att göra något åt min situation. Jag skall klara det om det så skall vara det sista. Men egentligen vet jag inte varför. Jag får inget för att jag gör det och nu sliter det mer på kroppen än gör nytta. Trotts detta kommer jag att fortsätta det vet jag.

Önskar ibland att någon tog över mitt liv och redde upp saker och ting. Sen sa till mig "Kicki, gör du så här så kommer det att bli bra" nu måste jag komma på det själv och då rullar det på i gamla spår. Vet ni, kommer man tillräckligt långt ner i spåren/diket är det svårt att komma upp. Då är det lättare att köra vägen fram fast i diket ;)

Mormor del 3

Så har äntligen flytten gått och jag känner en otrolig lättnad. Jag vill bara inte gå dit där hon bor nu. Det är som om det vore ett avslutat kapitel. Jag är så trött på tanken att behöva försvara än det ena än det andra så jag väljer att inte gå dit allt. Det är fullt möjligt att hon trivs som fisken i vattnet men det kan också vara precis tvärt om. Just nu orkar jag inte ta diskussionen om hon inte trivs. Det var ju jag som sa att hon skulle flytta.

En sak är säker att när det här är klart och jag har återfått min energi så skall jag göra en checklista till andra anhöriga. Vad man behöver tänka på och vad som kan komma att dyka upp från toma intet. Det skall vara en lista som går att bocka av efterhand. Det hade jag önskat och då är jag egentligen mitt i allt. Jag har varit på avdelningen och tagit emot folk som flyttar in, jag har räknat på deras avgift när de flyttar och ändå är det saker som jag inte visst att jag/vi skulle ha gjort. Hur skall då stackars människor som inte har en aning fatta allt detta.

Du skall komma ihåg, flyttanmälan, flytta tidningar, avsluta eventuellt larm hos chefen, lämna tillbaka hjälpmedel som inte längre behövs, avsluta elabonemanget såvida det inte behövs på boendet, då får du ta reda på det. Få nycklar som hemtjänst/larmpersonalen haft och natten har troligen en egen nyckel som skall kommas ihåg. Sedan skall du planera med chefen när det är lämpligt att flytten sker, beställa märkband till alla kläder, avsluta tv-lisensen (räkna med protest, för radiotjänst är inte riktigt rediga!!!) och sen är det kanske bra om du kommer ihåg personen som flyttar när den dagen väl kommer....... ja just det telefonen skall flyttas och då är det bra om du har telefonnummret för det förra hyresgästen på boendet dit ni skall, finns inte det måtste en teckniker ut och det är inte så lätt att få Telia (i det här fallet) att fatta det.

Skulle du ha glömt något så lär du märka det!!

Mormor del 2

Jag förstår inte hur fan jag skall lyckas med det här.
För någon vecka sedan fick mormor erbjudande om en plats på ett boende ca 3 mil bort. Taget tänkte vi. Försökte får mormor att åka och titta på lägenheten och tillslut gick hon med på det. Resan planerades och jag tog ledigt från jobbet. Tack Regionen för flextid!!!

Dagen innan resan till Klinte och mormors nya boende skulle gå av stapeln ringer borådet och tar tillbaka erbjudandet. Mannan som skulle flytta till annan plats hade inte möjlighet till det. Sjukvården hade sagt stopp. Jag gissar att mannen är i så pass dåligt skicka att det inte är lämpligt att flytta honom. Men jag som anhörig till mormor tänker FAN FAN FAN!!! de här var chansen!

I går ringer borådet igen och erbjuder mormor plats på Hemse. Det boende där mormor VILL vara. Fan tänker jag igen! avdelningen hon fått erbjudande om är de där syster jobbar. Det här kommer att bli tufft.

Och det var det minsta. Just nu är det krig i familjen. På något sätt är det tydligen mitt fel att mormor fått plats på hemse. Jag skulle tydligen veta var folk dör/flyttar eftersom jag har avgifterna till tre boenden på hela ön. Jag vet inte hur det skulle gå till. Fler som flyttat in på det här boende har väntat i 6 månader. Då kan väl inte jag veta att mormor skulle få plats nu... Eller? ja tydligen.

Nu är frågan om hon skall flytta eller inte. Mormor behöver flytta och skall titta på rummet på måndag. Men jag vet också att det kommer att vara ett jälva liv på systarna om hon tar det.

Hur skall man göra för att slippa ha ändan bak? det är ännu en olöst gåta men innan det här är över så har jag nog svaret. Ibland ångrar jag att jag ens är kvar på denna ö. Tänk så enkelt det hade varit om jag inte bott här. Då hade jag inte kunnat vara mitt i skiten utan någon annan hade fått ta det.

Frågan är? vem skall vi ta hänsyn till? mormor som får ett boende hon vill ha eller systrarna som kan fortsätta jobba?

Jobba kan de ändå. Undvika den avdelningen och utöka med andra ställen, ömöjligt är det inte egentligen. Men just nu är det så!!

 När jag blir gammal ser jag ut så här!